Originalets titel: "Zur Entstehungsgeschichte des Marxschen 'Kapital' ".
Skrivet: Till största delen 1949-55
Publicerat: Ffg 1968 (postumt)
Översättning: Mats Thorell
Granskning: Jan Bohlin
Digitalisering: Jonas Holmgren
Då författaren till detta arbete år 1948 hade turen att få tag på ett av de vid denna tid ytterst sällsynta exemplaren av Marx' Rohentwurf /Råutkast/[1], fick han snart klart för sig, att det är ett för den marxistiska teorin grundläggande verk, som emellertid p.g.a. sin egenartade form och sitt delvis svårförståeliga uttryckssätt knappast är ägnat att nå ut till en bredare läsekrets. Därav författarens beslut att å ena sidan "kommentera" verket å andra sidan vetenskapligt dra nytta av några av de nya kunskaper som ryms i verket. Den första uppgiften, som särskilt upptar delarna II-VI av detta arbete, gjorde det nödvändigt att i möjligaste mån återge Rohentwurfs viktigaste tankegångar i Marx' egna ord. Den andra uppgiften krävde ytterligare exkurser /utläggningar/, som för det mesta hänfördes till det första inledande kapitlet och till arbetets sjunde, avslutande del.
Vid färdigställandet av sitt arbete hade författaren talrika svårigheter att kämpa med. Han levde i en stad vars bibliotek bara innehöll ytterst få tyska, ryska eller franska socialistiska verk. (För att inte tala om så oumbärliga tidskrifter som Kautskys Neue Zeit /Ny tid/ o.s.v.) Han var därför mestadels hänvisad till det fåtal böcker som han själv ägde. Det fick honom ofta att tvivla på sitt företags utförbarhet. Men inte nog med det! Ju mer författaren trängde in i ämnet desto klarare blev det för honom att han endast skulle kunna snudda vid Rohentwurfs viktigaste och teoretiskt mest intressanta problem, utan att på något vis kunna djupare behandla detta. Och detta problem är Marx' verks förhållande till Hegel, och i synnerhet till dennes Logik.
Det finns förvisso ingen fråga i Marx' ekonomiska teori som behandlats mer styvmoderligt än frågan om hans metod i allmänhet och dess förhållande till Hegel i synnerhet. Vad man får läsa om detta i nyare tid, är mestadels klyschor, som - för att tala med Marx - endast förråder författarens eget "brutala intresse för ämnet" och vittnar om en total likgiltighet för Marx' metod. Vad skulle man säga om en teoretisk psykolog, som endast intresserade sig för de av S. Freud uppnådda resultaten, men avvisade frågan om på vilken väg Freud hade kommit till resultaten som irrelevant eller rent av "metafysisk"? För honom skulle man med rätta endast ha en axelryckning till övers. Men just detta är det sätt, på vilket de flesta marxkritiker och Marx-"kännare" av idag bedömer hans ekonomiska lärobyggnad. Antingen avstår de helt från att tala om Marx' dialektiska metod, då de (som det passar sig för den "moderna teorins" anhängare) är emot varje "metafysik" (då slipper de dessutom att verkligen studera metoden); eller också begränsar de sig till några välmenande fraser, som hellre skulle förblivit osagda. Det gäller t.o.m. för en så prominent marxkritiker som J A Schumpeter, som i ett av sina sista verk skriver:
Fast Kapitalets författare var nyhegelian, så skulle det ändå vara "fel och orätt mot Marx' vetenskapliga förmåga" att göra detta filosofiska element "till en huvudnyckel till hans system". Visserligen "bibehöll Marx hela sitt liv sin tidiga kärlek. Han fann glädje i vissa formala analogier /som byggde på formen/, som kan finnas mellan hans och Hegels argument. Han älskade att vittna om sin hegelianism och att använda det hegelska[1*] uttryckssättet. Men det är också allt. Ingenstans har han förrått den positiva vetenskapen till metafysiken."[2]
Det som Schumpeter säger här, är självfallet inget nytt. Redan 1922 beklagade sig G Lukács över oseden, att "betrakta dialektiken som ett ytligt stilistisk ornament hos Marx ... Så att t.o.m. annars samvetsgranna forskare som t.ex. Vorländer, trodde sig exakt kunna fastställa, att Marx 'egentligen bara två ställen' och därefter på ytterligare ett 'tredje ställe' 'koketterade' med hegelska begrepp utan att märka att en hel rad av metodens avgörande kategorier härstammar direkt från Hegels Logik. När till och med den hegelska härstamningen och den sakligtmetodiska betydelsen av en för Marx så grundläggande åtskillnad som den mellan 'omedelbarhet' och 'förmedling' /Unmittelbarkeit, Vermittlung/ kunde förbli obemärkt, så kan man tyvärr än i dag med rätta säga, att Hegel (trots att han åter blivit 'universitetsfähig', ja till och med nästan blivit på modet) fortfarande behandlas som en 'död hund'. Ty vad skulle Vorländer säga till en filosofihistoriker som, hos en aldrig så originell och kritisk utvecklare av Kants metod, inte skulle uppmärksamma att t.ex. 'synthetische Einheit der Apperzeption' kommer från Kritik der reinen Vernunft /Kritik av det rena förnuftet/?"[3]
Man ser: De fyra årtionden som gått sedan Lukács banbrytande studie, har inte medfört någon förändring. Schumpeter var visserligen ingen filosofiprofessor som Vorländer, och som fackekonom kanske inte ens förpliktad att läsa Lukács bok (eller, låt oss säga, Lenins Philosophischen Nachlass /Filosofiska kvarlåtenskap/, där det står ungefär detsamma). Men Marx själv hade han ingalunda fått förbigå. Och just i Marx' brevväxling finns följande välkända ställe:
"För övrigt hittar jag bra teoretiska utvecklingslinjer. Så har jag t.ex. kastat hela den hittillsvarande läran om profiten över ända. Av en ren tillfällighet bläddrade jag åter igenom Hegels Logik, det har hjälpt mig mycket när det gäller metoden för bearbetningen."[4]
Låter detta som bara "förmala analogier" och blott bruk av Hegels "uttryckssätt"? Måste man inte därur snarare sluta sig till en viss ytlighet, till och med hos den mest seriösa professorala Marx-kritik?[5]
Marx' Rohentwurf kommer i alla fall att sätta stopp för denna ytlighet. Ty, om i Marx' Kapitalet Hegels inflytande vid första påseendet endast verkar ge sig till uttryck i några fotnoter, måste Rohentwurf betecknas som en stor hänvisning till Hegel, och då särskilt till hans Logik, hur radikalt materialistiskt Hegel än har "stjälpts om"! Sedan Marx' Grundrisse utkommit kommer det därför knappast ens för de akademiska marxkritikerna att vara möjligt att skriva om Marx' ekonomiska verk utan att först ha studerat hans metod och dess relation till Hegel. - Men: hur hård den nöt än är, som Rohentwurf ger marxismens motståndare och anhängare att knäcka, så kommer dess publicerande till slut att höja den allmänna nivån på den ekonomiska marxlitteraturen.[6]
Till slut några ord för egen räkning: Författaren är varken professionell ekonom eller filosof. Han hade därför aldrig vågat skriva en kommentar till Rohentwurf, om det än idag - som under första tredjedelen av vårt århundrade - hade funnits en skola av marxistiska teoretiker, som varit bättre vuxna denna uppgift. Emellertid: Den sista generationen namnkunniga marxistiska teoretiker har till största delen fallit offer för den hitlerska och stalinska terrorn. Därmed avbröts det marxistiska tankegodsets breddning och fördjupning för årtionden. Under sådana omständigheter tror sig författaren vara förpliktad, att överräcka sitt arbete till läsekretsen - hur bristfälligt och ofullkomligt det än må vara - i hopp om att det efter honom skall komma yngre krafter för vilka Marx' teori åter skall bli en levande källa till kunskap och den därpå inriktade praktiken.
Mars 1967
Ännu år 1977 finns bara ett mindre urval ur Grundrisse (Grunddragen) på svenska. Som kommentar och inledning till Grundrisse hänger "Kapitalets tillkomsthistoria" därför tills vidare lite i luften, men samtidigt blir också publiceringen av boken än viktigare, eftersom den (delvis i citat) ger läsaren mycket av Grundrisses innehåll. Genom boken får läsaren också inblick i andra delar av Marx' och i många efterföljares texter, varav mycket hittills inte finns på svenska.
Liten läsanvisning:
Vi råder läsaren att till en början ta lätt på det andra kapitlet. De flesta kapitel kan också läsas separat, d.v.s. boken kan användas som en uppslagsbok.
Angående litteraturhänvisningar:
Från och med andra tyska upplagan av "Zur Entstehungsgeschichte" (1969) görs hänvisningar när det gäller Marx' och Engels texter på tyska till MEW. Även i den svenska upplagan redovisar vi dessa hänvisningar.
Theorien über den Mehrwert (Teorier om mervärdet) har Rosdolsky citerat från Kautskys utgåva (1905, 1910), men där texten avviker har vi i stället följt den korrekta i MEW.
När det gäller kursiveringar i citerade texter har vi genomgående följt Rosdolsky, som på många ställen framhävt annat än författaren.
På många ställen där vi angivit att Rosdolskys text avviker från MEW, beror denna skillnad på den utgåva han använde; det är inte Rosdolsky som reviderar Marx, revisionisten är oftast Kautsky.
Vi har i allmänhet inte skrivit ut både tyska och svenska titlar. Om ett verk finns på svenska, redovisas den tyska hänvisningen efter ett snedstreck, alltså: Till kritiken, s. 55/ty 47.
När det gäller Theorien och Grundrisse är det dock mer komplicerat. I Skrifter i urval finns utdrag ur Theorien, när anförda ställen finns där, har vi angett de svenska och tyska sidorna så här: Teorier I, s. 50/ty 8. När det anförda stället inte finns på svenska heter det: Theorien I, s. 34. På motsvarande sätt har gjorts med Grundrisse. En del av denna (s. 375-413) har dock översatts i en separat skrift, Om förkapitalistiska produktionssätt (Cavefors 1970), och vid hänvisning till dessa sidor har den angetts.
När det gäller hänvisningar till Kapitalet, har vi ibland också angett sidor i den tidigare svenska utgåvan (1930-32), som Sandler översatt. Det ser då ut så här: Kapitalet I, s. 202/Sa 206/ty 250.
När vi tvingats korrigera de svenska översättningar vi hänvisar till, har vi angett det med: (korr) eller (Korr.). (Det är ofta lärorikt att studera hur Marx' texter (särskilt Kapitalet) förflackats i de flesta svenska översättningar.)
I Rosdolskys text finns både runda parenteser och klamrar. Vi har inte kunnat trycka klamrar. Rosdolskys klamrar har därför i de flesta fall blivit parenteser. När det gäller inskjutna biord o.dyl. har de ibland istället blivit våra snedstreck /.../ Vi har i allmänhet inte angivit när vi rättat de fel som finns i de tyska upplagorna. Vi använder vidare / / för att ange översättarnas kommentarer, alternativ översättning eller del av den tyska texten. Vid längre stycken i noter står dock: Övers.
Notnumreringen följer den tyska, tillagda svenska noter anges med *.
I marginalen har den tyska utgåvans sidor satts in, enligt 2. upplagan (i stort sett identisk med 3. och 4.) Tack alla som hjälpt till med arbetet!
[1] Råutkastet nytrycktes år 1953 i Berlin. (Se K Marx, Grundrisse der Kritik der politischen Ökonomie. Rohentwurf 1857-1858.) Fram till dess fanns det i den västliga världen inte mer än 3 eller 4 exemplar av det ursprungligen i Moskva 1939 publicerade verket. Ett av dessa ställdes ytterst generöst till förfogande av bibliotekarien på Jos. Butlinger-biblioteket i New York, O Bauer, för vilket författaren härmed framför sitt hjärtliga tack.
Översättarna: Ett urval ur Grundrisse utkom 1971 i Sverige; Grunddragen i kritiken av den politiska ekonomin, Zenit/Rabén & Sjögren. Hela Grundrisse utkom på engelska 1973 (Penguin), men är försedd med ännu sämre hänvisningar till sidor i Grundrisse än det svenska urvalet. Namnet Rohentwurf används ofta i tyska texter, i denna bok används det omväxlande med Grundrisse.
[2] J A Schumpeter, Kapitalismus, Sozialismus und Demokratie, 1946, s. 525.
[3] G Lukács. Geschichte und Klassenbewusstsein, s. 9. (Historia och klassmedvetande, s. 35 korr.) - Vad Lukács säger gäller helt och hållet även för den marxistiska teorin under II. Internationalens epok. Så svarade t.ex. O Bauer år 1911 på frågan, "vad förbinder den mogne Marx med Hegel?": "Det kunskapsteoretiska övervägandet om vetenskapens väsen, som inte blott är skeendets avspegling, utan 'en produkt av huvudet, som tillägnar sig världen, på det enda för detta möjliga sättet' " (ett citat ur Marx' Inledningen) "alltså det stycke Kant, som döljer sig i Hegel - utvecklat av Marx, utan kännedom om Kant, i Hegels språk, men fri från Hegels ontologiska omtolkning av Kant." (Der Kampf, VI, 189-190.)
[4] MEW (Werke von Marx und Engels), band 29, s. 260. Brev (Marx och Engels, Brev i urval), s. 37 korr.
[5] För de filosofiskt bildade samtida till Marx var sakförhållandet helt klart. T.ex. jämförde Lasalle Marx' skrift Zur Kritik /Till kritiken/ med Hegels Phänomenologie och prisade Marx som en "till socialist bliven Ricardo, en till ekonom bliven Hegel". Engels höll "den tyska dialektiska metoden", som låg till grund för Marx' ekonomiska system, "för ett resultat som i betydelse knappt står efter den materialistiska grunduppfattningen".
[6] Tyvärr var författaren (detta förord avslutades 1955) alltför optimistisk på denna punkt ... Ty om än Marx' Grundrisse föreligger tryckt sedan 1953, har den hittills förblivit i det närmaste obemärkt. Det enda glädjande undantaget utgör ett Grundrisse tillägnat verk av den japanske lärde Kojiro Takagi, som kom ut för flera år sedan i Japan. (Även Grundrisse finns i japansk översättning.) Även Alfred Schmidts arbete Der Begriff der Natur in der Lehre von Marx /Naturens begrepp i Marx' lära/, Frankfurt a.M. 1962, tillmäter förståelsen av Grundrisse stor betydelse för förståelsen av "den mogne Marx".
[1*] De flesta översättare sätter konsekvent hegelianska för hegelska, de skiljer inte det som hör till läraren från det som hör till läran.
Last updated on: 12.21.2008