Se även den engelska utgåvan.
Bäste mr Beesly!
Familjen Lafargue bor nu tillsammans med mina döttrar vid Pyrenéerna, än så länge dock på den franska sidan om gränsen. Eftersom Lafargue är född på Kuba har han kunnat skaffa sig ett spanskt pass. Själv tycker jag dock att det vore lugnast om han definitivt slog sig ner på den spanska sidan - han spelade ju en ledande roll i Bordeaux.
Er artikel i "Beehive" finner jag beundransvärd - tillåt mig att i detta sammanhang framhålla att jag som partiman är alltigenom fientligt inställd till Comtes idéer och att jag som vetenskapsman har allt annat än höga tankar om denne förkunnare; dock anser jag Er vara den ende av hans lärjungar, såväl i England som i Frankrike, som betraktar historiska vändpunkter på ett icke-sekteristiskt sätt, så som en historiker i ordets bästa bemärkelse bör göra - men ändå tycker jag att det är en smula tråkigt att hitta Ert namn i denna tidning. "Beehive" vill gälla för att vara ett arbetarblad men är i själva verket ett språkrör för renegater, som sålt sig till Sam. Morley & Co. Under det senaste preussisk-franska kriget blev Internationalens Centralråd tvunget att avbryta alla kontakter med detta blad och öppet förklara att det endast till namnet var en arbetartidning. De stora Londontidningarna brydde sig emellertid inte om att trycka detta uttalande; det enda undantaget var "Eastern Post". Att Ni samarbetar med "Beehive" får under sådana omständigheter betraktas som en uppoffring för en god saks skull.
En väninna till mig reser till Paris om några dagar. Jag kommer att ge henne regelrätta pass att ta med sig till en del medlemmar av Kommunen, som alltjämt håller sig gömda i Paris. Jag ber Er att meddela oss om Ni eller någon av Era vänner vill ha något ärende uträttat där.
Varje dag sänder man mig från Paris nya prov på de dumheter sensationspressen där ideligen skriver om mina skrifter och mina förbindelser med Kommunen; de bereder mig en trösterik läsning. Versaillespolisen har tydligen mycket svårt att komma över äkta dokument. Mina kontakter med Kommunen har uppehållits genom en tysk köpman, som året runt gör täta resor mellan Paris och London. Alla meddelanden har framförts muntligen, med undantag för följande två fall:
Vid ett tillfälle överlämnade den nyss nämnde budbäraren till Kommunens medlemmar ett brev från mig, i vilket jag svarade på deras förfrågan om vissa värdehandlingar kunde tänkas finna några intresserade spekulanter på londonbörsen.
En annan gång - det var den 11 maj, tio dagar före katastrofen, skickade jag dem på samma sätt alla detaljerna i den hemliga överenskommelse Bismarck och Favre slutit i Frankfurt[1].
Jag hade fått mina uppgifter genom Bismarcks högra hand, en man som tidigare (1848-1853) tillhört ett av mig lett hemligt sällskap. Denne man[2] vet att jag har kvar alla de rapporter han tidigare sänt mig om förhållandena i Tyskland. Han är beroende av min diskretion och har därför varit angelägen om att fortfarande göra mig en del tjänster. Det var också genom honom jag - som jag tidigare sagt Er - fick reda på att Bismarck beslutat sig för att låta arrestera mig, om jag i år på nytt skulle fara och besöka dr Kugelmann i Hannover.
Om Kommunen bara hade lyssnat på mina varningar! Jag rådde dess medlemmar att befästa den norra sidan av Montmartres höjder, den sida som vette mot de preussiska linjerna. De hade mycket väl hunnit göra detta, och jag förklarade för dem att de annars skulle hamna i en råttfälla; jag avslöjade Pyat, Grousset och Vesinier och jag begärde att man omedelbart skulle skicka alla för Nationalvärnets medlemmar komprometterande dokument till London, så att man i någon mån skulle kunna hålla fiendens hämndlystnad i schack - då skulle Versaillesfolkets strävanden delvis ha omintetgjorts.
Om Versailles-männen kommit över dessa papper, skulle de aldrig ha låtit offentliggöra några förfalskningar.
Internationalens "adress"[3] hinner inte komma ut förrän tidigast på onsdag. Jag skall omedelbart skicka Er ett exemplar. Den omfattar endast två ark, men det material som där pressats samman skulle kunna räcka till för minst det dubbla. Detta gjorde att ett stort antal rättelser, omskrivningar och tryckfel blev oundvikliga, och därför blev tryckningen så pass försenad.
Eder tillgivne
Karl Marx
[1] Vid undertecknandet av det definitiva fredsfördraget mellan Tyskland och Frankrike den 10 maj 1871 kom även en hemlig uppgörelse mellan Bismarck och Jules Favre till stånd; den gick ut på att preussarna skulle ge aktiv hjälp vid krossandet av Pariskommunen.
[2] Johannes Miquel, som tidigare tillhört Kommunistförbundet.
[3] Marx syftar på sin egen, av Internationalen utgivna skrift "Bürgerkrieg in Frankreich" (Klasstriderna i Frankrike).