Artikeln ”Ett kooperativ som omvandlades under två års bitter kamp”[1] är värd att läsa. Den kommunistiska andan växer snabbt över hela landet. De breda massornas politiska medvetenhet ökar snabbt. De efterblivna grupperna bland dem anstränger sig att nå i kapp de avancerade, vilket visar att den socialistiska revolutionen i vårt land går framåt på det ekonomiska området (på de platser där produktionsförhållandena ännu inte helt omvandlats) och på de politiska, ideologiska, tekniska och kulturella områdena. Av detta att döma kommer det troligen att ta mindre tid än man förut beräknat för vår industri och vårt jordbruk att hinna i kapp de kapitalistiska makternas. Förutom partiets ledarskap är vår befolkning på 600 miljoner en avgörande faktor. Mera folk innebär en större jäsande massa av idéer, mer entusiasm och mer energi. Aldrig förr har folkets massor varit så inspirerade, så kampberedda och så djärva som nu. De forna exploaterande klasserna har helt dränkts i det arbetande folkets gränslösa ocean och måste ändra sig, om än motvilligt. Utan tvivel finns det folk som aldrig kommer att förändras, som skulle vilja bevara sitt tänkande förstenat intill domedag, men det gör inte så mycket. All förfallen ideologi och andra oförenliga delar av överbyggnaden faller i smulor allt efter som tiden går. Att helt skaffa bort skräpet kommer fortfarande att ta en viss tid, men det råder inget tvivel om deras oundvikliga och totala sammanbrott. Bortsett från övriga kännetecken hos Kinas 600 miljoner människor, är det framträdande att de är ”fattiga och som oskrivna blad”. Detta kan tyckas vara dåligt, men i verkligheten är det bra. Fattigdom ger upphov till ett begär efter förändring, ett begär efter handling och ett begär efter revolution. På ett oskrivet blad som är utan varje fläck kan skrivas de friskaste och vackraste skrivtecken, eller målas de friskaste och vackraste bilder.
Plakat med stora skrivtecken[2] är ett mycket användbart nytt vapen som kan brukas i städerna och i landsbygdsområdena, i fabriker, i kooperativ, butiker, regeringsinstitutioner, skolor, arméförband och på gator - kort sagt varhelst massorna finns. De har redan använts i stor omfattning och bör alltid användas. En dikt som skrivits av Kung Tzu-chen[3] under Chingdynastin lyder:
Blott i storm och åska kan landet visa sin livskraft;
Ack, de tiotusen hästarnas hovtramp har dämpats.
O, himmel! Skynda, jag ber Dig!
Och sänd oss alla slags kunniga män!
Plakaten med stora skrivtecken har skingrat den dova tystnad som rådde då ”de tiotusen hästarnas hovtramp dämpades”. Nu önskar jag rekommendera ett kooperativ till kamraterna i de mer än 700 000 kooperativen på landsbygden och för kamraterna i städerna. Det är beläget i Fengchiu härad, provinsen Honan och heter Yingchukooperativet. Det ger oss mycket att tänka på. Bibehåller det arbetande folket i Kina fortfarande något av sin forna slavnatur? Inget alls, de har blivit herrar. Det arbetande folket på Folkrepubliken Kinas 9 600 000 kvadratkilometer har verkligen börjat bli härskare i eget land.
[1] Denna artikel presenterar Yingchu jordbrukskooperativ i Fengchiu härad, provinsen Honan. Det ligger på lågt belägen mark, där översvämningar ofta vållat katastrof. Före befrielsen levde folket där i fattigdom och umbäranden. Efter befrielsen förbättrades deras liv, och 1955 bildades kooperativet. Under sina första två år drabbades det av en serie svåra översvämningar. Kadrerna och kooperativets medlemmar litade till sin egen styrka, använde sin kollektiva visdom och utkämpade en bitter kamp mot naturkatastroferna. Under den korta tiden av två år befriade sig kooperativet i grunden från torka och översvämningar och förvandlade drastiskt sitt utseende genom att uppföra stora vattenreservoarer, lägga torr mark under bevattning och förvandla alkalisk mark till risfält.
[2] Tatsepao eller plakat med stora skrivtecken är ett mäktigt nytt vapen, ett medel för kritik och självkritik som massorna skapade under korrigeringsrörelsen. Samtidigt används det till att avslöja och angripa fienden. Det är också ett mäktigt vapen att bedriva debatt och undervisning i enlighet med den bredaste massdemokrati. Folk skriver ner sina åsikter, förslag eller avslöjanden och kritik av andra med stora bokstäver på stora pappersark och sätter upp dem på iögonfallande platser för folk att läsa.
[3] Kung Tzu-chen (1792-1841) från Jenho (nu Hangchow) i provinsen Chekiang, var en progressiv tänkare och författare under Chingdynastin. Han skrev denna dikt då han tillbad gudarna i Chenkiang på hemväg till Hangchow från Peking 1839.