Varifrån kommer riktiga idéer? Faller de från skyarna? Nej. Ligger de medfödda i hjärnan? Nej. De kommer ur den samhälleliga praktiken, och ur den allena. De kommer ur samhällelig praktik av tre slag: kampen för produktionen, klasskampen och det vetenskapliga experimentet. Det är människans samhälleliga vara som bestämmer hennes tänkande. Så snart de riktiga idéerna, som kännetecknar den framskridna klassen, förstås av massorna, förvandlas dessa idéer till en materiell kraft som förändrar samhället och förändrar världen. I sin samhälleliga praktik deltar människorna i olika slag av kamp och vinner rik erfarenhet såväl av sina framgångar som av sina misslyckanden. Oräkneliga företeelser i den objektiva yttre världen återspeglas genom människans fem sinnesorgan - organen för syn, hörsel, lukt, smak och känsel - i hennes hjärna. Till en början är kunskapen sinnlig. Språnget till en begreppsbildande kunskap, det vill säga till idéer, sker då sinnlig kunskap samlats i tillräcklig mängd. Detta är en process i vetandets utveckling. Det är det första stadiet i hela kunskapsprocessen, det stadium som för från objektiv materia till subjektivt medvetande, från tillvaro till idéer. Huruvida ens medvetande eller idéer (teorier, riktlinjer, planer eller åtgärder inberäknade) riktigt återspeglar den objektiva yttervärldens lagar är ännu inte bevisat på detta stadium, i vilket det ännu inte är möjligt att förvissa sig om huruvida de är riktiga eller inte. Sedan kommer det andra stadiet i kunskapsprocessen, det stadium som leder från medvetande tillbaka till materia, från idéer tillbaka till tillvaro och i vilket den under första stadiet förvärvade kunskapen tillämpas i samhällelig praktik för att fastställa huruvida teorierna, riktlinjerna, planerna eller åtgärderna vinner den förväntade framgången. Allmänt talat är de som vinner framgång riktiga och de som misslyckas oriktiga, och detta gäller särskilt människans kamp med naturen.
I den samhälleliga kampen lider de krafter som representerar den framskridna klassen ibland nederlag, inte därför att deras idéer är felaktiga, utan därför att de, i avvägningen mellan de styrkor som är inbegripna i striden, tills vidare inte är så starka som reaktionens krafter. Därför blir de tillfälligt besegrade, men de kommer säkert att segra förr eller senare. Genom att prövas i praktiken gör människans kunskap ytterligare ett språng. Detta språng är viktigare än det föregående. För endast detta språng kan bevisa riktigheten eller oriktigheten i det första språnget i vetandets utveckling, det vill säga i de idéer, teorier, riktlinjer, planer eller åtgärder som utformats under återspeglandet av den objektiva yttervärlden. Det finns inget annat sätt att pröva sannheten. Dessutom har proletariatet bara ett enda syfte med att känna världen, och det är att förändra den. Ofta kan riktig kunskap uppnås endast efter många upprepningar av den process som leder från materia till medvetande och sedan tillbaka till materia, det vill säga leder från praktik till kunskap och sedan åter till praktiken. Detta är den marxistiska kunskapsteorin, den dialektisk-materialistiska kunskapsteorin. Bland våra kamrater finns många som ännu inte begriper denna kunskapsteori. När de tillfrågas om källan till sina idéer, meningar, riktlinjer, metoder, planer och slutsatser, ordrika tal och långa artiklar, anser de frågan underlig och kan inte besvara den. Inte heller förstår de att materia kan omvandlas till medvetande och medvetande till materia och ändå hör sådana språng till vardagslivets företeelser. Det är därför nödvändigt att skola våra kamrater i den dialektisk-materialistiska kunskapsteorin, så att de kan orientera sig riktigt i sitt tänkande, bli skickliga i undersökning och studier och i att sammanfatta erfarenheter, övervinna svårigheter, begå färre misstag, utföra sitt arbete bättre och kämpa hårt för att bygga upp Kina till ett stort och kraftfullt socialistiskt land samt uppfylla vår stora internationalistiska plikt att hjälpa de breda massorna av förtryckta och exploaterade i hela världen.