Käre Liebknecht!
Centralrådet här hälsade med stort jubel beskedet om att Du, Bebel och Braunschweig-folket blivit frigivna.
Det tycks som om parisarna håller på att duka under - deras öde kan uppfattas som självförvållat, men beror i så fall endast på att de inte förmått visa en tillräckligt stor skrupelfrihet. Centralkommittén, och därefter även Kommunen, gav det olycksaliga missfostret Thiers tid att samla fiendens styrkor - 1. därför att man i sin dåraktighet var rädd för att sätta igång ett inbördeskrig, som om inte Thiers redan gjort detta genom sitt försök att med våld avväpna huvudstaden och som om inte nationalförsamlingen, sammankallad för att avgöra frågan om krig eller fred gentemot preussarna, genast beslutat sig för att förklara republiken krig! - 2. därför att man var rädd för att bli beskylld för att på ett rättsvidrigt sätt ha tillskansat sig makten. Av denna anledning förslösade man värdefull tid på valet och organiserandet av Kommunen, i stället för att rycka fram mot Versailles omedelbart efter det att man besegrat de reaktionära krafterna vid Place Vendôme.[1]
Du skall inte tro ett enda ord av alla de dumheter som pressen serverar om utvecklingen i Paris. Det är lögn och förbannad dikt alltihop. Den borgerliga journalistikens tarvlighet har kommit till sin rätt som aldrig förr.
Det är högst karakteristiskt för situationen att det enade tyska rikets samhällsordning, kejsare och parlament knappast tycks existera för iakttagare i andra länder. Varje vindfläkt i Paris verkar nu vara av större intresse ...
[1] Den 22 mars 1871 samlades kontrarevolutionära grupper vid Place Vendôme i Paris till en gemensam aktion, som syftade till att störta Pariskommunens välde. Hotet avvärjdes av nationalgardet.