Käre Kautsky!
Till min stora förvåning stötte jag på det helt oväntade uttrycket "en reaktionär massa" i det utkast Du låtit trycka i "Vorwärts"[1]. Jag beslöt mig för att genast skriva till Dig om saken, trots att jag fruktar att det redan kan vara för sent. Denna demagogiska fras blir till en falsk ton som fördärvar hela den harmoni utkastets kortfattat och skarpt uttryckta vetenskapliga satser annars bildar. Den utgör nämligen en ytterst ensidig klyscha som här ter sig synnerligen felplacerad, om man uppfattar den i den absolut tveklösa form som ensam kan ge den en reell innebörd.
Uttrycket klingar falskt, därför att det gör ett fullbordat faktum av något som i verkligheten endast är en historisk tendens. När den stora omvälvningens stund är inne, ter det sig för oss som om alla andra partier bildar en enda reaktionär massa. Det är möjligt att de redan nu gör det - att de mist all förmåga att handla progressivt i någon fråga - men det behöver ingalunda förhålla sig så. Därför får vi ännu inte uttala oss i sådana ordalag; i alla händelser måste vi undvika att på denna punkt uppträda med samma oåterkalleliga övertygelse som när det gäller de övriga punkterna i vårt program. Till och med i Tyskland kan läget bli sådant att vänsterpartierna, trots sitt erbarmliga tillstånd, helt enkelt blir tvungna att rensa bort en del av sina feodala och byråkratiska inslag. Och i så fall kan man absolut inte karakterisera dem som en reaktionär massa.
Så länge vi är för svaga för att själva gripa statens roder och förverkliga våra ideal, får det inte på allvar talas om en enda reaktionär massa vis-ā-vis oss. I så fall skulle landet endast bestå av en reaktionär majoritet och en maktlös minoritet.
De som gjorde slut på det tyska rikets uppdelning i småstater, de som gav bourgeoisien tillfälle att genomföra den stora industriella revolutionen, de som genomdrivit en rad reformer för att öka den allmänna rörelsefriheten - har de hela tiden uppträtt som "en reaktionär massa"?
De borgerliga republikaner som 1871-1878 definitivt gjorde slut på Frankrikes monarki och det franska prästerskapets maktställning, som skapade en pressfrihet, mötesfrihet och politisk frihet av i detta land sällan skådat slag, som införde skolplikt och förbättrade undervisningssystemet på ett sätt som kunde framstå som ett föredöme för grannländerna - handlade de som en reaktionär massa?
Inom båda de officiella engelska partierna finns det grupper som med stor framgång verkat för att utvidga rösträtten; de har femdubblat väljarantalet, genomdrivit jämlikhet mellan valdistrikten, tvingat myndigheterna att förbättra undervisningsväsendet och införa allmän skolplikt - och vad de vid varje session röstar för är inte bara borgerliga reformer utan även ständigt nya förbättringar av arbetarnas villkor. De för sin kampanj långsamt och en smula slött, men ingen har rätt att kategoriskt avfärda dem som "en enda reaktionär massa".
Kort sagt: en tendens som gradvis förvandlas till verklighet får inte uppfattas som ett redan fullbordat faktum - exempelvis i England är det mycket möjligt att denna tendens aldrig blir fullständigt förverkligad. När omvälvningen väl står för dörren, kommer bourgeoisien fortfarande förklara sig redo att genomdriva en mängd detaljreformer. Det är bara det att man knappast har någon nytta av att detaljer förändras i ett system som ändå står inför sitt fall.
Den lassalleska frasen kan under vissa omständigheter vara på sin plats i agitatoriska sammanhang, även om den hos oss - exempelvis i "Vorwärts" ända sedan den 1 oktober 1890[2] - missbrukats i oerhörd grad. Men den hör inte hemma i programmet, där den skulle göra ett falskt och direkt vilseledande intryck. Den skulle bli någonting i stil med bankiren Bethmanns fru på den balkong man ville bygga på hans hus: "Bygger ni en balkong, kommer min fru att sätta sig där och förstöra hela fasaden!"
Jag hinner inte ta upp några andra ändringsförslag beträffande "Vorwärts"-texten. Mitt exemplar har för ögonblicket kommit bort, och brevet måste ju komma i väg någon gång.
Partikongressen öppnades på en ärorik dag. Den 14 oktober firar vi minnet av slagen vid Jena och Auerstedt, där det gamla, för-revolutionära Preussen bröt samman. Må den 14 oktober 1891 innebära att det av preussarna präglade Tyskland leds mot det "inre Jena" som Marx förutspått!
Din
F. Engels
[1] Kautskys förslag till program för partikongressen i Erfurt.
[2] Den 1 oktober 1890 upphävdes de tyska undantagsbestämmelserna mot socialismen.