Se även den engelska utgåvan.
... Fabian-sällskapet här i London är en strebergrupp som besitter tillräckligt mycket förstånd för att kunna inse den sociala omvälvningens oundviklighet och har den stora vänligheten att själv vilja gripa tyglarna, eftersom man inte anser att de obildade arbetarna ensamma kan klara av denna process. Revolutionsskräcken är dessa herrars ideologiska grundval. De vill helt enkelt stå för begreppet "bildning å kultur". De predikar en municipalsocialism; inte staten, utan kommunen skall - åtminstone på kort sikt - bli ägare av produktionsmedlen. Denna socialism framställs som en extrem men ofrånkomlig konsekvens av den borgerliga liberalismen, och det förklarar deras taktik att inte öppet stämpla liberalerna som motståndare utan i stället försöka få deras lära att te sig besläktad med socialismen; genom denna humbug vill man lansera en liberalism som är uppfylld av socialistiska idéer. De vill inte låta några socialistiska kandidater ställa upp mot liberalerna utan försöker i stället med alla medel få dem att ansluta sig till dessa. Självfallet inser de aldrig att detta måste innebära att de antingen uppträder som bedragare eller också själva blir grundlurade.
De är mycket produktiva, och bland all den smörja de gett ut kan man också hitta en del bra propagandaskrifter - faktiskt de bästa i sitt slag som engelsmännen åstadkommit. Men deras skrifter mister allt värde så snart de kommer in på sin favoritsyssla: att tysta ner och släta över klasskampen. Deras uppfattning om den förklarar också deras fanatiska hätskhet mot Marx och oss andra.
Naturligtvis har de många sympatisörer bland borgerskapet, och därför har de inte svårt att få in pengar ...