Originalets titel: Draft Resolution for the Fourth Congress of the Comintern on the Question of the Programme of the Communist International. [*]
Källa: Lenin, Collected Works, band 42, s 427-28.
Översättning: Martin Fahlgren
HTML: Martin Fahlgren
1. Alla program överlämnas till Kominterns exekutiv eller till en av denna utsedd kommitté för detaljerad genomgång och studium. Kominterns exekutiv är skyldig att snarast möjligt offentliggöra alla programutkast som insänds till den.
2. Kongressen bekräftar att alla nationella partier som ännu inte har egna nationella program omedelbart är skyldiga att påbörja utarbetandet av sådana, så att de kan tillställas exekutiven inte senare än tre månader före nästa kongress, som skall godkänna dem.
3. Nödvändigheten av att kämpa för övergångskrav med lämpliga hänsyn till dessa kravs beroende av konkreta förhållanden i tid och rum, ska fastslås klart och kategoriskt i de nationella programmen.
4. Den teoretiska grundvalen för alla sådana övergångs- eller delkrav måste ovillkorligen fastslås i det allmänna programmet. Fjärde kongressen förklarar att Komintern bestämt fördömer varje försök att framställa införandet av delkrav i programmet som opportunism, och varje försök att förflacka eller ersätta de grundläggande revolutionära målsättningarna med delkrav.
5. Det allmänna programmet ska klart framställa de grundläggande historiska typerna av de nationella partiernas övergångskrav i överensstämmelse med de avgörande skillnaderna i ekonomisk struktur, som t ex Storbritannien och Indien, och liknande.[2]
[*] På Kominternkongressen 1922 presenterade Bucharin ett programförslag (se följande not), men det dröjde ända till 1928 innan Komintern antog ett program, som även det hade Bucharin som huvudförfattare. Det rådde dock stora motsättningar om detta. Se t ex Trotskijs kritik i Tredje Internationalen efter Lenin – Ö. anm.
[1] Dagordningen för Kommunistiska internationalens 4:e kongress, som hölls 5 november – 5 december 1922, behandlade frågan om Kominterns program. Kongressen hade framlagt ett program skisserat av Bucharin, undertecknat i hans namn [Se Program of the Communist International (Draft)], vidare programutkast från de bulgariska och tyska kommunistpartierna samt det italienska kommunistpartiets aktionsprogram. Den 13 november föreslog Lenin i sin rapport ”Fem års rysk revolution och världsrevolutionens perspektiv”, att man skulle hålla en allmän diskussion om alla program för att göra ”så att säga” en ”första läsning” och lämna dem till tryckning för att kunna studera dem och förbereda programmet grundligare och mer genomgripande. Under diskussionen kring dessa utkast utspann sig en livlig debatt kring frågan om övergångs- och delkrav, som medel att förbereda massorna för den socialistiska revolutionen, för kampen för proletariatets diktatur. Bucharin var emot att de mer allmänna övergångs- och delkraven teoretiskt förklarades i Kominterns program och anklagade t o m de som krävde att de skulle medtagas för opportunism. Bucharins ståndpunkt kritiserades av kongressen delegater. Det sovjetiska kommunistpartiets [SUKP(b)] delegation bad kongressens plattformskommitté om tillåtelse att diskutera programfrågan inom delegationen innan kongressen tog beslut, vilket kongressen biföll. (Se Bulletin of the Fourth Congress of the Communist International No. 14–15, sid. 31)
SUKP(b):s delegationsbyrå höll möte den 20 november 1922, där detta dokument antogs som utkast till kongressresolution. Enligt tillgänglig information var de viktiga punkterna 4 och 5 dikterade ordagrant av Lenin.
[2] SUKP(b):s delegationsbyrå utarbetade också, vid mötet den 20 november, följande uttalande:
”Med tanke på det faktum att diskussionen om hur övergångskrav ska formuleras och i vilken del av programmet som de ska behandlas skapade det felaktiga intrycket att meningsskiljaktigheterna var av principiell art, fastslår den ryska delegationen enhälligt att inkluderande av övergångskrav i de nationella sektionernas program, deras allmänna ordalydelse och teoretiska förklaring i den allmänna delen av programmen inte kan ses som opportunism.”
Detta uttalande lästes upp vid kongressens sammanträde den 21 november. Därefter hänsköt kongressens presidium de förslag som skisserats av SUKP(b):s delegationsbyrå, med smärre redaktionella ändringar, till deltagarnas övervägande. Kongressen antog förslagen som en kongressresolution. Se ”Beslut om Internationalens program” i dokumenten från Kominterns 4:e kongress: Till massorna