Se även den engelska utgåvan.
... Med den fördelaktiga vändning världshandeln nu tagit (trots att den oerhörda kapitaltillväxten på bankkonton i London, Paris och New York ger klart besked om att situationen ännu är långt ifrån tillfredsställande) är det i alla fall trösterikt att erfara att revolutionen inletts i Ryssland - ty sammankallandet av "notabiliteter" i Petersburg är enligt min mening ett säkert tecken på detta[1]. Även i Preussen är läget värre än det var 1847, och de löjeväckande förhoppningar som knutits till den preussiske prinsens sympatier för medelklassen kommer att upplösas och förbytas i ett dovt ursinne. Det kan inte skada fransmännen att få erfara att världsutvecklingen ingalunda är absolut beroende av dem. Samtidigt pågår bland slaverna, särskilt i Böhmen, en ytterst livlig politisk aktivitet som är avsedd att få en kontrarevolutionär verkan men som kommer att göra den sociala situationen mer jäsande än någonsin. Det ryska kriget 1854-55 har uppenbarligen påskyndat den nu aktuella utvecklingen i Ryssland, hur ynkligt det än var och hur litet skada det än må ha vållat ryssarna (det enda land som skadades nämnvärt var väl snarast Turkiet). Att de tyska revolutionärerna i alla avseenden blev så påverkade av fransmännen berodde enbart på Rysslands hållning. Den inre aktiviteten i Ryssland innebär att detta dåliga skämt försvinner ur bilden. Så snart utvecklingen där börjar avteckna sig en aning tydligare skall vi få se i hur hög grad det duktiga regeringsrådet Haxthausen låtit sig luras av "myndigheterna" och de av dessa myndigheter dresserade bönderna.
Vi kan inte förneka att det borgerliga samhället fått uppleva ett nytt 1500-tal, och jag hoppas att detta nya 1500-tal skall markera dess utslocknande, precis som det första fick bevittna dess födelse. Det borgerliga samhällets egentliga uppgift är att upprätta en världsmarknad - eller åtminstone dra upp huvudlinjerna för en sådan - och skapa en produktion som anpassats till denna. Eftersom jorden är rund, tycks det som om man uppnått detta genom att kolonisera Kalifornien och Australien och tvinga sig in i Kina och Japan. För oss är den svåra frågan denna: På kontinenten är revolutionen nära förestående, och den kommer genast att få en socialistisk utformning. Men kommer den inte ganska säkert att slås ner i den här lilla avkroken, vars borgerliga system alltjämt vidareutvecklas inom så mycket större områden?
Vad särskilt Kina beträffar har jag genom en noggrann analys av handelsutvecklingen sedan 1836 fått klart för mig att för det första avslöjades 1847 att den engelska och amerikanska exportökningen 1844-46 varit ett rent bedrägeri; inte heller under de följande tio åren ändrades siffrorna nämnvärt, medan däremot importstatistiken, för varor som från Kina sändes till England och Amerika, sköt i höjden - och för det andra resulterade intagandet av Hongkong och öppnandet av de fem hamnarna endast i att handeln gick över från Kanton till Shanghai. De övriga handelsstäderna fick knappast någon betydelse alls. Den avgörande orsaken till att denna marknad blev mindre givande tycks ha varit opiehandeln till vilken i realiteten all tänkbar ökning av exporten till Kina är och förblir begränsad; men till de faktorer som bidragit hör också landets inre ekonomiska uppbyggnad, dess efterblivna jordbruk etc. - ting som behöver lång tid på sig för att kunna förändras. Englands nuvarande avtal med Kina - ett avtal som enligt min mening utformats av Palmerston i samråd med den ryska regeringen och medförts av lord Elgin på dennes resa - ger i hela sin utformning ett intryck av öppet hån ...
[1] Sammankallandet av "Huvudkommittén för bondefrågor" i Petersburg 1858 påminde enligt Marx om de överläggningar representanter för adeln och kyrkan höll i Frankrike 1787; i båda fallen var syftet att rädda monarkin och söka komma till rätta med de revolutionära stämningarna bland folket.