Kamrater! När vi nu är klara över våra uppgifter och riktlinjerna för att utföra dem, vilken bör då vår hållning vara vid genomförandet av dessa riktlinjer och utförandet av dessa uppgifter?
Det nuvarande internationella och inrikespolitiska läget öppnar ljusa utsikter och erbjuder oss och hela det kinesiska folket gynnsammare betingelser än någonsin; detta är uppenbart och står utom tvivel. Men samtidigt finns det alltjämt allvarliga svårigheter. Envar som ser endast den ljusa sidan men inte svårigheterna, kan inte kämpa effektivt för att utföra partiets uppgifter.
Under vårt partis tjugofyraåriga historia, som innesluter de åtta åren av försvarskriget mot Japan, har det tillsammans med det kinesiska folket byggt upp en väldig styrka för den kinesiska nationen; framgångarna i vårt arbete är uppenbara och otvivelaktiga. Men samtidigt finns det fortfarande brister i vårt arbete. Envar, som ser endast framgångarna men inte bristerna, kan inte heller kämpa effektivt för att utföra partiets uppgifter.
Under de tjugofyra år som förflutit sedan Kinas kommunistiska partis födelse år 1921 har det genomgått tre stora strider - Nordexpeditionen, det Agrarrevolutionära kriget och Försvarskriget mot Japan som fortfarande pågår. Vårt parti har från första början ställt sig på den marxist-leninistiska teorins grund, ty marxismen-leninismen kristalliserar världsproletariatets riktigaste och mest revolutionära vetenskapliga tänkande. När marxismen-leninismens allmängiltiga sanning började förenas med den kinesiska revolutionens konkreta praktik, antog den kinesiska revolutionen en helt ny prägel och Ny-demokratins hela historiska stadium framträdde. Väpnat med marxist-leninistisk teori och ideologi har Kinas kommunistiska parti infört en ny arbetsstil bland det kinesiska folket, en arbetsstil som väsentligen medför att teorin förenas med praktiken, att nära länkar smids mellan partiet och massorna samt att självkritik utövas.
Marxismen-leninismens allmängiltiga sanning, som återspeglar den proletära kampens praktik världen över, blir till ett oövervinneligt vapen för det kinesiska folket när den förenas med den konkreta praktiken i den revolutionära kamp som det kinesiska proletariatet och det kinesiska folket för. Detta har Kinas kommunistiska parti uppnått. Vårt parti har växt och gått framåt genom ståndaktig strid mot varje yttring av dogmatism och empirism, vilka står i strid mot denna princip. Dogmatismen är skild från den konkreta praktiken medan empirismen förväxlar fragmentarisk erfarenhet med allmängiltig sanning. Båda slagen av opportunistiskt tänkande står i strid med marxismen. Under loppet av sina tjugofyra kampår har vårt parti med framgång bekämpat detta felaktiga tänkande och bekämpar det alltjämt. På detta sätt har partiet i hög grad befästs ideologiskt. Vårt parti har nu 1.210.000 medlemmar. Det överväldigande flertalet har anslutit sig till partiet under försvarskriget, och det finns olika föroreningar i deras ideologi. Detsamma gäller en del av de medlemmar som anslöt sig till partiet före kriget. Korrigeringsarbetet har under de senaste åren bedrivits med stor framgång och har gjort mycket för att avlägsna dessa föroreningar. Detta arbete bör fortsättas och den ideologiska fostran inom partiet bör utvecklas i ännu bredare omfattning och i andan att vi ska ”lära av misstag i det förflutna för att undvika misstag i framtiden” och ”bota sjukdomen för att rädda patienten”. Vi måste sätta partiets ledande kadrer på alla nivåer i stånd att begripa att intim förening av teori och praktik är ett hallmärke, som skiljer vårt parti från alla andra politiska partier. Därför är ideologisk fostran den nyckellänk vi måste gripa fatt i, då vi ska ena hela partiet för stora politiska strider. Om inte detta görs, kan partiet inte utföra någon av sina politiska uppgifter.
Ett annat hallmärke, som skiljer vårt parti från alla andra politiska partier, är att vi är nära förbundna med folkets bredaste massor. Vår utgångspunkt är att helhjärtat tjäna folket och aldrig för ett ögonblick skilja oss från massorna, att i samtliga fall utgå från folkets intressen och inte från våra egna personliga intressen eller från en liten grupps intressen samt att identifiera vårt ansvar inför folket med vårt ansvar inför partiets ledande organ. Kommunister måste alltid vara redo att kämpa för sanningen, ty sanningen ligger i folkets intressen. Kommunister måste alltid vara redo att rätta sina misstag, därför att misstag är emot folkets intressen. Tjugofyra års erfarenhet säger oss, att den rätta uppgiften, politiken och arbetsstilen ständigt överensstämmer med massornas krav på en given tidpunkt och plats och ständigt stärker banden mellan oss och massorna, och att fel uppgift, fel politik och arbetsstil ständigt strider mot massornas krav på en given tidpunkt och plats och ständigt fjärmar oss från massorna. Orsaken till att sådana onda ting som dogmatism, empirism, kommandometoder, svanspolitik, sekterism, byråkrati och en högmodig hållning i arbetet är avgjort skadliga och inte kan tålas, och skälet till att envar, som lider av dessa sjukdomar, måste övervinna dem, är att de fjärmar oss från massorna. Vår kongress bör mana hela partiet att vara vaksamt och se till att ingen kamrat på någon post skiljer sig från massorna. Den bör lära varje kamrat att älska folket och uppmärksamt lyssna till massornas röst; att varhelst han än befinner sig identifiera sig med massorna och uppgå i dem i stället för att stå över dem. Partiet bör också lära honom att, allt efter den nivå på vilken massorna befinner sig, väcka dem eller höja deras politiska medvetenhet och hjälpa dem att steg för steg organisera sig frivilligt och att sätta i gång alla väsentliga kamper som medges av de inre och yttre förhållandena på en given tidpunkt och plats. Kommandometoder är felaktiga i allt slags arbete, ty eftersom de går utöver massornas politiska medvetenhetsnivå och kränker principen om frivillig massaktion, återspeglar de impulsivitetens sjuka. Våra kamrater får inte ta för givet att allt som de förstår också förstås av massorna. Huruvida massorna förstår det och är redo att gå till aktion, kan vi upptäcka endast genom att gå in i deras mitt och företa undersökningar. Om vi gör det, kan vi undvika kommandometoder. Svanspolitik är också felaktig i allt slags arbete, ty eftersom den släpar efter massornas politiska nivå och kränker principen om att leda massorna framåt, återspeglar den senfärdighetens sjuka. Våra kamrater får inte ta för givet att massorna inte har något begrepp om det som kamraterna själva ännu inte förstår. Det händer ofta, att massorna ligger före oss och är ivriga att rycka fram ett steg och att våra kamrater inte desto mindre underlåter att uppträda som massornas ledare och hänger efter vissa efterblivna element, återspeglar deras åsikter och dessutom förväxlar dessa med de breda massornas. Med ett ord, varje kamrat måste bringas till insikt om att det förnämsta provet på en kommunists ord och handlingar är huruvida de överensstämmer med det stora folkflertalets högsta intressen och åtnjuter dess stöd. Varje kamrat måste hjälpas att begripa att så länge vi stöder oss på folket, har en fast tro på massornas outtömliga skaparkraft och följaktligen litar på och identifierar oss med dem, kan vi övervinna varje svårighet och kan ingen fiende krossa oss medan vi kan krossa varje fiende.
Samvetsgrann tillämpning av självkritik är ytterligare ett hallmärke, som skiljer vårt parti från alla andra politiska partier. Damm samlas, som vi säger, i ett rum, om det inte regelbundet rengörs, våra ansikten blir smutsiga, om vi inte regelbundet tvättar dem. Våra kamraters hjärnor och vårt partis arbete kan också samla damm och behöver också sopas och tvättas. Ordstävet ”Rinnande vatten blir aldrig unket och en dörrtapp blir aldrig maskäten” betyder att ständig rörelse hindrar bakterier och andra organismer att tränga in. Enda effektiva sättet att hindra alla slag av politiskt damm och politiska bakterier att besmitta våra kamraters hjärnor och vårt partis kropp är att regelbundet kontrollera vårt arbete och att därvid utveckla en demokratisk arbetsstil, att frukta varken kritik eller självkritik och att tillämpa sådana goda folkliga kinesiska maximer som ”Säg allt du vet och säg det utan återhållsamhet”, ”Klandra inte talaren men tag varning av hans ord” och ”Rätta misstag, om du gjort några, och värj dig mot dem, om du inga gjort”. Skälet till att korrigeringsrörelsen, vars syfte var att ”lära av misstag i det förflutna för att undvika misstag i framtiden och bota sjukdomen för att rädda patienten”, fick så stora resultat, var att den kritik och självkritik som genomfördes var ärlig och samvetsgrann och inte ytlig och förvrängd. Vi kinesiska kommunister grundar allt vårt handlande på de breda kinesiska folkmassornas högsta intressen och är fullt övertygade om vår saks rättfärdighet, skyr aldrig något personligt offer och är alltid redo att ge våra liv för saken - kan vi då vara ovilliga att göra oss av med någon idé, synpunkt, mening eller metod som inte passar folkets behov? Kan vi vara villiga att låta politiskt damm och politiska bakterier smutsa våra rena ansikten och äta sig in i våra sunda organismer? Oräkneliga revolutionära martyrer har låtit sina liv i folkets intresse, och våra hjärtan fylls av smärta när vi, de levande, tänker på dem - kan det då finnas något personligt intresse som vi inte skulle vilja offra eller någon villfarelse som vi inte vill göra oss av med?
Kamrater! När denna kongress är slut ska vi bege oss till fronten och vägledda av kongressens beslut kämpa för att tillfoga de japanska angriparna deras slutliga nederlag och för att bygga ett nytt Kina. För att uppnå detta mål ska vi enas med hela folket i vårt land. Låt mig upprepa: vi ska enas med vilken klass, vilket parti, vilken grupp eller enskild individ som helst, om de är för de japanska angriparnas nederlag och för att bygga upp ett nytt Kina. För att uppnå detta mål ska vi fast ena alla vårt partis krafter kring den demokratiska centralismens principer för organisation och disciplin. Vi ska enas med varje kamrat som står fast vid partiets program, stadgar och beslut. Under Nordexpeditionens period uppgick vårt medlemsantal till mindre än 60.000 varav de flesta senare skingrades av fienden; under det Agrarrevolutionära krigets period hade vi ett medlemsantal på inte fullt 300.000, av vilka de flesta likaledes skingrades av fienden. Nu har vi över 1.200.000 medlemmar; och nu får vi under inga förhållanden tillåta att fienden skingrar oss. Om vi kan utnyttja erfarenheterna från dessa tre perioder, om vi är blygsamma och på vår vakt mot högmod samt är i stånd att stärka enheten mellan alla kamrater inom partiet och med allt folket utanför partiet, kan vi vara säkra om att vi, långt ifrån att bli skingrade av fienden, beslutsamt ska förinta de japanska angriparna och deras tjänstaktiga hejdukar grundligt, helt och fullständigt, och därefter bygga ett ny-demokratiskt Kina.
Erfarenheten från de tre revolutionsperioderna,[2] och särskilt den från försvarskriget mot Japan, har övertygat oss och hela det kinesiska folket om att utan Kinas kommunistiska partis bemödanden, utan de kinesiska kommunisterna som det kinesiska folkets ryggrad kan Kina aldrig vinna oberoende och befrielse eller bli industrialiserat och modernisera sitt jordbruk.
Kamrater! Jag är fast övertygad om att med Kinas kommunistiska parti, väpnat med erfarenheten från de tre revolutionerna, kan vi utföra vår stora politiska uppgift.
Tusen sinom tusen martyrer har heroiskt givit sina liv för folket; låt oss hålla deras fana högt och marschera framåt längs den väg som färgats röd av deras blod.
Ett ny-demokratiskt Kina kommer snart att födas. Låt oss hälsa den stora dagen!
[1] Detta är femte avsnittet i den politiska rapporten ”Om koalitionsregering” till Kinas kommunistiska partis Sjunde rikskongress. Hela texten till ”Om koalitionsregering” är intagen i Valda verk av Mao Tsetung, band III, s. 195-260.
[2] Den första revolutionen, också känd som Första revolutionära inbördeskriget, var den antiimperialistiska, antifeodala revolutionära kamp som fördes från 1924 till 1927 och vars huvudinnehåll utgjordes av Nordexpeditionen, som genomfördes på grundval av samarbete mellan Kinas kommunistiska parti och Kuomintang. Den andra revolutionen var den revolutionära kamp som det kinesiska folket under kommunistiska partiets ledning förde från 1927 till 1937 sedan den reaktionära klicken inom Kuomintang under Chiang Kai-sheks ledning förrått revolutionen. Dess huvudinnehåll bestod i upprättandet och utveckling av Röd politisk makt, i utvecklingen av agrarrevolutionen och väpnat motstånd mot Kuomintangreaktionens välde. Denna revolution är också bekant som Andra revolutionära inbördeskriget eller det Agrarrevolutionära kriget. Tredje revolutionen var Försvarskriget mot Japan från 1937 till 1945.