[ Detta tal hölls vid ett möte som avdelningarna direkt under Kinas Kommunistiska partis Centralkommitté anordnat till kamrat Chang Szu-tehs minne.]
Vårt kommunistiska parti jämte Åttonde routearmén och Nya fjärde armén, vilka leds av vårt parti, är revolutionens bataljoner. Dessa bataljoner ägnar sig helt åt folkets befrielse och arbetar uteslutande i folkets intressen. Kamrat Chang Szu-teh var en man i ledet i dessa bataljoner.
Alla människor måste dö, men döden kan ha skiftande innebörd. Den gamle kinesiske författaren Szuma Chien sade: ”Ehuru döden drabbar alla människor utan undantag, kan den väga tyngre än Taiberget eller lättare än ett fjun.” Att dö för folket väger tyngre än Taiberget, men att arbeta för fascisterna och dö för exploatörerna och förtryckarna väger lättare än ett fjun. Kamrat Chang Szuteh dog för folket och hans död är sannerligen tyngre än Taiberget.
Om vi har brister, är vi inte rädda för att få dem påtalade och kritiserade, ty vi tjänar folket. En var, det må vara vem som helst, får påtala våra brister. Om han har rätt, kommer vi att rätta till dem. Om det som han föreslår är till fördel för folket, kommer vi att genomföra det. Idén om ”bättre trupper och enklare administration” framfördes av herr Li Ting-ming, som inte är kommunist. Han kom med ett gott förslag, som är till nytta för folket, och vi har antagit det. Om vi, i folkets intressen, fasthåller vid att göra det som är riktigt och rätta det som är felaktigt, kommer våra led säkerligen att växa sig starka.
Vi kommer från landets alla hörn och har förenats för ett gemensamt revolutionärt mål. Och vi behöver få folkets stora flertal med oss på vägen till detta mål. I dag leder vi redan basområden med en befolkning på 91 miljoner, men detta förslår inte; för att befria hela nationen behövs mera. I tider då svårigheter möter får vi inte förlora våra framgångar ur sikte, vi måste se den ljusa framtiden och ta mod till oss. Det kinesiska folket lider, det är vår plikt att rädda det och vi måste anstränga oss i kampen. Varhelst kamp pågår förekommer offer, och döden är en vanlig händelse. Men det som ligger oss om hjärtat är folkets intressen och det stora flertalets lidanden, och när vi dör för folket, är det en värdig död. Icke desto mindre bör vi göra vårt bästa för att undvika onödiga offer. Våra kadrer måste visa omsorg om varje soldat, och alla människor i de revolutionära leden måste bry sig om varandra, måste älska och hjälpa varandra.
Från och med nu bör vi, när döden drabbar någon i våra led, som utfört något nyttigt arbete, han må vara soldat eller kock, hålla en begravningsceremoni och ett minnesmöte till hans ära. Detta bör bli regel. Och den bör införas bland folket också. När någon dör i en by, bör ett minnesmöte hållas. På det sättet uttrycker vi vår sorg över den döde och enar allt folket.