[ Detta är en rapport som lämnades inför ett kadermöte i Yenan i maj 1941. Rapporten och de båda artiklarna ”Korrigera partiets arbetsmetoder” och ”Bekämpa schablonmässigt skriveri i partiet” är kamrat Mao Tsetungs grundläggande arbeten om korrigeringsrörelsen för att avhjälpa partiets fel och brister. I dessa sammanfattade han på det ideologiska planet, tidigare meningsskiljaktigheter inom partiet om partilinjen och analyserade den småborgerliga ideologi och stil som förklädd till marxism-leninism var vanliga i partiet, huvudsakligen subjektiva och sekteristiska tendenser som kom till uttryck i schablonmässig partijournalistik. Kamrat Mao Tsetung manade till en hela partiet omfattande rörelse för marxist-leninistisk fostran, en rörelse för att korrigera arbetsstilen i överensstämmelse med marxismen-leninismens ideologiska Principer. Hans maning ledde mycket snabbt till en stor debatt mellan proletär och småborgerlig ideologi inom och utom partiet. Denna befäste den proletära ideologins ställning inom och utom Partiet, satte kadrernas breda lager i stånd att ta ett stort steg framåt i ideologiskt avseende och möjliggjorde för partiet att uppnå en enhet som aldrig förr. ]
Jag föreslår att vi ska förbättra studiemetoden och studiesystemet i hela partiet. Skälen är följande:
I
Under Kinas kommunistiska partis tjugoåriga tillvaro har marxismen-leninismens allmängiltiga sanning i allt högre grad sammansmälts med den kinesiska revolutionens konkreta praktik. Om vi påminner oss hur ytlig och torftig vår förståelse av marxismen-leninismen och den kinesiska revolutionen var i vårt partis barndom, kan vi se hur mycket djupare och rikare den nu är. Under hundra år har den olycksdrabbade kinesiska nationens bästa söner och döttrar kämpat och offrat sina liv, sökande efter den sanning som kunde rädda landet och folket, och när en stupade stod genast en annan redo att fylla luckan. Detta rör oss till sång och tårar. Men det var inte förrän efter första världskriget och Oktoberrevolutionen i Ryssland som vi fann marxismen-leninismen, den bästa av sanningar, det bästa vapnet för att befria vår nation. Och Kinas kommunistiska parti har infört, propagerat för och organiserat bruket av detta vapen. Så snart marxismen-leninismens allmängiltiga sanning förbands med den kinesiska revolutionens konkreta praktik, gav den en helt ny prägel åt den kinesiska revolutionen. Sedan försvarskriget mot Japan utbröt, har vårt parti, som grundar sig på marxismen-leninismens allmängiltiga sanning, tagit ytterligare ett steg i sina studier av detta krigs konkreta praktik och i sina studier av Kina och världen av i dag, och det har också börjat studiet av Kinas historia. Allt detta är goda tecken.
II
Vi har emellertid våra brister, och även mycket stora sådana. Därest vi inte övervinner dessa brister, kommer vi, enligt min mening, inte att vara i stånd att ta ytterligare ett steg framåt i vårt arbete och i vår stora uppgift att förena marxismen-leninismens allmängiltiga sanning med den kinesiska revolutionens konkreta praktik.
Tag, för det första, studiet av de nuvarande förhållandena. Vi har vunnit vissa framgångar i vårt studium av nu rådande inrikes- och internationella förhållanden, men för ett så stort politiskt parti som vårt är det material vi samlat fragmentariskt och vårt forskningsarbete osystematiskt på var och en och samtliga av dessa ämnens sidor, vare sig det är den politiska, den militära, den ekonomiska eller den kulturella sidan. Under de senaste tjugo åren har vi i allmänhet inte utfört systematiskt och grundligt arbete vid insamlingen och studiet av material rörande dessa ting, och vi saknar en atmosfär som gynnar undersökning och studium av den objektiva verkligheten. Att uppträda såsom ”en man med förbundna ögon som fångar sparvar” eller ”en blind man som trevar efter fisk”, att vara plump och vårdslös, att hänge sig åt mångordigt prat och nöja sig med bara en aning kunskap - sådan är den synnerligen dåliga arbetsstil som fortfarande råder bland många kamrater i vårt parti, en stil som står i fullständig motsättning till marxismen-leninismens grundläggande anda. Marx, Engels, Lenin och Stalin har lärt oss att det är nödvändigt att samvetsgrant studera förhållandena och att utgå från den objektiva verkligheten och inte från subjektiva önskningar. Men många av våra kamrater handlar på ett sätt som direkt bryter emot denna sanning.
Tag, för det andra, studiet av historien. Ehuru ett fåtal partimedlemmar och sympatisörer gripit sig an med detta arbete, har det inte gjorts på ett organiserat sätt. Många partimedlemmar har alltjämt mycket dimmiga föreställningar om kinesisk historia, vare sig fråga är om de senaste hundra åren eller om gamla tider. Det finns marxistleninistiska läskarlar, som inte kan öppna munnen utan att tala om det gamla Grekland; men när det gäller deras förfäder - åh förlåt, dem har de alldeles glömt bort. Det finns inget intresse för allvarliga studier av vare sig nutida förhållanden eller det förflutnas historia.
Tag, för det tredje, studiet av den internationella revolutionära erfarenheten, studiet av marxismen-leninismens allmängiltiga sanning. Många kamrater tycks studera marxismen-leninismen inte för att tillgodose den revolutionära praktikens behov utan för studerandets egen skull. Följaktligen kan de, trots att de läser, inte smälta det lästa. De kan bara anföra diverse citat från Marx, Engels, Lenin och Stalin på ett ensidigt sätt, men är oförmögna att tillämpa Marx', Engels', Lenins och Stalins ståndpunkt, åsikt och metod på det konkreta studiet av Kinas nuvarande förhållanden och dess historia eller till att konkret analysera och lösa den kinesiska revolutionens problem. En sådan inställning till marxismen-leninismen gör mycken skada, särskilt bland kadrerna i mellan- och högre ställning.
De tre missförhållandena som jag just omnämnt, försummelse att studera de nuvarande förhållandena, försummelse att studera historien och försummelse att tillämpa marxismen-leninismen, utgör allesammans exempel på en ytterligt dålig arbetsstil. Dess utbredning har skadat många av våra kamrater.
Det finns verkligen många kamrater i våra led som har förts vilse av denna arbetsstil. Ovilliga att genomföra systematiska och grundliga undersökningar och studier av de specifika förhållandena inom och utom landet, provinsen, häradet eller distriktet, ger de order som inte grundar sig på annat än deras torftiga kunskap och ”det måste vara så, därför att det tycks mig så”. Förekommer inte denna subjektiva stil fortfarande hos rätt många kamrater?
Det finns en del som är stolta, i stället för skamsna, över att inte veta något eller mycket litet om vår egen historia. Särskilt betecknande är, att mycket få verkligen känner Kinas kommunistiska partis historia och Kinas historia under de hundra år som gått sedan Opiumkriget. Nästan ingen enda har på allvar tagit upp studiet av de senaste hundra årens ekonomiska, politiska, militära och kulturella historia. Okunniga om sitt eget land kan vissa människor endast återge berättelser från det gamla Grekland och andra främmande länder och till och med denna kunskap är mycket ömklig, ty den består endast av smått och gott ur gamla utländska böcker.
Under flera årtionden har många av de studerande som återvänt från utlandet lidit av denna sjuka. Hemkomna från Europa, Amerika eller Japan kan de endast på papegojmaner upprepa utländska ting. De blir grammofoner och glömmer sin plikt att förstå och skapa nya ting. Denna sjukdom har också infekterat kommunistiska partiet.
Ehuru vi studerar marxism, studerar många av vårt folk den på ett sätt som går tvärtemot marxismen. Det vill säga, de bryter den grundprincip som Marx, Engels, Lenin och Stalin allvarligt tillhållit oss att iaktta, enheten mellan teori och praktik. Efter att ha brutit mot denna princip, uppfinner de en egen motsatt princip, teorins avskiljande från praktiken. I skolorna och i fostran av kadrerna i arbete vägleder filosofilärarna inte eleverna i studiet av den kinesiska revolutionens logik; lärarna i ekonomi vägleder dem inte i studiet av den kinesiska hushållningens kännetecken; lärarna i statsvetenskap vägleder dem inte att studera den kinesiska revolutionens taktik lärarna i militärvetenskap vägleder dem inte att studera strategi och taktik anpassade till Kinas särdrag och så vidare och så vidare. Följaktligen sprids felen och gör människor mycken skada. En person vet inte hur han i Fuhsien[1] ska tillämpa vad han lärt i Yenan. Professorer i ekonomi kan inte förklara förhållandet mellan gränsområdets valuta och kuomintangvalutan,[2] naturligtvis kan då inte heller de studerande förklara den. På detta sätt har en förvriden mentalitet skapats hos många av de studerande. I stället för att intressera sig för Kinas problem och ta partiets direktiv på allvar, ägnar de sig av hjärtans lust åt de påstått eviga och oföränderliga dogmer som deras lärare inpräntat i dem.
Vad jag just sagt gäller naturligtvis den värsta typen i vårt parti, och jag säger inte att företeelsen är allmän. Människor av denna typ existerar emellertid, och vad mera är, det finns ganska många av den sorten och de förorsakar ganska mycken skada. Denna sak bör man inte ta lätt på.
III
För att ytterligare klargöra denna ide vill jag ställa två motsatta inställningar emot varandra.
För det första, har vi den subjektiva inställningen.
En person med denna inställning företar inte ett systematiskt och grundligt studium av omgivningen, utan arbetar på grundval av rena subjektiva entusiasmen och har en suddig bild av Kina av i dag. Med denna inställning styckar han upp historien, känner till endast antikens Grekland men inte Kina och har dimmiga föreställningar om Kina av i går och i förrgår. En person med denna inställning studerar endast den marxist-leninistiska teorin abstrakt och utan något syfte. Han går inte till Marx, Engels, Lenin och Stalin för att söka den ståndpunkt, synpunkt och metod med vilken han kan lösa den kinesiska revolutionens teoretiska och taktiska problem, utan för att studera teorin enbart för teorins skull. Han skjuter inte pilen mot målet utan skjuter på måfå. Marx, Engels, Lenin och Stalin har lärt oss att vi ska utgå från verkliga fakta som existerar objektivt och att vi ur dem ska härleda lagar vilka kan tjäna oss som vägledning till handling. I detta syfte bör vi, såsom Marie sagt, tillägna oss materialet i detalj och göra det till föremål för vetenskaplig analys och syntes.[3] Många av vårt folk handlar inte på detta sätt utan gör motsatsen. Ett stort antal av dem bedriver forskning men är inte intresserade av att studera vare sig Kina av i dag eller Kina av i går och begränsar sitt intresse till studiet av tomma ”teorier” som är skilda från verkligheten. Många andra gör praktiskt arbete, men de ägnar ingen uppmärksamhet åt studiet av objektiva förhållanden, litar ofta till rena entusiasmen och sätter sina personliga känslor i politikens ställe. Båda slagens människor litar till det subjektiva, låtsas inte om den objektiva verklighetens existens. När de håller tal, frossar de i en lång radda rubriker: A, B, C, D, 1, 2, 3, 4, och när de skriver artiklar, presterar de ett ordsvall utan ände. De har ingen avsikt att söka sanningen ur fakta utan endast en önskan att ställa sig in medelst en mängd applådknipande fraser. Deras ord är granna men innehållslösa, är sköra och saknar fasthet. De har alltid rätt, de är den främsta auktoriteten under himmelens fäste, ”kejserliga sändebud” som rusar allestädes. Sådan är arbetsstilen hos en del kamrater i våra led. De som låter sitt uppträdande behärskas av denna arbetsstil skadar sig själva; lär de ut den till andra, skadar de också dem, och genom att använda den för att leda revolutionen, skadar de revolutionen. Sammanfattande kan sägas att denna subjektiva metod, som står i motsättning till vetenskapen och marxismen-leninismen, är en farlig fiende till det kommunistiska partiet, arbetarklassen, folket och nationen. Den är ett uttryck för förorening av partiandan. En farlig fiende står framför oss, och vi måste röja undan honom. Först då subjektivismen är undanröjd kan marxismen-leninismens sanning segra, kan partiets anda stärkas, kan revolutionen bli segerrik. Vi måste göra klart, att frånvaron av en vetenskaplig inställning, dvs frånvaron av den marxistleninistiska inställningen på förening av teori och praktik, betyder att partiandan antingen saknas eller är bristfällig.
Det finns ett par verser som ger en bild av denna typ av människa. De går:
Vassen som växer på vallen - tung i toppen,
svag i strået och med ytliga rötter;
Bambuskotten bland kullarna - skarptungade,
tjockhudade och ihåliga.
Är inte detta en passande beskrivning av dessa som inte har en vetenskaplig inställning, som bara kan rabbla upp ord och fraser ur arbeten av Marx, Engels, Lenin och Stalin och som åtnjuter ett anseende som inte berättigas av någon verklig kunskap? Om någon verkligen önskar bota sig själv från denna sjuka, vill jag råda honom att lära sig denna vers utantill, eller att visa ännu större mod genom att klistra upp den på en vägg i sitt rum. Marxismen-leninismen är en vetenskap, och vetenskap betyder ärlig, solid kunskap. Den ger ingen plats för knep. Så låt oss då vara ärliga.
För det andra har vi den marxist-leninistiska inställningen.
En person med denna inställning tillämpar marxismen-leninismens teori och metod vid systematiska och grundliga undersökningar och studier av omgivningen. Han arbetar inte enbart på entusiasm utan förenar, som Stalin säger, revolutionär hänförelse med driftighet.[4] Med denna inställning styckar han inte sönder historien. Det är inte nog för honom att känna det gamla Grekland, han måste känna Kina. Han måste känna revolutionens historia inte blott i främmande länder utan också i Kina, och inte känna bara Kina av i dag utan också Kina av i går och i förrgår. Med denna inställning studerar man marxismen-leninismens teori med ett syfte, nämligen att förena den marxist-leninistiska teorin med den kinesiska revolutionens faktiska rörelse och att utgående från denna teori söka den ståndpunkt, synpunkt och metod med vilken den kinesiska revolutionens teoretiska och taktiska problem kan lösas. En sådan inställning innebär att skjuta pilen mitt i prick. ”Pricken” är den kinesiska revolutionen, och ”pilen” är marxismen-leninismen. Vi kinesiska kommunister har sökt denna pil därför att vi vill träffa målet som är den kinesiska revolutionen och revolutionen i östern. Då man intar en sådan inställning söker man sanningen ur fakta. ”Fakta” är alla ting som existerar objektivt, med ”sanningen” avses de inbördes förhållandena dem emellan, det vill säga de lagar som styr dem, och ”att söka” betyder att studera. Vi bör utgå ifrån de faktiska förhållandena inom och utom landet, provinsen, häradet eller distriktet och till vägledning för vårt handlande ur dem dra de lagar som innebor i dem och inte är inbillade, det vill säga, vi bör finna de inre sammanhangen mellan de händelser som utspelas runt omkring oss. Och för att göra det, får vi inte stödja oss på subjektiva föreställningar, inte på tillfällig entusiasm, inte på livlösa böcker utan på objektivt existerande fakta. Vi måste tillägna oss materialet i detalj och, vägledda av marxismen-leninismens allmänna principer, dra de riktiga slutsatserna ur det. Sådana slutsatser är inte enbart förteckningar på företeelser i A, B, C, D-ordning eller skriverier som överflödar av plattheter, utan är vetenskapliga slutsatser. En sådan inställning söker sanningen ur fakta och söker inte ställa sig in medelst applådknipande fraser. Den är ett uttryck för partiandan, den marxist-leninistiska stilen att förena teori och praktik. Det minsta man kan begära av varje kommunistisk partimedlem är att han ska inta en sådan inställning. Den som har denna inställning kommer varken att vara ”tung i toppen, svag i strået och ytligt rotad” eller ”skarptungad, tjockhudad och ihålig”.
IV
I överensstämmelse med synpunkterna ovan vill jag framlägga följande förslag:
1. Vi bör inför hela partiet ställa uppgiften att företa ett systematiskt och grundligt studium av läget runt omkring oss. På grundval av marxismen-leninismens teori och metod bör vi företa en detaljerad undersökning och ett studium av utvecklingen i våra fienders, våra vänners och vår egen ekonomiska, finansiella, politiska, militära och kulturella verksamhet och partiverksamhet och därefter dra de riktiga och nödvändiga slutsatserna. För den skull bör vi inrikta våra kamraters uppmärksamhet på, undersökningar och studier av dessa praktiska ting. Vi bör få våra kamrater att förstå, att det kommunistiska partiets ledande organ har den dubbla grundläggande uppgiften att känna förhållandena och bemästra politiken; det förstnämnda innebär att känna världen, och det sistnämnda att förändra världen. Vi bör få våra kamrater att förstå, att utan undersökning finns ingen rätt att tala och att bombastiskt trams och en enkel förteckning på företeelserna i 1, 2, 3, 4-ordning inte är till någon nytta. Ta propagandaarbetet, till exempel. Om vi inte känner läget beträffande våra fienders, våra vänners och vår egen propaganda, kommer vi att vara ur stånd att besluta om en riktig propagandapolitik. I varje avdelnings arbete är det nödvändigt att först ha kännedom om läget, och endast därefter kan arbetet bli väl utfört. Den väsentliga länken då det gäller att förändra partiets arbetsstil är att i hela partiet genomföra planer för undersökning och studier.
2. Vad Kinas historia under de senaste hundra åren angår, bör vi samla kvalificerade personer för att studera den i samverkan och med en lämplig fördelning av arbetet, och på det sättet övervinna det nuvarande tillståndet av desorganisation på området. Först är det nödvändigt att företa analytiska studier på flera områden av den ekonomiska historien, politiska historien, militära historien och kulturhistorien, och endast därefter kommer det att bli möjligt att företa sammanfattande studier.
3. Vad kaderfostran såväl i arbete som i kaderskolor beträffar, bör vi etablera en politik för att koncentrera dylik fostran på studiet av den kinesiska revolutionens praktiska problem och använda marxismen-leninismens grundprinciper som vägledning, och metoden att studera marxismen-leninismen statiskt och isolerat bör överges. Dessutom bör vi vid studiet av marxismen-leninismen såsom viktigaste material använda Sovjetunionens kommunistiska partis (bolsjevikerna) historia. Den är den bästa syntesen och sammanfattningen av den kommunistiska världsrörelsen under de senaste hundra åren, ett mönsterexempel på teorins och praktikens förening och hittills det enda omfattande mönsterexemplet i hela världen. När vi ser hur Lenin och Stalin förenade marxismens allmängiltiga sanning med sovjetrevolutionens konkreta praktik och därigenom utvecklade marxismen, vet vi hur vi bör arbeta i Kina.
Vi har gjort många avvikelser. Men misstaget är ofta det rättas föregångare. Jag är fast förvissad om att denna förbättring av våra studier säkerligen kommer att ge goda resultat i allt som rör den kinesiska revolutionen och världsrevolutionen, vilka är så intensivt levande och uppvisar så rika variationer.
[1] Fuhsiens härad ligger omkring 70 kilometer söder om Yenan.
[2] Med gränsområdets valuta avses de penningsedlar som utgavs av regeringsbanken i gränsområdet Shensi-Kansu-Ningsia. Kuomintangvalutan var det pappersmynt som från och med 1935 utgavs av Kuomintangs fyra stora byråkrat-kapitalistiska banker med den brittiska och amerikanska imperialismens stöd. Kamrat Mao Tsetung avsåg fluktuationerna i växelkurserna mellan dessa bägge valutor.
[3] Se Karl Marx, ”Efterskrift till andra tyska upplagan” (24 januari 1873), Kapitalet, Cavefors, 1969, band 1, s. 113. 1 denna efterskrift skrev Marx: ”Forskningen har att i detalj tillägna sig stoffet, analysera dess olika utvecklingsformer och uppspåra det inre sammanhanget. Först sedan detta arbete är fullbordat, kan den faktiska rörelsen tillfredsställande beskrivas.”
[4] Se J. V. Stalin, ”Om leninismens grunder” (april-maj 1924), 9:e avsnittet: ”Stilen i arbetet”, Leninismens problem, s. 113.