Detta telegram, adresserat till Östkinas och Centralslätternas fältarméer samt till Kinas kommunistiska partis Centralkommittés byråer i dessa bägge områden, skrevs för den Revolutionära militärkommissionen i partiets Centralkommitté. Huai–Hai-fälttåget var ett av de tre största fälttågen med avgörande betydelse för det kinesiska Folkets Befrielsekrig. Fälttåget utkämpades gemensamt av Östkinas och Centralslätternas fältarméer samt de regionala truppstyrkorna i östra Kina och på Centralslätterna. I detta fälttåg utplånades kuomintangstyrkor omfattande mer än 555.000 man. Den operationsplan som kamrat Mao Tse-tung utvecklade i detta telegram ledde till framgång över hela linjen. Faktum är att fälttåget utvecklades mera obehindrat än man väntat och att segern därför både kom snabbare och var större än som förutsetts. Efter detta fälttåg var Nanking, den reaktionära kuomintangregeringens huvudstad, direkt hotad av Folkets Befrielsearm. Huai–Hai-fälttåget avslutades den 10 januari 1949, och den 21 januari meddelade Chiang Kai-shek sin ”avgång”. Därefter föll den reaktionära härskande kuomintangklicken i Nanking i stycken.
Här är några punkter för er att överväga rörande dispositionerna för Huai–Hai-fälttåget.[1]
1. Huvuduppgiften under detta fälttågs första etapp är att koncentrera styrkor för att utplåna Huang Po-taos armé, uppnå ett genombrott i centern och erövra Hsinanchen, Stora kanalens järnvägsstation, Tsaopachi, Yihsien, Tsaochuang, Lincheng, Hanchuang, Shuyang, Pihsien, Tancheng, Taier-chuang, och Linyi. För att uppnå dessa mål bör vi använda två kolonner till att utplåna varje fientlig division, det vill säga, använda sex eller sju kolonner till att stycka upp och utplåna fiendens 25., 63. och 64. divisioner. Använd fem eller sex kolonner till att hålla undan och angripa fientliga förstärkningar. Använd en eller två kolonner för att tillintetgöra den enda divisionen under Li Mi vid Lincheng och Hanchuang och försök att ta dessa två städer för att hota Hsuchow från norr så att de två arméerna under Chiu Ching-chuan och Li Mi inte vågar gå österut som förstärkningar med hela sin styrka. Använd en kolonn plus den regionala formationen i sydvästra Shantung till att företa ett flankangrepp mot Hsuchow–Shangchiusektionen av järnvägen för att binda en del av Chiu Ching-chuans armé (eftersom tre fientliga divisioner under Sun Yuan-ling står i begrepp att förflytta sig österut hoppas vi att Liu Po-cheng, Chen Yi och Teng Hsiao-ping omedelbart kommer att disponera sina trupper för angrepp på Chengchow–Hsuchowlinjen och därmed binda Sun Yuan-lings armé). Använd en eller två kolonner till att operera i området Suchien–Suining–Lingpi för att hålla ned Li Mis armé. Dessa dispositioner betyder att mer än halva vår totala styrka måste sättas in mot de två arméerna under Chiu Ching-huan och Li Mi för att binda, hålla tillbaka och förgöra en del av dem innan vi kan uppnå målet att utplåna de tre divisionerna i Huang Po-taos arm Dispositionerna bör i det stora hela likna dem som företogs i september i fjol för att erövra Tsinan och angripa fiendens förstärkningar.[2] I annat fall blir det omöjligt att uppnå målet att utplåna de tre divisionerna i Huang Po-taos armé. Ni måste sträva att avsluta första etappen två eller tre veckor efter fälttågets början.
2. Under andra etappen, använd omkring fem kolonner till att angripa och utplåna fienden i Haichow, Hsinpu, Lienyunkang och Kanyuan samt erövra dessa städer. Det beräknas att fiendens 54. och 32. divisioner sannolikt transporterats sjövägen från Tsingtao till området Haichow–Hsinpu–Lienyunkang.[3] Med den division som redan är där kommer alltså tre fientliga divisioner att finnas i området, därför måste vi använda fem kolonner till att angripa dem och utnyttja de återstående styrkorna (vår huvudstyrka) till att binda de två arméerna under Chiu Ching-chuan och Li Mi, även nu enligt den princip som låg till grund för de dispositioner som vidtogs i september för Tsinans intagande och angreppen mot fiendens förstärkningar. Ni måste sträva att avsluta också denna etapp på två eller tre veckor.
3. I tredje etappen kan det antas att slaget kommer att utkämpas runt Huaiyin och Huaian. Vid denna tid kommer fienden att ha ökat sina styrkor med omkring en division (den reorganiserade 8. divisionen i Yentai skeppas söderut), därför måste vi åter använda omkring fem kolonner som angreppsstyrka medan vi utnyttjar återstoden av vår huvudstyrka till att slå emot och binda fiendens förstärkningar. Denna etapp kommer också att ta omkring två eller tre veckor.
Dessa tre etapper kommer att ta omkring en och en halv till två månader.
Ni ska avsluta Huai–Hai-fälttåget på två månader, november och december. Under januari bör era styrkor få vila och konsolideras. Från mars till juli kommer ni att kämpa i samverkan med Liu Po-cheng och Teng Hsiao-ping för att driva fienden till punkter längs Yangtsefloden, där han kommer att gräva ned sig. I höst kommer er huvudstyrka förmodligen att kämpa för att gå över Yangtse.
[1] Huai–Haifälttåget var ett fälttåg av avgörande betydelse som Folkets Befrielsearmé förde över ett stort territorium i provinserna Kiangsu, Shantung, Anhwei och Honan. Det hade Hsuchow som centrum och sträckte sig så långt som till Haichow i öster, Shangchiu i väster, Lincheng (numera Hsueh-cheng) i norr och Huaifloden i söder. De kuomintangstyrkor som samlats på denna krigsskådeplats bestod av 5 arméer och trupperna från tre pacifiseringszoner – 4 arméer och trupperna från de tre pacifiseringszonerna under Liu Chih och Tu Yu-ming (befälhavare respektive ställföreträdande befälhavare för Kuomintangs högkvarter för ”banditers undertryckande” i Hsuchow) och en armé under Huang Wei som senare sändes dit från mellersta Kina som förstärkning. Folkets Befrielsearmé satte in en styrka som räknade över 600.000 man – den omfattade 16 kolonner från Ostkinas fältarmé, 7 kolonner från Centralslätternas fältarmé och regionala väpnade styrkor från Ostkinas militärområde, Centralslätternas militärområde och Hopei–Shantung–Honans militärområde (som då utgjorde en del av Nordkinas militärområde). Fälttåget pågick i 65 dagar, från den 6 november 1948 till den 10 januari 1949. 22 kårer eller 56 divisioner av Kuomintangs elitstyrkor omfattande 555.000 man utplånades fullständigt (de 4 1/2 divisioner som revolterade och gick över till oss medräknade) och 2 arméer under Liu Ju-ming och Li Yen-nien (förstärkningar från Nanking) slogs tillbaka. Som resultat av fälttåget blev de norr om Yangtsefloden belägna delarna av östra Kina och Centrala slättområdet nästan helt befriade. Fälttåget ägde rum i tre etapper. Under första etappen, 6-22 november omringade och utplånade Östkinas fältarmé i samverkan med Centralslätternas fältarmé Huang Po-taos armé i Hsinanchen–Nienchuangsektorn öster om Hsuchow, dödade Huang Po-tao och befriade stora områden på bägge sidor om Lunghaijärnvägen öster om Nienchuang, på bägge sidor om Hsuchow–Pengpusektorn av Tientsin–Pukowjärnvägen öster om Nienchuang samt väster och norr om Hsuchow. I Taierchuang–Tsaochuangavsnittet gjorde 31/2 divisioner, tillhopa över 23.000 man, från Kuomintangs 3. pacifiseringszon revolt och gick över till oss. Under andra etappen, från 23 november till 15 december, omringade och utplånade Centralslätternas fältarmé i samverkan med huvudstyrkan i Ostkinas fältarmé Huang Weis armé vid och kring Shuangtuichi, sydväst om Suhsien, tillfångatog Huang Wei och hans ställföreträdare Wu Shao-chou. En division i denna armé gjorde revolt och gick över till oss. Samtidigt utplånade våra styrkor Sun Yuan-lings armé som flydde västerut från Hsuchow. Endast Sun Yuan-ling lyckades undkomma. Under tredje etappen från 6-10 januari 1949 omringade och förintade Ostkinas fältarmé i samverkan med Centralslätternas fältarmé i Chinglungchi–Chenkuanchuangavsnittet, nordöst om Yungcheng, 2 kuomintangarméer som flydde västerut från Hsuchow och stod under befäl av Chiu Ching-chuan respektive Li Mi vilka i sin tur var underställda Tu Yu-mings personliga befäl. Tu Yu-ming togs tillfånga, Chiu Ching-chuan dödades och Li Mi kom undan i sista minuten. Detta markerade den lyckosamma avslutningen av det stora Huai–Haifälttåget.[TILLBAKA]
[2] Orden ”erövra Tsinan och angripa fiendens förstärkningar” hänsyftar på den taktik som Folkets Befrielsearmé använde under Tsinanfälttåget i september 1948. Tsinan, en av Kuomintangs strategiska positioner i provinsen Shantung, hade en garnison av över 110.000 man från Kuomintangs 2. pacifiseringszon. Dessutom var 23 brigader av Kuomintangs huvudstyrkor, som var disponerade i Hsuchowområdet, redo att rycka norrut till Tsinans hjälp. Ostkinas fältarmé ställde upp en grupp på 7 kolonner för att angripa staden och en annan grupp på 8 kolonner med uppgift att slå emot fiendens förstärkningar. Angreppet mot Tsinan började på kvällen den 16 september 1948. Den 24 september, efter 8 dygns oavbruten strid, var den fientliga garnisonen fullständigt utplånad (1 kår gjorde revolt och gick över till oss) och Wang Yao-wu, befälhavare för Kuomintangs 2. pacifiseringszon tillfångatagen. Våra styrkor tog Tsinan så snabbt att fienden vid Hsuchow inte vågade bege sig norrut för att komma till dess hjälp.[TILLBAKA]
[3] Dessa 2 fientliga divisioner vågade inte komma. [TILLBAKA]