Originalets titel: A Letter to the Politburo
Översättning: Göran Källqvist
Redigering: Martin Fahlgren
HTML: Martin Fahlgren
Hemligt [1]
Till politbyrån för Sovjetunionens kommunistiska parti (bolsjevikerna) [SUKP(b)].
Jag ser det som min plikt att göra ännu ett försök att vädja till ansvarskänslan hos de som för närvarande leder sovjetstaten. Situationen i landet och partiet är lika uppenbar för er som för mig. Om den inhemska utvecklingen fortsätter längs sin nuvarande väg är en katastrof oundviklig. Jag behöver inte göra en analys av den faktiska situationen i detta brev. Det gjordes i Bulletinen nr 33, som just har kommit ut. Det är helt meningslöst och katastrofalt att hoppas att kunna kontrollera den nuvarande situationen med enbart förtryck. Det kommer inte att fungera. Det finns en viss dialektik i all kamp, och ni har för längesedan passerat den kritiska punkten i denna dialektik. Förtryck kommer bara att leda till ett motsatt resultat mot det avsedda, och ju längre det pågår desto mer kommer så att bli fallet. Istället för att skrämma fienden kommer det att egga honom att göra ett ännu mer förtvivlat motstånd. Det mest överhängande och farliga problemet är misstron mot ledarskapet och det ökande hatet mot det. Ni är lika väl informerade om det som jag. Men trögheten i er egen politik tvingar gradvis ner er för en backe. Men där backen slutar ligger avgrunden.
Vad måste göras? Framförallt återuppliva partiet. Det är en smärtsam process men den måste genomgås. Jag betvivlar inte att Vänsteroppositionen kommer att vara villig att erbjuda centralkommittén fullständigt samarbete i att utan omvälvningar eller ett minimum av omvälvningar få tillbaka partiet till en normal tillvaro.
Vad gäller detta förslag kan det finnas en del bland er som säger: Vänsteroppositionen vill komma tillbaka till makten med hjälp av ett knep. På det svarar jag: det står en mycket större sak på spel än makten för er fraktion eller för Vänsteroppositionen. Det handlar om arbetarstatens och den internationella revolutionens öde för många år framåt. Oppositionen kan givetvis hjälpa centralkommittén att återställa en atmosfär av tilltro i partiet – ett tillstånd som är otänkbart utan partidemokrati – men den kan bara hjälpa till om den återfår sin möjlighet att arbeta normalt i partiet. Bara ett öppet och ärligt samarbete mellan de två historiskt rotade fraktionerna med målet att omvandla dem till tendenser, och slutligen få dem att upplösa sig i partiet, kan under nuvarande konkreta omständigheter återställa förtroendet för ledarskapet och återuppliva partiet.
Det finns ingen grund för att vara rädd för att Oppositionen kommer att försöka vända förtryckets knivsegg mot de som har utövat förtrycket. En sådan politik har redan prövats och visade sig inte hålla måttet. Den verkliga uppgiften är att med gemensamma ansträngningar undanröja konsekvenserna av denna politik.
Vänsteroppositionen har sitt eget handlingsprogram, både för Sovjetunionen och för den internationella scenen. Det kan naturligtvis inte vara frågan om att ge upp detta program. Men vad gäller hur det kan läggas fram och försvaras inför centralkommittén och partiet, för att inte tala om hur det ska förverkligas i praktiken, kan och borde en preliminär överenskommelse uppnås i syfte att förhindra oordning och en splittring. Oavsett hur spänd atmosfären är, så kan dess explosivitet undanröjas med hjälp av flera på varandra följande steg, under förutsättning att båda sidor visar god vilja. Och den stora faran kräver en sådan god vilja, eller gör den rättare sagt nödvändig. Syftet med detta brev är att klargöra att denna goda vilja finns från Vänsteroppositionens sida.
Jag skickar bara en kopia av detta brev, utan några dubbletter, uteslutande för politbyråns kännedom, för att med tanke på den existerande situationen göra det möjligt att ha nödvändig frihet vid valet av metoder, om det skulle anses nödvändigt att inleda preliminära samtal utan någon publicitet.
L Trotskij
För 1½ månad sedan skickades ovanstående brev till SUKP(b):s politbyrå. Det kom inget svar, eller snarare kom svaret i form av en hel rad aktioner från Stalinklickens sida: en ny orgie i arresteringar i Sovjetunionen, godkännande av Kominterns förödande politik i Tyskland, etc. Under olika historiska omständigheter och på en annan samhällelig grundval, visar Stalin samma byråkratiska blindhet som Kerenskij och Primo de Rivera[2] en gång visade strax innan sina respektive fall. Stalinklicken marscherar med sjumilakliv mot sin egen undergång. Den enda frågan är om den kommer att dra med sig sovjetregimen ner i avgrunden.
Vi skickar detta dokument till ansvarig (parti- och regerings-) personal med antagandet – i själva verket med fullständig säkerhet – att det bland de kortsynta, fega och karriäristiska elementen också finns ärliga revolutionärer – som inte kan fortsätta att blunda för det verkliga läget.
Vi uppmanar dessa ärliga revolutionärer att ta kontakt med oss. Där det finns en vilja finns det en väg.
Redaktionen för Oppositionsbulletinen.
Paris, 10 maj 1933
[1] Detta brev upprepade Vänsteroppositionens det erbjudande om en enhetsfront för att omorganisera det sovjetiska kommunistpartiet som tidigare hade gjorts i artikeln ”Varningssignal!” från 3 mars. Motivet var troligen delvis det faktum att Trotskij just hade uppmanat Oppositionen att överge perspektivet på ”reform” i Tyskland och arbeta för att bygga ett nytt tyskt parti. Det var ett sätt att informera den sovjetiska ledningen att det förändrade perspektivet för Tyskland inte medförde en förändring av Oppositionen politik gentemot det sovjetiska partiet, sovjetstaten och Komintern. Brevets hemliga karaktär avlägsnades redan den 13 mars 1933, i ett Trotskij.uttalande till en journalist.
[2] Miguel Primo de Rivera (1870-1930) styrde Spanien under Alfonso XIII från 1923 till 1930, då han avsattes genom massornas påtryckningar.