Se även den engelska utgåvan.
... Att tillägnandet av den romerska rätten originaliter[1] (och vad juristernas vetenskapliga insikter beträffar fortfarande) beror på missförstånd har Du bevisat. Därav följer emellertid ingalunda, att denna rätt i sin moderna form utgör den missförstådda romerska rätten, hur de nuvarande juristerna än försöker konstruera fram överensstämmelsen med en sådan missförstådd romersk rätt. Man kunde annars säga, att varje vinning under ett tidigare skede, som ett senare skede tillägnar sig, är det missförstådda gamla. Att t.ex. de tre enheterna, såsom de franska dramatikerna under Ludvig XIV teoretiskt konstruerade dem, härrör från det missuppfattade grekiska dramat (och från Aristoteles som dettas företrädare) är säkert. Å andra sidan är det lika säkert, att de förstod grekerna så som det motsvarade deras eget konstbehov och därför länge höll fast vid detta "klassiska" drama, också sedan Dacier[2] och andra hade tolkat Aristoteles för dem på ett riktigt sätt. Eller att alla nutida författningar till stor del härrör från den missförstådda engelska författningen och som väsentligt upptar just det som tyckes vara förfallet - t.ex. ett s.k. ansvarigt kabinett - men som ändå formellt endast existerar per abusum[3] i England. Den missförstådda formen är just den allmänna och den, som på ett visst stadium av samhällets utveckling kommer till allmän use[4] ...
[1] Originaliter (lat.) - ursprungligen.
[2] Dacier, André (1651-1722), betydande fransk filolog, som bl.a. också tolkade och utgav Aristoteles.
[3] Per abusum (lat.) - genom missbruk.
[4] Use (eng.) - användning.