Det medges redan nu och det finns inte längre något tvivel om att produktionskampanjer kan och måste genomföras inom armén och bland folket i de relativt fasta baserna i de befriade områdena bakom fiendens linjer. Men huruvida de kan genomföras i gerillazonerna och i de områden som ligger längst bort bakom fiendens linjer har i brist på bevis ännu inte avgjorts i många människors hjärnor.
Men nu har vi bevis. 1944 bedrevs produktion i stor omfattning i många gerillazoner och med utmärkta resultat, detta enligt kamrat Chang Ping-kais rapport om produktionskampanjen som gerillaförbanden i gränsområdet Shansi—Chahar—Hopei genomförde, publicerad i Dagbladet Befrielsen den 28 januari. Distrikten och förbanden som uppräknas i hans rapport är följande: i mellersta Hopei sjätte underregionen, andra underregionens fjärde distriktsgrupp, fjärde underregionens åttonde distriktsgrupp, Hsushui-Tinghsienförbandet, Paoting-Manchengförbandet och Yunpiaoförbandet; och i Shansi soldaterna i häradena Tai och Kuo. Betingelserna i dessa områden är mycket ogynnsamma:
Platsen är fullspäckad med fiendens och marionetternas befästa punkter och blockhus och är sönderskuren av diken, murar och vägar. Fienden drar fördel av sin militära överlägsenhet och kommunikationsmöjligheterna och inleder ofta överrumplande angrepp och inringnings- och "upprensnings"-kampanjer mot oss. Under sådana förhållanden tvingas gerillaförbanden ofta att förflytta sig flera gånger dagligen.
Detta till trots har gerillaförbanden lyckats hålla igång produktion i uppehållen mellan striderna. Resultaten är:
Alla är nu bättre närda — varje person får 0,5 liang matolja och salt och l jin grönsaker dagligen och 1,5 jin kött per månad. Vidare finns nu tandborstar, tandpulver och läseböcker, vilka i åratal varit omöjliga att komma över.
Se bara! Vem säger att produktion inte går för sig i gerillazoner?
Många människor påstår att ingen jord finns till övers i de tätbefolkade områdena. Finns det verkligen ingen jord tillgänglig? Var god se ännu en gång på gränsområdet Shansi—Chahar—Hopei:
För det första, har jordfrågan lösts i enlighet med politiken att först och främst uppmärksamma jordbruket. De använder allt som allt nio metoder: 1) raserar murar och fyller diken som fienden använder i blockadsyfte; 2) förstör motorvägar, som fienden kan tänkas använda, och planterar grödor på dem; 3) använder småbitar av öde jord; 4) hjälper folkmilisen genom att ge väpnat skydd då bönderna under månljusa nätter går ut och odlar åkrarna kring blockhusen fienden till trots; 5) plöjer åkrarna i kompanjonskap med de bönder som inte har tillräckligt med arbetskrafter; 6) plöjer mer eller mindre öppet upp åkrarna kring fiendens befästa punkter och blockhus och använder då soldater utklädda till bönder; 7) utnyttjar flodstränderna genom att bygga vallar, flytta bort sanden och omvandla flodstränderna till åkrar; 8) hjälper bönderna att lägga uttorkad jord under bevattning; och 9) hjälper till i jordbruksarbetet i varje by där de är verksamma.
Men om det går att odla jorden, kanske hantverk och annan produktion förblir omöjlig att bedriva? Är det verkligen så? Var god se på området Shansi—Chahar—Hopei:
Soldaterna som befinner sig i närheten av fiendens blockadlinjer eller blockaddiken begränsar inte sin produktion enbart till jordbruk utan har också, liksom i de fasta områdena, utvecklat hantverk och transport. Fjärde distriktsgruppen har upprättat en verkstad för framställning av filtmössor, en oljepress och en spannmålskvarn, och har under sju månader haft en nettovinst på 500 000 yuan i den lokala valutan. Den har inte bara löst sina egna svårigheter utan fyller också folkets behov inom sin gerillazon. Soldaterna kan nu framställa alla ylletröjor och sockor som de behöver.
Eftersom militära operationer förekommer så ofta i gerillazonerna, kanske stridsverksamheten minskar om soldater deltar i produktion? Är det verkligen så? Var god se på gränsområdet Shansi—Chahar—Hopei:
Genom att tillämpa principen att förena arbetskrafterna och de väpnade styrkorna, ger de lika vikt åt uppgifterna i produktionen och i stridsverksamheten.
Och
Ta till exempel andra underregionens fjärde distriktsgrupp. När de började vårplöjningen, sände de ett särskilt förband att angripa fienden och inledde samtidigt en mäktig politisk offensiv. Just därför att detta gjordes, blev det en livligare aktivitet också på det militära området och soldaternas stridsduglighet ökade. Från februari till tidigt i september utkämpade detta lilla förband 71 strider, tog fästena Chutungsheh, Shangchuang, Yehchuang, Fengchiachai och Yaitou, tillfogade fienden och marionettrupperna 165 förluster i döda eller sårade, tog till fånga 91 marionettsoldater och tog som byte tre lätta maskingevär samt 101 gevär och pistoler.
Och
De samordnade militär aktivitet med propaganda för omfattande produktion och inledde omedelbart en politisk offensiv med parollen: "Krossa envar som söker ödelägga den stora produktionskampanjen!" I Tai och Kuo härads huvudstäder frågade fienden nyligen invånarna: "Varför har Åttonde routearmén blivit så hård på sistone?" De svarade: "Därför att ni försöker ödelägga den stora produktionskampanjen i gränsområdet." Marionettsoldaterna sade sinsemellan: "Det är bäst att inte ge sig ut medan de genomför denna stora produktionskampanj."
Är det möjligt att få också folket i gerillazonerna att inleda en produktionskampanj? Är bönderna intresserade av att öka produktionen i dylika zoner, där arrendena kanske ännu inte sänkts eller sänkningen inte genomförts grundligt? På detta ger gränsområdet Shansi—Chahar —Hopei ett jakande svar:
Vidare ger soldaterna i närheten av fiendens blockadlinjer eller blockaddiken direkt hjälp åt ortsbefolkningen genom att sprida produktionskampanjen. Å ena sidan ger de väpnat skydd åt de massor som deltar i produktionen, och å andra sidan ger de en omfattande hjälp i form av arbete. En del förband har gjort till regel att avdela 50 procent av sin styrka till att ge massorna fri hjälp under de bråda jordbrukssäsongerna. På så sätt har massornas entusiasm för produktion blivit mycket större, förhållandena mellan armén och folket har blivit ännu mer harmoniska och massorna har nog att äta. Därför har massornas sympati och stöd för kommunistiska partiet och Åttonde routearmén vuxit i gerillazonerna.
Alla tvivel om huruvida armén och folket i gerillazonerna kan och måste genomföra omfattande produktionskampanjer har sålunda skingrats. Vi begär av alla kadrer i partiet, administrationen och armén i de befriade områdena, och särskilt i gerillazonerna, att de ska nå full förståelse i denna sak, ty när en gång "kan" och "måste" begrips, kommer produktionen att sättas i gång överallt. Det var just på denna punkt som en början gjordes i gränsområdet Shansi—Chahar—Hopei:
Under produktionskampanjen var soldaterna i närheten av fiendens blockadlinjer eller blockaddiken inte bara i stånd att uppfylla sin produktionsplan i tid på den korta perioden av fem månader, men vad mera är, de införde ett antal praktiska nyskapelser. Detta var en följd av att kadrerna ställde om sitt tänkande, allvarligt ägnade sig åt produktionen och åt att förena arbetskraft med väpnad styrka och fick fram arbetshjältar och föredömliga arbetare ur massorna (66 arbetshjältar och föredömliga arbetare, enligt en preliminär beräkning).
År 1945 måste de befriade områdena genom allas enade ansträngningar genomföra en större produktionskampanj inom armén och bland den civila befolkningen än någonsin förr. Och under den kommande vintern ska vi jämföra det som uppnåtts i alla områden.
Krig är inte bara en militär och politisk kamp utan också en ekonomisk kamp. För att besegra de japanska inkräktarna måste vi, förutom alla andra uppgifter vi har, ägna oss åt ekonomiskt arbete och måste bemästra det inom två eller tre år. Under innevarande år, 1945 måste vi uppnå större resultat än någonsin förr. Detta är vad Kinas kommunistiska partis Centralkommitté ivrigt väntar sig av alla våra kadrer och allt folket i de befriade områdena, och vi hoppas att detta mål kommer att uppnås.
[*] Denna ledare skrevs för Dagbladet Befrielsen i Yenan. [TILLBAKA]