Se även den engelska utgåvan.
... Marx har uttryckt en viss irritation över den obegripliga kommentaren[1] som Volksstaat haft inne apropå ett citat ur hans kritik av Proudhon: i tidningen hävdas att orden om att "koalitionstanken avvisades av såväl socialisterna som ekonomerna" gäller "socialister av Proudhons skola". För det första existerade det vid denna tid inte någon annan socialist av Proudhons skola än Proudhon själv. För det andra gäller Marx' påpekande alla de socialister som dittills tagit till orda (med undantag av oss båda, som var okända i Frankrike) för att markera sin inställning till en tänkbar koalition - det främsta exemplet var Robert Owen! Hans lärjungar följde honom, och i Frankrike gick bland andra Cabet efter samma linje. Där berördes frågan dock inte mer ingående, eftersom man inte hade någon koalitionsrätt att stödja sig på. Men de former av socialism som existerade före Marx var antingen feodala, borgerliga, småborgerliga eller utopiska - någon gång kunde de också förena flera av dessa egenskaper - och därför var det uppenbart att alla dessa socialister, vilka alla ansåg sig besitta det allena saliggörande receptet och stod utan kontakt med den egentliga arbetarrörelsen, uppfattade varje aktion av denna - även koalitioner och strejker - som ägnade att leda massorna på villospår, bort från den enda sanna lärans väg mot frälsningen. Kommentaren i Volksstaat var alltså inte endast felaktig utan även helt absurd. Men det tycks vara omöjligt för våra partivänner - åtminstone för många av dem - att i sina tidningsskriverier hålla sig enbart till sådant som de verkligen begripit. Man behöver bara studera de ändlösa teoretisk-socialistiska utgjutelser som skrivits ihop av Ky, Synmachos[2] och allt vad de heter, alla dessa skribenter som med sina ekonomiska tabbar och galna perspektiv och sin okunnighet om den socialistiska litteraturen gör sitt bästa för att beröva den tyska rörelsen den ideologiska överlägsenhet den hittills ägt. Det var nära att Marx publicerat ett öppet utlåtande på grund av denna kommentar.
Men nog med klagan. Jag hoppas att de förhoppningar och förväntningar man fäst vid det så hastigt lanserade och föga förberedda samgåendet kommer att förverkligas, att Lassalles lärjungar kan upphöra med det fanatiska tillbedjandet av sin profet och återgå till en vettig uppfattning om sin reella klassposition - samt att den splittring, som kommer att uppstå lika säkert som att två gånger två är fyra, kommer att utvecklas till vår fördel. Däremot vore det för mycket att begära att jag skulle tro att allt detta ter sig sannolikt.
Vid sidan av Tyskland och Österrike förblir Ryssland ett av de länder vi främst måste hålla ögonen på. Där liksom här är det regeringen som är vår rörelses främsta bundsförvant. Men den är mycket effektivare än Bismarck eller Stieber, Tessendorf et consortes. Det ryska hovpartiet, som nu sitter ganska säkert i sadeln, försöker med verkligt ryska metoder omintetgöra alla de eftergifter som gjordes under "den nya eran" som inleddes 1861. Återigen är det alltså bara "unga män av bättre familj" som skall tillåtas att studera, och för att genomdriva denna bestämmelse låter man alla andra elever bli kuggade i examensproven. Enbart under 1873 drabbade detta 24000 ungdomar, vilkas framtidsmöjligheter helt bromsades genom att de uttryckligen förbjöds att ens verka som vanliga skollärare. Ändå blir folk förvånade över att "nihilismen" sprider sig i Ryssland. Om Walster, som ju kan ryska, fick ta itu med några av de pamfletter som den liberala oppositionen gett ut och som man i Berlin kan erhålla genom Behrs förmedling, eller om någon som var lika hemma i polska läste Lemberg-tidningar som "Dziennik Polski" och "Gazeta Narodowa", då kunde "Volksstaat" få det bästa Ryssland-materialet i hela den europeiska pressen. Och det verkar som om det blir i Ryssland man kommer att tråda dansen nästa gång. Om detta sker efter det att det oundvikliga kriget mellan Ryssland och Preussen brutit ut - vilket förefaller mycket sannolikt - då måste det bli kraftiga återverkningar också i Tyskland. Marx hälsar å det hjärtligaste.
Er tillgivne
F. Engels
De bästa hälsningar till Liebknecht.
[1] En kommentar i "Volksstaat" till ett utdrag ur Marx' mot Proudhon riktade arbete "Filosofins elände".
[2] Karl Kautskys pseudonymer.