Publicerat: mellan 1890-96 som en serie essäer i den brittiska tidskriften
Nineteenth Century; delvis som ett svar till "socialdarwinisterna" och då särskilt Thomas
Huxleys essä "The Struggle for Existence". Ffg i bokform oktober 1902.
Översättning: K.G. Ossian-Nilsson. Moderniserad och bearbetad av Jaak Talvend.
Digitalisering: Jonas Holmgren
Vid sidan av hans memoarer blev Mutual Aid (Inbördes hjälp) hans säkert mest lästa och omtyckta bok. Den har ett direkt samband med en ytterst viktig diskussion, både vetenskaplig och "ideologisk", som fördes under senare hälften av 1800-talet i många länder, men mest i England. Charles Darwin hade 1859 lagt fram sin utvecklingslära i det berömda verket Om arternas uppkomst. I Darwins tankebyggnad ingick sådana nyckelbegrepp som kampen för tillvaron, de starkares överlevnad, det naturliga urvalet. Vad var naturligare, än att anhängare av ett renodlat kapitalistiskt system, manchesterliberalerna, nu kunde se sina ekonomiska idéer solitt förankrade i ovedersägliga vetenskapliga sanningar? Och vad var naturligare än att man medvetet eller omedvetet gled över från att konstatera att "så är det" till att tänka: "sådan är naturens lag"? Den som vill möta sådana tankegångar gestaltade i litterär form, kan läsa exempelvis Dickens båda romaner Hårda tider och Dombey och Son.
Varken den kommunistiske anarkisten eller vetenskapsmannen Krapotkin kunde godta ett sådant förment vetenskapligt försvar för en ohämmad kapitalism. Han kunde yttra sig med en sakkunskap som inte behövde stå tillbaka för andra auktoriteter. Han hade en gedigen vetenskaplig skolning i allmän naturvetenskap - den oerhörda specialiseringens tid var ju ännu inte inne - och han hade skaffat sig en mycket solid beläsenhet både i sitt eget ursprungliga fack och i vetenskaper som han ansåg viktiga för sin gärning som samhällstänkare. Under sina år i Sibirien hade han också samlat många iakttagelser som skulle komma att spela en viktig roll i hans författarskap.
Socialismen kan ju sägas rymma en paradox, en inneboende motsägelse. Å ena sidan kravet på individens frihet, å andra sidan de fria människornas frivilliga samverkan till allas bästa. Om det kunde vetenskapligt bevisas att själva släktets utveckling var obevekligt knuten till "kampen för tillvaron" och de starkares överlevnad, då måste socialismens idéer om frivillig samverkan utdömas som romantiska fantasier. Krapotkin ville och måste därför vetenskapligt vederlägga sådana tolkningar av Darwin, som Huxley och andra gjorde. Att många djurarter lever på att äta upp andra, liksom att arter har "utrotat" varandra - det var ovedersägligt sant. Diskussionen kom därför att röra sig kring denna fråga: gäller "djungelns lag" även inom en djurart? Nej, svarar Krapotkin, och det är detta nej han vill vetenskapligt motivera i sin Mutual Aid. Den direkta anledningen till att han kastade sig in i diskussionen var en uppsats just av Huxley, publicerad 1888. Krapotkin skrev då en serie essäer för tidskriften Nineteenth Century, och dessa samlade han sedan år 1902 till den volym som han gav titeln Mutual Aid - A Factor of Evolution.
Den är ett av de vackraste exemplen på 1800-talets utvecklingsoptimism. Den är ett subjektivt men nyanserat urval av fakta som man då kände om olika djurarters beteenden och om "primitiva folks" samhällsförhållanden; efter ett stort kapitel om de medeltida städerna kommer så det stora slutkapitlet, som tar oss fram till nuet, d.v.s. 1800-talet. Och allt går ut på att visa hur samverkan, samarbete, ömsesidig hjälp är, ja måste vara ännu viktigare för släktets utveckling och lycka än kamp och konflikt. Tro och vetande förenas på ett ganska underbart sätt i hans framställning. Ingen skulle idag skriva en sådan bok, men vem kan förneka att Krapotkins grundläggande tes "samverkan i förnuft" i dag ter sig som en ofrånkomlig förutsättning för själva överlevandet?
Anm. ang. den moderniserade översättningen
Språket har moderniserats varsamt. Vad beträffar rena fackkunskaper har givetvis inga ändringar av texten gjorts i de fall senare upptäckter reviderat den bild Krapotkin ger av företeelser framför allt inom zoologi och etnografi.
En del latinska djurnamn har ändrats sedan Krapotkins dagar, men dessa står här kvar i den form som använts av författaren. Endast uppenbara missuppfattningar och korrekturfel har ändrats.