... För övrigt har jag läst Sainte Beuves[1] bok om Chateaubriand, en författare, som sedan gammalt är mig motbjudande. Att denne i Frankrike blivit så berömd beror på att han i alla avseenden är den mest klassiska inkarnationen av fransk vanité[2], och denna vanité har inte den lätta frivola sjuttonhundratalsdräkten utan är romantiskt förklädd och stoltserar med nykläckta ordvändningar; det falska djupsinnet, bysantinsk överdrift, känslokoketteri, mångfärgat glitter, word painting[3], teatraliskt, sublimt, med ett ord ett mischmasch av lögner i form och innehåll, sådant det ännu aldrig presterats ...
[1] Sainte Beuve, Charles Augustin de (1804-1869), fransk kritiker.
[2] Vanité (fr.) - fåfänga.
[3] Word painting (eng.) - ordmåleri.