Kamrater! I dag önskar jag tala huvudsakligen om några problem som sammanhänger med vårt arbete i Befriade området Shansi-Suiyuan och om några problem som beror vårt arbete i landet som helhet.
I
Det arbete som under senaste året utförts för jordreformen och för partiets konsolidering i det område som ledes av Kinas kommunistiska partis Centralkommittés underbyrå för Shansi-Suiyuan, har, enligt min mening, varit framgångsrikt.
Detta arbete kan betraktas ur två aspekter. Å ena sidan har partiorganisationen i Shansi-Suiyuan bekämpat högeravvikelser, satt igång masskamp och fullbordat eller fullbordar jordreformen och partikonsolideringen bland två miljoner och flera hundra tusen människor av områdets hela befolkning på över tre miljoner. Å andra sidan har den också korrigerat många ”vänster”-avvikelser, som förekommit under dessa kampanjer, och har därigenom fört hela sitt arbete på den sunda utvecklingens väg. Det är ur dessa två aspekter som jag anser att arbetet för jordreformen och partiets konsolidering i befriade området Shansi-Suiyuan varit framgångsrikt.
”Från och med nu”, säger folket i befriade området Shansi-Suiyuan, ”kommer ingen någonsin att våga vara feodal, att tyrannisera andra eller att hemfalla åt korruption.” Detta är deras slutsats om vårt arbete för jordreformen och partiets konsolidering. När de säger, ”ingen kommer någonsin att våga vara feodal”, menar de att vi lett dem när de satt i gång kamp genom vilken det feodala exploateringssystemet i de nya befriade områdena och dess rester i de äldre och yngre befriade områdena förintats eller förintas. När de säger, ”ingen kommer någonsin mer att våga tyrannisera andra eller hemfalla åt korruption”, åsyftar de det allvarliga förhållandet att en viss grad av förorening tidigare existerade i vårt partis och i förvaltningsorganens klassmässiga sammansättning och arbetsstil samt det missnöje bland massorna som detta gav upphov till. Ett antal dåliga element hade smugit sig in i partiet och i förvaltningsorganen, ett antal individer hade utvecklat en byråkratisk arbetsstil, missbrukade sin makt och toppred folket, använde tvångs- och kommandometoder för att få saker uträttade och framkallade därigenom missnöje bland massorna, eller hemföll åt korruption eller trädde massornas intressen för nära. Efter ett års arbete med jordreformen har emellertid dessa förhållanden grundligt förändrats.
En av de här närvarande kamraterna berättade för mig: ”Vi har befriat oss från det som skulle ha visat sig dödligt för oss. Vi har skaffat oss saker som vi aldrig förr haft.” När han talade om det ”dödliga” menade han det allvarliga förhållandet att det förekom orenheter i partiets och förvaltningsorganens klassmässiga sammansättning och arbetsstil och det därav resulterande missnöjet bland massorna. Denna företeelse är nu fullständigt eliminerad. Med ”saker som vi aldrig förr haft men nu har skaffat oss” menade han fattig-bondeförbunden, de nya bondeföreningarna, folkrepresentanternas konferenser i byarna och distrikten och den nya atmosfär som råder på landsbygden såsom följd av arbetet för jordreformen och partiets konsolidering.
Dessa kommentarer ger, tror jag, en riktig bild av hur det står till.
Sådan är den stora framgången i arbetet för jordreformen och partikonsolideringen i befriade området Shansi-Suiyuan. Detta är framgångens första aspekt. Det var på denna grundval som partiorganisationen i Shansi-Suiyuan under senaste året var i stånd att i väldig omfattning utföra arbete till stöd för folkets stora Befrielsekrig. Utan vårt framgångsrika arbete med jordreformen och partikonsolideringen skulle det ha varit svårt att uppfylla så omfattande militära uppgifter.
Å andra sidan har partiorganisationen i Shansi-Suiyuan korrigerat flera ”vänster”-avvikelser som förekommit i dess arbete. Det förekom tre betydande avvikelser av detta slag. Först inträffade det på flera orter då klasstillhörigheten fastställdes att ett antal arbetande människor felaktigt klassificerades om godsägare eller rika bönder ehuru de icke bedrev någon feodal exploatering eller endast bedrev liten exploatering. Sålunda blev attackens omfattning av misstag breddad och en mycket viktig strategisk princip glömdes bort, nämligen, att vi under jordreformen kan och måste ena omkring 92 procent av hushållen eller omkring 90 procent av befolkningen i byarna, med andra ord, samla hela den arbetande landsbygdsbefolkningen i en enhetsfront mot feodalsystemet. Nu har denna avvikelse korrigerats. Följaktligen känner sig människorna mycket lugnare och den revolutionära enhetsfronten har befästs. För det andra gjordes, under arbetet med jordreformen, intrång i godsägarnas och de rika böndernas industri- och handelsföretag. I kampen för att avslöja kontrarevolutionen på det ekonomiska området överskreds undersökningarnas föreskrivna omfattning och genom skattepolitiken tillfogades industri och handel skada. Detta var ”vänster”-avvikelserna i förhållandet till industrin och handeln. Nu har även de korrigerats, och industri och handel kan återhämta sig och utvecklas. För det tredje, i den bittra kampen för jordreformen under senaste året försummade partiorganisationen i Shansi-Suiyuan att otvetydigt hålla fast vid partiets politik att strängt förbjuda misshandel och dödande utan åtskillnad. Som ett resultat härav inträffade att på vissa orter några godsägare och rika bönder utan anledning avlivades och att de dåliga elementen på landsbygden blev i stånd att utnyttja situationen till att ta hämnd och skändligen mörda ett antal arbetande människor. Vi håller det för absolut nödvändigt och riktigt att genom folkdomstolarna och de demokratiska styrelserna dödsdöma de storförbrytare som aktivt och hänsynslöst bekämpat folkets demokratiska revolution och saboterat jordreformen, d. v. s. de mest avskyvärda kontrarevolutionärerna och lokala tyrannerna. Om detta icke gjordes, skulle en demokratisk ordning inte kunna upprättas. Vi måste emellertid förbjuda att man utan åtskillnad dödar vanlig personal på kuomintangsidan, vanliga godsägare och rika bönder och de som begått mindre brott. Dessutom får en folkdomstol eller en demokratisk styrelse icke använda fysiskt våld då den rannsakar förbrytare. Avvikelser av detta slag, som förekom i området Shansi-Suiyuan under det gångna året, har likaledes korrigerats.
Nu då alla dessa avvikelser blivit grundligt korrigerade kan vi med goda skäl säga att hela det arbete som ledes av Centralkommitténs underbyrå i Shansi-Suiyuan befinner sig på en sund utvecklings väg.
Den mest grundläggande arbetsmetoden, som alla kommunister måste hålla noga i minnet, är att riktlinjerna för vårt arbete skall fastställas i överensstämmelse med de faktiska förhållandena. När vi studerar orsakerna till de misstag vi begått, finner vi att de allesammans uppstod därför att vi inte byggde på det faktiska läge som vid en viss given tidpunkt förelåg på en viss plats utan var subjektiva i utformningen av riktlinjerna för vårt arbete. Detta bör vara en läxa för alla kamrater.
Vad konsolideringen av partiets grundorganisationer beträffar har ni, i överensstämmelse med Centralkommitténs direktiv för arbetet med jordreformen och partikonsolideringen i de äldre och yngre befriade områdena[1] utnyttjat erfarenheterna från Pingshans chien i befriade området Shansi—Cha-har—Hopei. Det vill säga, att ni har inbjudit aktivister ur de partilösa massorna att deltaga i partiavdelningarnas möten, utvecklat kritik och självkritik i syfte att avlägsna orenheterna i partiorganisationernas klassmässiga sammansättning och arbetsstil och satt partiet i stånd att knyta fastare band med massorna. Detta kommer att göra det möjligt för er att genomföra hela arbetet med partiorganisationernas konsolidering på ett riktigt sätt.
De partimedlemmar och kadrer, som begått misstag men fortfarande kan fostras och skiljer sig från de oförbätterliga, bör allesammans, oberoende av sin sociala härkomst, fostras och icke överges. Det är likaledes riktigt att ni har genomfört eller genomför denna politik.
I kampen mot feodalsystemet är de erfarenheter mycket värdefulla som vi har från inrättandet av konferenser med folkets ombud i byar och distrikt baserade på fattigbondeförbunden och bondeföreningarna. Den enda verkliga folkombudskonferensen är den som grundar sig på de verkligt breda folkmassornas vilja. Det är nu möjligt få till stånd sådana folkombudskonferenser i alla befriade områden. Så snart en dylik konferens kommit till stånd bör den bli folkmaktens lokala organ och den samt den styrelse den väljer bör erhålla alla de laga befogenheter som tillkommer ett sådant organ. Fattigbondeförbunden och bondeföreningarna kommer sedan att bli dess medhjälpare. Vid en tidpunkt var det vår avsikt att inrätta folkombudskonferenser först då jordreformen blivit i huvudsak genomförd. Nu, då såväl era egna erfarenheter som de som vunnits i andra befriade områden bevisat att det är möjligt och nödvändigt att inrätta dessa folkombudskonferenser och deras valda styrelser i byarna och distrikten mitt uppe i kampen för jordreformen, bör ni fortsätta att göra detta. Alla de befriade områdena bör göra likadant. Sedan konferenserna inrättats överallt i byarna och distrikten, kan de inrättas för varje chien. När folkombudskonferenser har kommit till stånd inom varje chien, blir det lätt att få dem till stånd även på högre nivåer. I folkombudskonferenser på olika nivåer bör vi, där så är möjligt, se till att få med representanter för alla demokratiska skikt — arbetare, bönder, självständiga hantverkare, fria yrken, intellektuella, industriidkare och köpmän ur den nationella bourgeoisien samt framstegsvänliga lantjunkare. Detta bör naturligtvis inte göras mekaniskt. Vi bör skilja mellan landsbygdsområden med städer och landsbygdsområden utan städer, mellan städer av olika storlek och mellan städer och landsbygdsområden för att på ett naturligt och icke mekaniskt sätt genomföra uppgiften att ena alla demokratiska skikt.
De stora masstriderna för jordreformen och partikonsolideringen har givit lärdom åt och fört fram tiotusentals aktivister och kadrer. De är förbundna med massorna och kommer att vara en mycket värdefull tillgång för Folkrepubliken Kina. Hädanefter bör vi stärka vårt arbete för att fostra dem på det att de skall göra ständiga framsteg i sitt arbete. Samtidigt bör de varnas mot att låta framgången och lovorden göra sig högfärdiga och självbelåtna.
Med hänsyn till allt detta, med hänsyn till de framgångar som vunnits i olika avseenden, kan vi säga att befriade området Shansi—Suiyuan nu är mera konsoliderat än någonsin. Andra befriade områden som arbetat på samma linjer har likaledes konsoliderats.
II
I den mån det är fråga om ledarskap beror framgångarna i befriade området Shansi—Suiyuan huvudsakligen av följande orsaker:
1. I överensstämmelse med instruktioner som kamrat Liu Shao-chi personligen gav i våras och med hjälp av det arbete som kamrat Kang Sheng utförde i administrationsbyn Hochiapo i Linhsiens chien förra våren och sommaren höll underbyrån i Shansi—Suiyuan i juni i fjol en konferens med sekreterarna i partiets prefekturkommittéer. Konferensen kritiserade högeravvikelser som förekommit i det tidigare arbetet, avslöjade grundligt det allvarliga förhållandet att olika avvikelser skett från partilinjen och beslöt att gå in för att på allvar påbörja jordreformen och partikonsolideringen. Konferensen var i stort sett lyckad. Utan den skulle det icke ha lyckats att genomföra en jordreform och en partikonsolidering av sådan omfattning. Konferensens brister var att den icke beslöt riktlinjer för arbetet som varierade med hänsyn till de skilda förhållandena i de gamla, de yngre och de nya befriade områdena. Vidare att den i fråga om fastställandet av klasstillhörigheten antog en ultravänsterpolitik, att den, då det gällde frågan om hur man skulle förinta det feodala systemet, lade för stor vikt vid att få fatt i godsägarnas undangömda egendom, och att den, då det gällde hur man skulle ställa sig till massornas krav, underlät att företa en nykter analys och ställde den vittomfattande parollen ”Gör allt så som massorna vill att det skall göras”. Vad angår sistnämnda punkt, som rör frågan om partiets förhållande till massorna, måste partiet leda massorna till att genomföra alla deras riktiga idéer i enlighet med omständigheterna och uppfostra dem till att korrigera alla felaktiga idéer som de eventuellt hyser. Konferensen betonade endast att partiet skall genomföra massornas idéer, men försummade att framhålla att partiet också skall fostra och leda massorna. På så sätt utövade konferensen ett felaktigt inflytande på kamraterna i några distrikt och fördjupade deras fel att föra svanspolitik.
2. I januari i år vidtog underbyrån i Shansi—Suiyuan de nödvändiga åtgärderna för att korrigera ”vänster”-avvikelserna. Dessa åtgärder genomfördes sedan kamraterna i underbyrån återkommit från Centralkommitténs[2]decembermöte. Underbyrån utgav för ändamålet ett direktivv[3]innehållande fem punkter. Dessa korrigeringsåtgärder var så väl anpassade till massornas önskningar och genomfördes med sådan snabbhet och grundlighet att nästan alla ”vänster”-avvikelserna rättades på kort tid.
III
Den linje som ledningen för partiorganisationen i Shansi —Suiyuan genomförde under försvarskriget mot Japan var i grunden riktig. Detta visade sig i sänkningen av arrendeavgifter och räntor, i den omfattande restaurationen och utvecklingen inom jordbruksproduktionen, hemspinneriet och -väveriet, krigsindustrierna och en del lätta industrier, i grundandet av partiorganisationer och i upprättandet av en demokratisk styrelse och av folkets väpnade styrkor vilkas antal uppgår till nästan etthundratusen man. Allt detta arbete bildade den grund på vilken vi segerrikt utkämpade försvarskriget och slog tillbaka Yen Hsi-shans och andra reaktionärers angrepp. Naturligtvis hade partiet och styrelsen under denna period sina brister; det är nu fullständigt klart för oss alla att dessa bestod i en viss orenhet i klassammansättningen och arbetsstilen, något som påverkade vårt arbete på ett icke önskvärt sätt. Men på det hela taget var arbetet under försvarskriget fruktbärande. Vi skapade på detta sätt gynnsamma betingelser för att slå tillbaka Chiang Kai-sheks kontrarevolutionära angrepp efter den japanska kapitulationen. Bristerna och misstagen hos ledningen för partiorganisationen i Shansi— Suiyuan under försvarskriget bestod huvudsakligen i underlåtenhet att stödja sig på de breda massorna för att övervinna orenheten i partiets och styrelseorganens klassammansättning och arbetsstil och den icke önskvärda inverkan som denna hade på arbetet. Denna uppgift har ni kvar och bör fullgöra nu. En orsak till detta förhållande var att vissa ledande kamrater i Shansi och Suiyuan då icke förstod en del av de aktuella förhållandena rörande partiet och massorna. Detta bör också vara en läxa för kamraterna.
IV
Uppgiften för partiorganisationen i Shansi—Suiyuan är att göra största möjliga ansträngningar för att fullborda jordreformen och partikonsolideringen, att fortsätta och understödja Folkets befrielsekrig, att avhålla sig från någon ytterligare ökning av folkets börda utan att i stället på lämpligt sätt lätta den samt att återställa och utveckla produktionen. Ni håller nu en konferens rörande produktionen. Under de närmaste åren kommer syftet med produktionens återställande att gälla å ena sidan förbättring av folkets försörjning, å andra sidan stöd till Folkets befrielsekrig. Ni har ett omfattande jordbruk och en hantverksproduktion såväl som några lätta och tunga industrier som använder maskiner. Jag hoppas att ni skall utföra ett gott arbete för att leda dessa produktiva företag, i annat fall kan man inte kalla er goda marxister. Inom jordbruket har de lag för arbetsbyte och kooperativer[4] som byråkraterna hade grepp över och som skadade folket i stället för att vara det till nytta, allihopa fallit samman. Detta är fullt förståeligt och bör icke beklagas. Er uppgift är att noggrant bevara och utveckla de lag för arbetsbyte, kooperativer och andra nödvändiga ekonomiska organisationer som fått stöd av massorna och att sprida dem vidare till alla orter.
V
Läget i vårt land är en fråga som intresserar alla kamrater. Efter partiets rikskonferens om jorden i fjol, som beslöt att anta en ny politik och starta arbetet för jordreformen och partikonsolideringen, hölls i praktiskt taget samtliga befriade områden stora kaderkonferenser om partikonsolideringen och jordreformen. Vid dessa konferenser kritiserades de högeridéer som fanns i partiet och blottades det allvarliga förhållandet att det existerade en viss brist på renhet i partiets klassammansättning och arbetsstil. Lämpliga åtgärder vidtogs därefter i många områden och även ”vänster”-avvikelserna har korrigerats eller håller på att korrigeras. Sålunda har vårt parti inför det nya politiska läget och nya politiska uppgifterna varit i stånd att i hela landet utföra sitt arbete på en sund utvecklingsväg. Under de senaste månaderna har nästan hela Folkets Befrielsearmé utnyttjat uppehållen mellan slagen för omfattande utbildning och konsolidering. Detta har skett under noggrann ledning och på ett ordningsmässigt och demokratiskt sätt. Det har därför kommit den revolutionära glöden att flamma upp hos de stora massorna av befäl och kämpar, satt dem i stånd att klart förstå krigets syfte, gjort slut på vissa felaktiga ideologiska tendenser och icke önskvärda företeelser i armén, fostrat kadrerna och kämparna och kraftigt höjt arméns stridsduglighet. Från och med nu måste vi fortsätta att genomföra denna nya typ av ideologisk skolningsrörelse i armén, en rörelse som både är demokratisk och har masskaraktär. Ni kan klart se att varken partikonsolideringen eller den ideologiska skolningen i armén och inte heller jordreformen, alla dessa ting som vi har genomfört och som alla har stor historisk betydelse, kan företas av våra fiende, Kuomintang. För vår del har vi mycket allvarligt sökt att övervinna våra egna brister, vi har enat partiet och armén så att de bokstavligen står som en man och knutit fasta band mellan dem och folkmassorna. Vi genomför effektivt på alla områden den politik och taktik som utformats av vårt partis Centralkommitté och utkämpar framgångsrikt Folkets Befrielsekrig. Med våra fiender förhåller det sig på rakt motsatt sätt. De är så korrumperade, så sönderslitna av sina ständigt tilltagande och oförsonliga inre trätor, så avskydda av och fullständigt isolerade från folket och så ofta besegrade i strid att deras öde är beseglat. Detta är läget i ett nötskal då det gäller revolutionen versus kontrarevolutionen i Kina. I detta läge måste alla kamrater ordentligt förstå partiets generallinje, det vill säga den ny-demokratiska revolutionens linje. Den ny-demokratiska revolutionen är icke vilken revolution som helst, utan kan endast vara och måste vara en revolution mot imperialismen, feodalismen och byråkratkapitalismen, som folkets breda massor utkämpar under proletariatets ledning. Detta betyder att ledningen i denna revolution icke kan och icke får tas av någon annan klass än proletariatet och av något annat parti än Kinas kommunistiska parti. Detta betyder att enhetsfronten som bildas av de som går med i denna revolution är mycket bred, den omfattar arbetarna, bönderna, självständiga hantverkare, fria yrkesutövare, intellektuella, den nationella bourgeoisien och den del av de framstegsvänliga lantjunkarna som brutit med godsägarklassen. Alla dessa ingår i vad vi kallar folkets breda massor. Den stat och den regering som ska bildas av folkets breda massor blir Folkrepubliken Kina och den demokratiska koalitionsregering som baseras på ett förbund av alla demokratiska klasser under proletariatets ledning. De fiender som denna revolution ska störta måste vara och kan vara endast imperialismen, feodalismen och byråkratkapitalismen. Det koncentrerade uttrycket för alla dess fiender är Chiang Kai-sheks reaktionära kuomintangregim.
Feodalismen är imperialismens och byråkratkapitalismens bundsförvant och grundvalen för deras välde. Jordsystemets reformering är därför huvudinnehållet i Kinas ny-demokratiska revolution. Generallinjen i jordreformen är att stödja sig på de fattiga bönderna, skapa enhet med mellanbönderna, steg för steg och med urskiljning avskaffa det feodala exploateringssystemet samt utveckla jordbruksproduktionen. Huvudkraften som vi ska lita till i jordreformen bör endast vara och måste vara de fattiga bönderna. Tillsammans med lantarbetarna utgör de omkring sjuttio procent av befolkningen på Kinas landsbygd. Jordreformens viktigaste och omedelbara uppgift är att tillfredsställa de krav som reses av de fattiga böndernas och lantarbetarnas massor. Vid jordreformen är det nödvändigt att skapa enhet med mellanbönderna. De fattiga bönderna och lantarbetarna måste skapa en fast enhetsfront med mellanbönderna, som svarar för omkring tjugo procent av landsbygdens befolkning. I annat fall kommer de fattiga bönderna och lantarbetarna att stå isolerade och jordreformen att misslyckas. En av jordreformens uppgifter är att tillfredsställa vissa mellanbönders krav. En del av mellanbönderna måste tillåtas att inneha en del jord utöver de fattiga böndernas genomsnittliga jordinnehav. Vi understödjer böndernas krav på lika fördelning av jorden för att snabbt resa böndernas breda massor till att avskaffa den feodala godsägarklassens äganderättssystem till jorden, men vi förespråkar icke någon absolut likställdhet. De som förespråkar absolut likställdhet har fel. Det förekommer nu en uppfattning på landsbygden som undergräver industri och handel och förespråkar absolut likställdhet i fråga om jordfördelningen. Denna uppfattning är till sin natur reaktionär, efterbliven och innebär ett steg tillbaka. Vi måste kritisera den. Det feodala exploateringssystem som godsägarklassen och rika bönder av den gamla typen representerar är och måste vara det enda angreppsmålet för jordreformen och det bör icke förekomma att man träder för nära den nationella bourgeoisiens intressen eller de industri- och handelsföretag som drivs av godsägare och rika bönder. Framför allt måste vi vara noga med att icke träda mellanböndernas, de självständiga hantverkarnas, de fria yrkesutövarnas och de nya rika böndernas intressen för nära, alla dessa bedriver liten eller ingen exploatering. Syftet med jordreformen är att avskaffa det feodala exploateringssystemet, det vill säga, att eliminera de feodala godsägarna som klass men inte som individer. Därför ska en godsägare erhålla samma tilldelning av jord och lösegendom som en bonde och måste förmås att lära sig utföra produktivt arbete och gå med i nationens ekonomiska liv. En överseende hållning bör intas mot alla med undantag för de värsta kontrarevolutionärerna och lokala tyrannerna, som ådragit sig de breda massornas bittra hat, har bevisats vara skyldiga och kan och bör bestraffas, och alla kroppsstraff samt avrättningar utan urskiljning måste förbjudas. Det feodala exploateringssystemet bör avskaffas steg för steg, det vill säga, på ett taktiskt sätt. Då vi öppnar striden måste vi fastställa vår taktik i överensstämmelse med omständigheterna och den grad i vilken bondemassorna är väckta och organiserade. Vi får inte försöka att på en dag utplåna hela det feodala exploateringssystemet. I överensstämmelse med de verkliga förhållanden som råder under det feodala exploateringssystemet i Kinas byar, bör angreppet i jordreformen som regel inte sättas in mot mer än omkring 8 procent av hushållen på landsbygden eller omkring 10 procent av landsbygdsbefolkningen. I de gamla och yngre befriade områdena bör procenten vara ännu mindre. Det är farligt att avvika från de faktiska förhållandena och felaktigt utvidga attackens omfattning. I de nya befriade områdena är det dessutom nödvändigt att göra skillnad mellan olika orter och olika etapper. Då vi talar om att göra skillnad mellan olika orter menar vi, att vi på orter, som vi är säkra om att kunna hålla, bör koncentrera våra ansträngningar på att genomföra ett ändamålsenligt jordreformarbete, som står i överensstämmelse med de lokala massornas önskningar, medan vi på de orter, som för närvarande och intill dess att situationen ändrats är svåra att hålla, inte bör göra oss någon brådska med att påbörja jordreformen utan bör begränsa oss till åtgärder som under föreliggande omständigheter är passande och till nytta för massorna. Med att skilja mellan olika etapper menar vi att vi på orter som nyligen ockuperats av Folkets Befrielsearmé bör föra fram och genomföra taktiken att neutralisera de rika bönderna, att neutralisera de små och mellanstora godsägarna och sålunda minska attackens omfattning till att endast förinta det reaktionära Kuomintangs väpnade styrkor och utdela slag mot skurkarna bland lantjunkarna samt de lokala tyrannerna. Vi bör koncentrera alla våra ansträngningar på att genomföra denna uppgift i den första etappen av arbetet i de nya befriade områdena. Vi bör sedan steg för steg och allt eftersom massornas politiska medvetenhet och organisation ökar rycka fram till den etapp i vilken det feodala systemet avskaffas fullständigt. I de nya befriade områdena bör vi icke fördela lösegendom och jord förrän förhållandena är relativt säkra och det överväldigande flertalet bland massorna i full omfattning rests till handling. Att handla på annat sätt skulle vara äventyrligt och osäkert och göra mera skada än nytta. De erfarenheter som vanns under försvarskriget måste till fullo utnyttjas i de nya befriade områdena. Med att visa urskiljning vid feodalismens avskaffande menar vi att vi bör skilja mellan godsägare och rika bönder, mellan stora, mellanstora och små godsägare och mellan de godsägare och rika bönder som är lokala tyranner och de som icke är det, och att vi, i överensstämmelse med huvudsyftet att företa en lika fördelning av jorden och avskaffa det feodala systemet, icke bör besluta om och ge samma behandling åt dem alla utan bör göra skillnad och variera behandlingen i överensstämmelse med de varierande förhållandena. Då vi gör detta kommer folket att se att våra åtgärder är fullständigt rimliga. Det omedelbara syftet med jordreformen är att utveckla lantbrukets produktion. Förutsättningarna för en sådan utveckling kan skapas endast genom feodalsystemets avskaffande. Så snart feodalismen är utplånad och jordreformen genomförd, måste partiet och den demokratiska styrelsen i varje område skjuta fram uppgiften att återställa och utveckla jordbruksproduktionen, föra över alla tillgängliga krafter på landsbygden till denna uppgift, organisera kooperation och ömsesidig hjälp, förbättra jordbrukstekniken, befordra utsädesurvalet och bygga bevattningsanläggningar — allt för att säkerställa ökad produktion. Partiorganisationerna i landsbygdsområdena måste ägna största möjliga energi åt att återställa och utveckla jordbruksproduktionen och även industriproduktionen i småstäderna. För att påskynda detta återställande och denna utveckling måste vi, i vår kamp för det feodala systemets avskaffande, göra vårt yttersta för att bevara alla användbara medel för produktion och försörjning, vidta beslutsamma åtgärder mot en var som förstör eller förslösar dem, bekämpa omåttligt ätande och drickande och gå in för sparsamhet och ekonomisering. För att utveckla jordbruksproduktionen måste vi råda bönderna att frivilligt och steg för steg organisera de olika typer av på privatäganderätt baserade producent- och konsumentkooperativer som de nuvarande ekonomiska förhållandena medger. Feodalsystemets avskaffande och utvecklingen av lantbruksproduktionen kommer att lägga grunden för utvecklingen av den industriella produktionen och för vårt jordbrukslands förvandling till ett industriland. Detta är slutmålet för den ny-demokratiska revolutionen.
Ni kamrater vet att vårt parti fastställt såväl den kinesiska revolutionens generallinje och allmänna politik som olika speciella riktlinjer för arbetet och för politiken. Medan många kamrater har vårt partis särskilda riktlinjer för arbetet och politiken i gott minne, glömmer de emellertid ofta bort dess generallinje och allmänna politik. Om vi verkligen glömmer partiets generallinje och allmänna politik, blir vi blinda, halvfärdiga och virriga revolutionärer och när vi genomför de särskilda riktlinjerna för arbetet eller politiken på ett visst område förlorar vi orienteringen och vinglar än till vänster och än till höger och arbetet blir lidande.
Jag upprepar:
Revolutionen mot imperialismen, feodalismen och byråkratkapitalismen som folkets breda massor utkämpar under proletariatets ledning — detta är Kinas ny-demokratiska revolution, och detta är Kinas kommunistiska partis generallinje och allmänna politik i historiens nuvarande etapp.
Att stödja sig på de fattiga bönderna, skapa enhet med mellanbönderna, steg för steg och med urskiljning avskaffa det feodala exploateringssystemet och utveckla jordbruksproduktion — detta är Kinas kommunistiska partis generallinje och allmänna politik i arbetet för jordreformen under den ny-demokratiska revolutionens period.
[1] Detta direktiv, som Kinas kommunistiska partis Centralkommitté utgav den 22 februari 1948 summerade erfarenheterna från arbetet med jordreformen och partikonsolideringen i olika befriade områden, fastställde en serie av politiska riktlinjer och metoder för jordreformen och partikonsolideringen, poängterade korrigeringen av de ”vänster”-avvikelser som förekommit i vissa områden under genomförandet av dessa två uppgifter.[TILLBAKA]
[2] Se inledningsnoten till ”Det nuvarande läget och våra uppgifter”, i detta band.[TILLBAKA]
[3] Här åsyftas det ”Direktiv om korrigering av misstag vid fastställandet av klasstillhörigheten samt om skapandet av enhet med mellanbönderna”, vilka den 13 januari 1948 utgavs av Kinas kommunistiska partis Centralkommittés underbyrå i Shansi-Suiyuan. Detta direktiv är uppdelat i fem avsnitt och dess huvudpunkter är följande:
1) Emedan kriteriet för fastställandet av klasstillhörigheten inte varit tillräckligt noga preciserat har en del personer på böndernas spontana krav felaktigt klassificerats såsom bankrutta godsägare eller rika bönder, och alldeles särskilt har det förekommit att välbärgade mellanbönder felaktigt klassificerats som rika bönder. Detta hade en ogynnsam inverkan på strävandena att skapa enhet med mellanbönderna och var fel.
2) Lämpliga åtgärder skulle beslutsamt vidtas för att övertyga bönderna om att de skulle rätta dessa misstag. Egendom som tagits skulle på lämpligt sätt återställas.
3) Det skulle göras klart för bönderna och kadrerna att exploateringsförhållandet borde vara det enda kriteriet vid fastställandet av klasstillhörighet. Misstag vid fastställande av klasstillhörighet skulle rättas.
4) Man måste sätta sig in i principen att stödja sig på de fattiga bönderna och lantarbetarna och skapa enhet med mellanbönderna. Det skulle göras möjligt för mellanbönderna att få en tredjedel av medlemmarna på bondeombudens konferenser och i bondeföreningarnas ledande organ, och deras intressen skulle beaktas vid beskattningen och i jordreformen.
5) Ansvariga kadrer skulle grundligt studera partiets klasspolitik i landsbygdsområdena. Misstag, som innebar avvikelser från partiets politik ifråga om mellanbönderna måste rättas. De skulle rättas genom massorna.
Samtidigt med detta direktiv utgav underbyrån i Shansi-Suiyuan ett ”Direktiv om skydd för industri och handel” för att korrigera avvikelser som innebar att industrin och handeln under jordreformen trätts för nära.[TILLBAKA]
[4] Detta gäller leverans- och försäljningskooperativer.[TILLBAKA]