Se även den engelska utgåvan.
... Ni undrar vad de engelska arbetarna anser om kolonialpolitiken? Svaret är att de här liksom i alla andra politiska frågor tycker exakt likadant som de borgerliga. Här finns ju inte något arbetarparti; kampen står endast emellan konservativa och liberal-radikala, och arbetarna delar med förtjusning frukterna av Englands kolonialimperium och monopol på världsmarknaden. Min tro är att alla de egentliga kolonierna, det vill säga de av europeiska folkgrupper besatta länderna, Kanada, Kap, Australien, kommer att erhålla självständighet, medan däremot de av infödda befolkningselement dominerade kolonierna - Indien, Algeriet och de holländska, portugisiska och spanska besittningarna - inte kan bli självständiga på annat sätt än genom att proletariatet där tar makten och låter en provisorisk regim snarast möjligt leda dem mot frigörelsen. Hur utvecklingen här kommer att gestaltas är svårt att förutsäga. I Indien kanske en revolution bryter ut - det är till och med mycket troligt - och eftersom det för sin frihet kämpande proletariatet inte kan tänkas föra några kolonialkrig, måste man låta det hela ha sin gång trots den omfattande ödeläggelse det skulle innebära - sådant går nu aldrig att undvika i en revolution. Även på andra håll, exempelvis i Algeriet och Egypten, kan läget komma att utvecklas i denna riktning, och det vore säkerligen det bästa från vår synpunkt sett. Vi kommer att ha tillräckligt stora uppgifter att syssla med här hemma. När sedan ombyggnadsarbetet väl blivit klart i Europa och Nordamerika, kommer exemplets makt och den styrka vi då erhållit att medföra att de halvciviliserade länderna följer i våra spår; redan de ekonomiska behoven kommer att vara tillräckligt stora för att göra detta nödvändigt. Men vilka sociala och politiska faser dessa länder därefter måste genomgå innan de på samma sätt erhåller en socialistisk organisation - det vet vi inte, och här kan våra teorier knappast bygga på annat än tämligen lösa antaganden. Det enda vi kan vara förvissade om är att det segrande proletariat aldrig kan tvinga på ett främmande folk någon form av förändringar utan att samtidigt äventyra sina egna framgångar. Detta utesluter självfallet på intet sätt att olika slag av försvarskrig kan komma att bli aktuella ...