... I klasskampen mellan proletariatet och bourgeoisien spelar den bonapartistiska monarkin (vars karakteristiska drag Marx behandlat i "Den adertonde brumaire" och jag i "Bostadsfrågan" samt på flera andra håll) en roll som påminner om den gamla absoluta monarkins attityd till kampen mellan feodalismen och bourgeoisien. Men precis som denna kamp inte kunde utkämpas på allvar i en absolut monarki utan endast kunde komma till stånd i en konstitutionell sådan (England, eller Frankrike under perioderna 1789-1792 och 1815-1830) - precis på samma sätt behövs det ett republikanskt samhällsskick för att förverkliga striden mellan borgare och arbetare. När sålunda fransmännen med hjälp av gynnsamma omständigheter och en revolutionär tradition lyckats störta bonapartismen och upprätta en borgerlig republik, då har de gentemot oss (som dröjt kvar i en förvirrad blandning av halvfeodalism och bonapartism) det övertaget att de redan nått fram till just en sådan form som vi måste försöka uppnå för att göra en verklig kamp möjlig. De befinner sig utvecklingsmässigt på ett helt annat stadium än vi. Om monarkin återupprättades i Frankrike, skulle följaktligen striden för en borgerlig republik åter komma upp på dagordningen. Får däremot republiken bestå, kommer den direkta, öppna klasskampen mellan proletariatet och bourgeoisien att intensifieras och drivas fram emot en kris.
Även i vårt land kan och får revolutionens första direkta följd inte till formen bli någonting annat än en borgerlig republik. Denna blir dock här endast en snabbt passerad station på vägen, eftersom det lyckligtvis inte finns något i egentlig mening republikanskt borgerligt parti hos oss. Den borgerliga republiken kommer kanske till en början att ledas av Framstegspartiet, och den kommer att förstärka våra möjligheter att omvända arbetarnas stora flertal till en revolutionär socialism. Inom ett eller två år kommer på så sätt alla partier utom vårt eget att hinna försvagas och upplösas. Först därefter kan vi ta makten och behålla den.
Tyskarna begår det stora misstaget att inbilla sig att revolutionen är något som kan genomföras på ett enda dygn. I själva verket är den en folklig utvecklingsprocess som tar flera år, även då de yttre omständigheterna är så förmånliga att de kan påskynda den. En i hast genomförd revolution duger endast till att undanröja en reaktionär grupp som redan från början bevisat sin oduglighet (som 1830) eller till att bana vägen för just ett sådant statsskick som man avsett att bekämpa (som i Frankrike 1848).
Eder
F. E.