Digitaliserat av Martin Fahlgren för Marxists Internet Archive.
De indokinesiska folken står inför en militär och politisk seger.
De senaste årens framgångar lämnar inte utrymme för något tvivel därvidlag. Det enhetliga militärkommandot kan fortlöpande räkna in nya segrar på slagfälten i Vietnam, Laos och Kambodja.
De befriade områdena befästs genom upprättandet av folkliga byråd. Industrin utvecklas. Jordegendomarna byter ägare. Alfabetiseringskampanjer, kulturella aktiviteter, politisk och militär skolning stärker befolkningen.
Solidaritetsarbetet utvecklas. Den nordamerikanska antikrigs-rörelsen genomförde i april landsomfattande demonstrationer med många hundratusentals deltagare. Samtidigt ordnades solidaritetsmöten, kampanjer och demonstrationer i ett stort antal andra länder. Samordningen av solidaritetsarbetet betyder att en stark front skapats utanför Indokina, i de imperialistiska ländernas hjärtan.
Även stora grupper inom den nordamerikanska bourgeoisie kräver ett slut på det ekonomiskt och politiskt påfrestande kriget i Indokina, naturligtvis utan att ett ögonblick ifrågasätta USA-imperialismens existens. Publicerandet av Pentagon-dokumenten demonstrerar de särskilda intressena hos dessa grupper.
Också på de politiska och diplomatiska fronterna har USA-imperialisterna pressats tillbaka. PRR:s sju punkter har fått starkt stöd — hos den indokinesiska befolkningen, inom arbetarstaterna och hos mycket stora grupper i de imperialistiska länderna. PRR:s sju punkter kräver:
slut på USA-imperialisternas angreppskrig mot Vietnam; slut på den s. k. vietnamiseringen av kriget;
villkorslöst tillbakadragande av alla amerikanska och USA-stödda trupper, deras militärpersonal, vapen och krigsmaterial; nedmontering av alla amerikanska baser;
att den amerikanska regeringen sätter ett slutgiltigt datum för tillbakadragandet av alla amerikanska och USA-stödda trupper från Sydvietnam under 1971;
fullständig respekt för det vietnamesiska folkets självbestämmanderätt;
slut på USA:s inblandning i Sydvietnams inre angelägenheter;
slut på dess stöd åt den krigiska Nguyen Van Thieu-gruppen.
STÖD PRR:s FREDSFÖRSLAG
Vi ansluter oss helhjärtat till dessa krav och instämmer i kraven att den amerikanska regeringen omedelbart besvarar PRR:s fredsförslag. Det enda som kan beröva de indokinesiska kämparna deras förestående seger är stormaktsöverenskommelser över deras huvuden, mellan representanter för de imperialistiska makterna och arbetarstaterna. Så har skett tidigare — vid Genèveförhandlingarna 1954, då de kinesiska och ryska byråkratierna sålde ut de indokinesiska folkens intressen genom att acceptera en delning av Vietnam i Nord och Syd. De nordvietnamesiska revolutionärernas omedelbara reaktion på meddelandet om Nixons förestående besök i Kina var också mycket riktigt en varning för "stormaktskompromisser" (ledare i Nhan Dhan). Det enda sättet att motverka riskerna för en ny Genèveöverenskommelse på de indokinesiska folkens bekostnad är att öka stödet till de indokinesiska folken, kritiskt granska den kinesiska och ryska utvecklingen och kämpa mot varje uppfattning att någon annan än indokineserna skall avgöra krigets och revolutionens utveckling.
Den 6 november kulminerar i USA och på andra håll en lång kampanj mot det imperialistiska anfallskriget med de hittills mest omfattande demonstrationerna och manifestationerna i indokinakrigets historia. Dessa kommer att vara en över den västliga världen samordnad aktion, i syfte att tvinga USA-imperialisterna att dra sig tillbaka från Vietnam och Indokina. Det är riktigt att också den svenska vietnamrörelsen spelar en given roll i denna antikrigsfront för att ge ytterligare ett bidrag i kampen i mot de imperialistiska krigshetsarna och deras lakejer.
Efter revolutionen maj -68 har den franska bourgeoisin koncentrerat sig på att åter stabilisera den kapitalistiska utsugningen, att återerövra vad den förlorade under masskampens vår då arbetarnas medvetande och motstånd höjdes språngartat.
Det degenererade franska kommunistpartiet och den fackliga byråkratiska apparaten förmår inte organisera motståndet mot kapitalets offensiv. Det stalinistiska ledarskapets nederlag är totalt, dess förräderi fullständigt. Men bourgeoisin konfronteras med en alltmer betydelsefull kraft: de revolutionära vänstergrupperna. Den starkaste av dessa, La Ligue Communuiste, den franska sektionen av 4:e Internationalen — ökar snabbt sitt inflytande och kan idag mobilisera arbetare i allt högre utsträckning från att tidigare endast ha varit politiskt närvarande i student- och ungdomsmiljön. Och detta trots att det franska kommunistpartiet starkt angriper den revolutionära vänstern.
Inom CGT — den stalinistiska fackliga organisationen — utesluts revolutionärerna, under 1:a majdemonstrationerna i Paris klippte polisen av demonstrationståget mellan FKP (Franska kommunistpartiet) och revolutionärerna. Försäljare av revolutionära tidningar utsätts för fysiskt våld. De stalinistiska arbetsledarna sprider lögner om de revolutionära marxisterna: "trotskisterna är fascister", "4:e internationalen är betald av CIA", "trotskisterna splittrar" osv.
En student fick vid ett tillfälle sitt ansikte sönderslaget av polisen. En annan student råkade vid en demonstration ut för kontroll av sina identitetshandlingar, skickades till polisstationen för närmare undersökning och blev i polispiketen på vägen till stationen anklagad av två gorillor för att ha slagit en av deras kollegor. Vid rättegången vitnade de två poliserna falskt och åklagaren yrkade på sex månaders fängelse. Men 20.000 demonstranter arrangerade en sit-in utanför domstolen i Palais de Justice. Han dömdes inte. Borgarpacket bävar för ett nytt maj-68.
I en våg av repression med inskränkningar av de borgerligt-demokratiska rättigheterna försöker man desperat förhindra vänsterrörelsens utbredning.
tinder det revolutionära uppsvinget maj-68 förbjöds samtliga revolutionära vänstergrupper och de flesta återuppstod under annat namn. I parlamentet föreligger idag ett lagförslag från regeringen att alla organisationsbildningar måste godkännas av regeringen för att anses lagliga. Enligt förslaget kommer regeringen att få rätt att efter eget gottfinnande förbjuda de organisationer de anser misshagliga.
En nyligen utfärdad kommuniké från inrikesminister Marcellin deklarerar att "alla demonstranter på allmän plats eller offentliga sammankomster ägnade att störa den allmänna ordningen kommer att förbjudas".
Inrikesministeriet har inlett en stor offensiv för att knäcka vänsterorganisationernas publicistiska verksamhet. Tre revolutionära tidningar har åtalats och blivit dömda till skyhöga bötesstraff. Rouge — La Ligue Communiste's veckotidning — har fem åtal på halsen för "smädelse av poliser". Fällande domar kommer att medföra mycket svåra avbräck för tidningens ekonomi och försvåra arbetsförhållandena för La Ligue Communiste.
Förföljarna av den revolutionära pressen har tre syften med sina aktioner: 1. att uppnå frihet för polisen att obehindrat kunna slå hårt mot vänstergrupperna. 2. att visa att denna hårdhet är det enda som kan stoppa den revolutionära vänstern, 3. att visa att respekten för de "demokratiska fri- och rättigheterna bara leder till kaos och oordning".
Den stora risken för den franska bourgeoisin är att den fackliga byråkratin inte kan behålla sitt grepp över arbetarrörelsen. Spänningar uppträder i takt med att den revolutionära vänstern blir en attraktionspol för arbetarna.
I denna stund när de revolutionära franska vänstergrupperna — inte bara La Ligue Communiste — utsätts för ett våldsamt förtryck ställs den proletära internationalismen inför avgörande prov. Upplösandet av de demokratiska rättigheterna i Frankrike är ett angrepp på den internationella arbetarklassen. Det kräver att vi solidariserar oss med de franska kamraternas kamp liksom vi måste solidarisera oss med alla offer för bourgeoisisins repression av vänstern.
Anta kollektiva uttalanden med kraven:
AVBRYT OMEDELBART RÄTTEGÅNGARNA MOT ROUGE OCH ANDRA ÅTALADE REVOLUTIONÄRA TIDSKRIFTER!
Återkalla alla lagförslag och dekret som inskränker organisations-, församlings- och tryckfriheten!
Sänd dem till Franska Ambassaden och/eller till Mullvaden f v. b. Bidrag till Rouges bötesfond: Antingen till Mullvaden eller till
Souscription Rouge
CCP ROUGE 25 043 88
(Skriv Rouge-Proces på talongen) eller Rouge, 10 Impasse Guemenee, Paris 4e
Red.