Se även den engelska utgåvan.
Käre morian!
Vid uppvaknandet i morse kom jag på något sätt in i följande dialektiska funderingar kring naturvetenskaperna:
Naturvetenskapens innehåll - kroppar, substans i rörelse. Kroppar hör oskiljaktigt samman med rörelse; deras typ och form kan endast röja sig genom rörelse - om kroppar utan rörelse, utan relationer till andra kroppar, kan ingenting utrönas. Naturvetenskapen känner kropparna genom att bedöma dem i relation till varandra, i rörelse. Kännedomen om olika slag av rörelse sammanfaller med kännedomen om kropparna. Att undersöka dessa olika slag av rörelse är därför naturvetenskapens viktigaste uppgift.
1. Den enklaste formen av rörelse är platsombytet (i tiden - för att tala på ett sätt som den gamle Hegel skulle ha gillat) - mekanisk rörelse.
a) En kropp kan inte ensam komma i rörelse; ifråga om ett fall kan man dock, relativt uttryckt, säga att så skett. Rörelse mot ett centrum som är gemensamt för ett stort antal kroppar. Så snart en kropp ensam kommer att röra sig i en annan riktning än mot detta centrum, modifieras emellertid de fallandets lagar som den alltjämt styrs av.
b) De blir till lagar för flygande kroppars banor och leder direkt till ett antal kroppars ömsesidiga rörelser - planetarisk etc. rörelse, astronomi, jämvikt (tillfällig eller skenbar i själva rörelsen). Det verkliga resultatet av detta slags rörelse blir dock alltid i det långa loppet en kontakt mellan de sig förflyttande kropparna - de faller mot varandra.
c) Kontaktens mekanik - kroppar som berör varandra: vanlig mekanik, hävstänger, lutande plan etc. Kontaktens verkningar räcker emellertid till mer än sådant. Kontaktens direkta manifestation äger rum i två former: friktion och stötverkan. Båda har den egenskapen att de under vissa förhållanden och vid en viss grad av intensitet producerar nya, inte längre enbart mekaniska effekter: värme, ljus, elektricitet, magnetism.
2. Egentlig fysik - den vetenskap där dessa rörelseformer hör hemma - kan genom undersökning av varje enskild form klarlägga att de under vissa omständigheter övergår i varandra, och slutligen visar det sig att de alla - vid en viss intensitetsgrad som bestäms av vilket slag av kroppar som satts i rörelse - frambringar effekter som faller utanför fysikens ram, förändringar i kropparnas inre struktur - kemiska effekter,
3. Kemi. När man skulle analysera de tidigare rörelseformerna var det mer eller mindre likgiltigt, om undersökningen hade med levande eller med döda kroppar att skaffa. Man kan till och med säga att de senare visade företeelserna ifråga i deras största renhet. De viktigaste kropparnas kemiska natur kan man däremot endast urskilja i substanser som framkommit ur livsprocessen; kemins viktigaste uppgift blir i allt högre grad att på konstlad väg framställa dessa substanser. Här bildas en övergång till de organiska vetenskaperna, men ett villkor för att den dialektiska övergången skall kunna komma till stånd är att kemin antingen redan utfört den verkliga övergången eller också står i begrepp att göra detta.
4. Organism - här vill jag för ögonblicket inte försöka mig på någon dialektik.
Eftersom Du nu befinner Dig i naturvetenskapernas centralort bör Du ha goda förutsättningar att avgöra om dessa resonemang innehåller någonting av värde.
Din
F. E.
Om någon hos Er tror att så är fallet vill jag be Er att tala tyst om den saken, så att ingen jäkla engelsman kan komma och knycka min idé - det kommer att ta mig åtskillig tid att utarbeta materialet på rätt sätt.