Detta tal hölls inför Yenans Förbund för främjandet av en konstitutionell regering. Många kamrater i partiet, som blivit förvillade av Chiang Kai-sheks bedrägliga propaganda vid denna tid, trodde att Kuomintang kanske verkligen skulle upprätta en konstitutionell regering. Kamrat Mao Tse-tung avslöjade här Chiang Kai-sheks bedrägeri, vred propagandavapnet "en konstitutionell regering" ur hans händer och omvandlade det till ett vapen för att väcka folket till att kräva frihet och demokrati från Chiang Kai-shek. Då packade Chiang Kai-shek omedelbart ihop sina knep, och aldrig mer under hela försvarskriget mot Japan vågade ban att propagera för sin så kallade konstitutionella regeringsform.
Det är högst betydelsefullt att representanter för folk ur alla kretsar i Yenan sammanträffar här i dag för att inviga Förbundet för främjandet av en konstitutionell regering, och att alla börjat intressera sig för idén om en konstitutionell styrelseform. Vad är syftet med vårt möte? Det är att underlätta för folkviljan att komma till fullständigt uttryck och att Japan besegras och ett nytt Kina byggs upp.
Det väpnade motståndet mot Japan, som vi alla stödjer, genomförs redan, och frågan är nu endast att hålla fast vid det. Men det finns någonting annat, nämligen demokrati, som inte genomförs. Båda är av ytterligt stor vikt för Kina i dag. Kina saknar förvisso många ting, men de viktigaste är självständighet och demokrati. Om endera av dessa två ting saknas, kommer det inte att gå Kina väl. Medan det saknas två ting, finns det samtidigt två som är överflödiga. Vilka är de? Imperialistiskt förtryck och feodalt förtryck. Det är som följd av dessa två överflödiga ting som Kina har blivit ett kolonialt, halvkolonialt och halvfeodalt land. Nationen kräver i dag först och främst självständighet och demokrati, och därför måste imperialismen och feodalismen förintas. De måste förintas med beslutsamhet, grundligt och utan att visa en gnutta nåd. En del människor säger att vi behöver endast uppbygge, inte förstörelse. Nåväl, då vill vi fråga: Bör inte Bang Ching-wei förintas?
Bör inte den japanska imperialismen förintas? Bör inte det feodala samhällssystemet förintas? Ett uppbygge är självklart otänkbart om ni inte förintar dessa onda ting. Endast genom att förinta dem kan Kina räddas och uppbygget ta sin början; annars blir det hela en fåfäng dröm. Endast genom att förinta det som är gammalt och ruttet, kan vi bygga det som är nytt och friskt. Om ni förenar självständighet och demokrati, får ni ett försvarskrig på grundval av demokrati, eller demokrati i försvarskrigets tjänst. Utan demokrati kommer motståndet att misslyckas. Utan demokrati kan försvarskriget inte vidmakthållas. Med demokrati kan vi säkerligen vinna, även om vi tvingas kämpa i åtta eller tio år.
Vad är en konstitutionell regering? Det är en demokratisk regering. Jag instämmer i vad vår gamle kamrat Bu' just nu sade. Vad slags demokratisk regering behöver vi i dag? En ny-demokratisk regering, ny-demokratins konstitutionella regering. Inte den gamla, förlegade, europeisk-amerikanska typen av så kallad demokrati som är borgerlig diktatur, och inte heller ännu den sovjetiska typen av demokrati som är proletariatets diktatur.
Den gamla typen av demokrati som tillämpas i andra länder är på väg ut och har blivit reaktionär. Vi bör under inga omständigheter acceptera något så reaktionärt. Det slags konstitutionella regering som den kinesiska yttersta högern talar om är den gamla typen av borgerlig demokrati som finns i utlandet. Men trots att de talar om den, vill de i verkligheten inte ha ens den; de pratar på detta sätt för att bedra folket. Vad de verkligen vill ha är en fascistisk enpartidiktatur. Den kinesiska rationella bourgeoisin, å andra sidan, vill ha denna typ av konstitutionell regering och skulle vilja upprätta en borgerlig diktatur i Kina, men den kan aldrig lyckas därmed. Ty det kinesiska folket vill inte ha en sådan regering och skulle inte välkomna en enklassdiktatur av bourgeoisin, Kinas angelägenheter måste avgöras av det kinesiska folkets stora flertal, och ett regeringsmonopol för bourgeoisin allena måste absolut förkastas. Men en socialistisk demokrati då? Den är naturligtvis mycket bra, och kommer småningom att förhärska i hela världen. Men i dag är denna typ av demokrati ännu inte genomförbar i Kina, och vi får därför klara oss utan den just nu. Inte förrän vissa betingelser finns kommer det att bli möjligt att ha en socialistisk demokrati. Det slag av demokratisk regering som vi behöver i dag är varken demokrati av den gamla typen eller demokrati av den socialistiska typen, utan ny-demokrati, vilken passar Kinas nuvarande förhållanden. Den konstitutionella regering som bör främjas är en ny-demokratisk konstitutionell regering.
Vad är en ny-demokratisk konstitutionell regering? Den är flera revolutionära klassers gemensamma diktatur över förrädarna och reaktionärerna. Någon sade en gång, "Om det finns mat, låt alla dela på den". Jag tror detta uttalande kan tjäna som beskrivning på ny-demokrati. Precis som alla bör dela på den mat som finns, bör det inte bli något monopol på makten från ett enda partis, en enda grupps eller en enda klass' sida. Denna idé uttrycktes mycket väl av dr Sun Yat-sen i Manifestet från Kuomintangs Första rikskongress:
Det så kallade demokratiska systemet i moderna stater monopoliseras vanligen av bourgeoisin och har blivit blott och bart ett instrument för gemene mans förtryckande. Däremot innebär Kuomintangs demokratiprincip ett demokratiskt system i vilket hela folket har del och som inte är fåtalets privategendom.
Kamrater, när vi studerar den konstitutionella regeringsformen kommer vi att läsa åtskilliga böcker, men främst måste vi studera detta manifest, och dessa rader bör vi lära utantill. "... i vilket hela folket har del och som inte är fåtalets privategendom" - detta är kärnan i vad vi kallar en ny-demokratisk konstitutionell regering, ett flertal revolutionära klassers gemensamma diktatur över förrädarna och reaktionärerna; sådan är den konstitutionella regering vi behöver i dag. Och detta är den form som en konstitutionell regering bestående av den antijapanska enhetsfronten bör ha.
Syftet med vårt möte i dag är att främja eller mana till upprättandet av en konstitutionell regering. Varför är det nödvändigt för oss att "mana" till det? Om alla marscherade framåt skulle ingen behöva manas att göra det. Varför gör vi oss besväret att hålla detta möte? Därför att en del människor, i stället för att marschera framåt, lägger sig ned och vägrar att gå vidare. De inte bara vägrar att gå framåt, de vill faktiskt gå tillbaka. Ni manar dem att gå framåt, men de vill hellre dö än göra det; dessa människor tillhör den yttersta högern. De är så envisa att vi tvingas hålla detta möte för att ge dem en "maning". Varifrån kommer uttrycket "mana"? Vem var det som först använde det i detta sammanhang? Inte vi, utan den store och ärade dr Sun Yat-sen, som sade: "1 fyrtio år har jag ägnat mig åt den nationella revolutionens sak. .." Läs hans Testamente och ni kommer att finna följande ord: "Helt nyligen har jag rekommenderat att sammankalla Nationalförsamlingen och man måste särskilt mana till att detta genomförs inom kortast möjliga tid. Detta är min innerliga maning till er."
Inte en vanlig "maning", kamrater, utan en "innerlig maning". En "innerlig maning" är inte av den vanliga sorten, hur kan man då förbise den så lätt? Och igen, "inom kortast möjliga tid"; för det första, inte inom längsta möjliga tid, för det andra, inte inom en relativt lång tid, och för det tredje, inte bara inom en kort tid utan "inom kortast möjliga tid". Om vi vill att nationalförsamlingen ska komma till stånd inom kortast möjliga tid, måste vi "mana" till det. Dr Sun Yat-sen har varit död i femton år, men till dags dato har den nationalförsamling som han rekommenderade inte sammankallats. Vissa människor har slösat bort dag efter dag med politiskt förmyndarskap, de har slösat bort tiden meningslöst och omvandlat "inom kortast möjliga tid" till längsta möjliga tid, och ändå åberopar de ständigt dr Sun Yat-sens namn. Vilken skarp tillrättavisning skulle inte dr Suns ande ge dessa hans ovärdiga anhängare! Det är alldeles klart att utan "maning" blir det inget framåtskridande; "maning" krävs därför att många går bakåt och många andra ännu inte blivit väckta.
Eftersom en del människor inte rör sig framåt måste vi mana på dem. Vi måste mana på andra därför att de är långsamma. Därför sammankallar vi många möten för att mana till upprättandet av en konstitutionell regering. Ungdomen har hållit sådana möten, likaså kvinnorna, arbetarna, skolorna, regeringsorgan och armsförband. Allt detta är mycket livfullt och bra. Och nu håller vi detta allmänna möte i samma syfte, så att vi alla kan sätta i gång med att mana till ett snabbt genomförande av en konstitutionell regering och omedelbar tillämpning av dr Sun Yat-sens läror.
En del säger: -Ni befinner er i Yenan medan dessa människor är på olika andra platser. Vad nyttjar det att ni manar dem, om de inte uppmärksammar det?" Jo, det nyttjar alltid något. Ty saker rör sig och de måste uppmärksamma detta. Om vi håller fler möten, skriver fler artiklar, håller fler anföranden och skickar fler telegram, blir det omöjligt för dem att inte varsebli vad som sker. Jag tror att våra många möten i Yenan för att främja en konstitutionell regering har ett dubbelt syfte. Ett är att studera problemet och det andra är att knuffa folk framåt. Varför måste vi studera? Därför att, om de inte rör sig framåt och ni ger dem maningar och de sedan frågar er varför ni knuffar på dem, måste ni kunna ge dem ett svar. För att kunna göra detta, måste vi företa ett allvarligt studium av den konstitutionella regeringsformens bakgrund och funktion. Detta är just vad vår gamle kamrat Wu[1] har talat ganska detaljerat om. Alla skolor, regeringsorgan och armsförband samt alla delar av folket bör studera den fråga, om en konstitutionell regering, som vi står inför.
När vi en gång har studerat den, kan vi knuffa folk framåt. Att knuffa dem framåt innebär att mana dem att gå vidare, och när vi trycker på på alla områden, kommer saker och ting småningom att röra sig framåt. De många små vattenflödena kommer att samla sig till en stor flod och spola bort allt som är ruttet och smutsigt, och en ny-demokratisk konstitutionell regering kommer att framträda. Effekten av ett dylikt knuffande kommer att bli mycket stor. Vad vi gör i Yenan måste med nödvändighet öva inflytande på hela landet.
Kamrater, inbillar ni er, att så snart möten har hållits och telegram avskickats, den yttersta högern kommer att ramla ihop, kommer att börja röra sig framåt och underkasta sig våra order? Nej, så foglig blir den inte. Ett stort antal människor bland den yttersta högern, har genomgått särskilda skolor för utbildning av inbitna högermän. De tillhör yttersta högern i dag och kommer att tillhöra den i morgon och även i övermorgon. Vad betyder "yttersta högern"? "Högern" betyder att vara obotligt reaktionär, och "yttersta" betyder att vara så långt ut på den reaktionära kanten att man bekämpar framåtskridandet i dag, i morgon och även i övermorgon. Sådana är de människor som vi kallar den yttersta högern. Att få dem att lyssna till oss blir inte lätt.
Vad angår de konstitutionella regeringar som världen hitintills känt, t ex i Storbritannien, Frankrike, Förenta staterna eller Sovjetunionen, har vanligtvis grundlagar, det vill säga, en konstitution, proklamerats sedan en revolution lyckats, för att markera att en demokrati verkligen upprättats. Men i Kinas fall är det annorlunda. I Kina har revolutionen ännu inte segrat och, med undantag för sådana områden som vårt gränsområde, är en demokratisk regeringsform ännu inte ett faktum. Faktum är att Kina i dag lever under ett halvkolonialt och halvfeodalt välde, och även om en god konstitution proklamerades, skulle dess tillämpning oundvikligen hindras av de feodala krafterna och hejdas av den yttersta högern, och det skulle bli omöjligt att genomföra den utan störningar. Sålunda måste den pågående rörelsen för en konstitutionell regering kämpa för en demokrati som ännu inte uppnåtts, i stället för att erkänna en demokrati som redan är ett faktum. Detta innebär en stor kamp och är förvisso ingen lätt sak.
De som hela tiden har bekämpat en konstitutionell regering[2] avlägger nu en läpparnas bekännelse till den. Varför? Därför att de känner trycket från folket, som vill kämpa mot Japan, och de måste slingra sig litet. De skriker så mycket de orkar: "Vi har alltid varit för en konstitutionell regering!" och för ett förfärligt larm. Vi har i åratal hört orden "konstitutionell regering", men hitintills har vi inte sett skymten av den. Dessa människor säger en sak och gör en annan och kan gott anklagas för dubbelspel i frågan om en konstitutionell regering. Deras "vi har alltid varit för" är ett snyggt exempel på detta dubbelspel. Den yttersta högern av i dag bedriver just ett sådant dubbelspel. Dess konstitutionella regering är svindel. Ni får kanske i den inte alltför avlägsna framtiden en konstitution, och en president på köpet. Men vad demokrati och frihet angår, vet gudarna allena när de kommer att ge er detta. Kina har redan en konstitution. Proklamerade inte Tsao Kun en sådan?[3] Men var fanns demokratin och friheten? Vad presidenter beträffar, har det funnits en hel del. Den förste, Sun Yat-sen, var bra, men han blev undanskuffad av Yuan Shih-kai. Den andra var Yuan Shih-kai, den tredje Li Yuan-hung,[4] den fjärde Fen- Kuo-chang[5] och den femte Hsu Shih-chang.[6] Det blev faktiskt ganska många, men skilde de sig på något sätt från de despotiska kejsarna? Både konstitutionen och presidenterna var falska. För närvarande är de så kallade konstitutionella och demokratiska regeringarna i länder som Storbritannien, Frankrike och Förenta staterna i verkligheten människoätande regeringar. Detsamma gäller om Mellan- och Sydamerika, där många länder hängt upp en republikskylt, men där det faktiskt inte finns en skymt av demokrati. Likadant är det med Kinas yttersta höger i dag. Dess prat om konstitutionell regering är endast ett sätt att "sälja hundkött genom att skylta med kalvstek". De skyltar med den konstitutionella regeringens kalvstek och säljer enpartidiktaturens hundkött. Jag angriper inte dessa människor utan skäl; mina ord är välgrundade, ty trots allt sitt prat om konstitutionell regering ger de inte folket en enda gnutta frihet.
Kamrater, verklig konstitutionell regering får vi aldrig lätt; den kan erhållas endast genom hård kamp. Därför får ni inte tro att den ska komma omedelbart sedan vi hållit våra möten, skickat våra telegram och skrivit våra artiklar. Ni får inte heller tro att, så snart Folkets politiska råd[7] antar en resolution, riksregeringen utger ett dekret eller nationalförsamlingen[8] möts den 12 november och proklamerar en konstitution och till och med väljer en president, allting kommer att gå som smort och hela livet kommer att le mot er. Detta är omöjligt, bli därför inte förvirrade. Detta behöver förklaras för gemene man så att inte han heller blir förvirrad. Saker och ting kommer aldrig att gå så lätt.
Ska vi därför sörja saken såsom förlorad? Allting är så svårt att det verkar hopplöst. Men så är det inte heller. Det finns fortfarande hopp om en konstitutionell regering, och till och med ett stort hopp, och Kina kommer säkerligen att bli en ny-demokratisk stat. Varför? Svårigheterna uppstår därför att den yttersta högern skapar besvärligheter, men den kan inte i all evighet fortsätta med att vara vad den är, och därför har vi alltjämt stora förhoppningar. Den yttersta högerns män i världen må vara inbitna högermän i dag och förbli så i morgon och även i övermorgon, men inte i evighet; till slut måste de ändra sig. Bang Ching-wei, till exempel, var med i den yttersta högern mycket länge, men ändå kunde han inte fortsätta att vara inbiten högerman inom de antijapanska leden utan blev tvungen att gå över till japanerna. Chang Kuo-tao, för att ta ytterligare ett exempel, var också med i den yttersta högern i mycket lång tid, men även han lade benen på ryggen sedan vi hållit en rad möten och upprepade gånger kämpat mot honom. Yttersta högerns män är kanske i verkligheten envetna och hårda, men de förblir inte hårda intill sin död, och slutligen förändras de - till någonting smutsigt och föraktligt, till hunddynga. En del ändrar sig till det bättre och detta är också en följd av våra upprepade strider mot dem - de inser sina misstag och ändrar sig till det bättre. Kort sagt, yttersta högerns män förändras så småningom. De har alltid många planer, intriger för att profitera på andras bekostnad, för dubbelspel och så vidare. Men de får alltid motsatsen till vad de önskar. De börjar ständigt med att skada andra men slutet blir att de ruinerar sig själva. Vi sade en gång, att Chamberlain "lyfte en sten endast för att tappa den på sina egna tår", och detta har nu inträffat. Chamberlain hade satt sig före att använda Hitler som den sten som skulle krossa det sovjetiska folkets tår, men efter den dag i september i fjol då krig utbröt mellan Tyskland å ena och Storbritannien och Frankrike å den andra sidan, har stenen som han höll i händerna fallit på hans egna tår. Än i dag känner han svedan därav. Liknande exempel finns i överflöd i Kina. Yuan Shih-kai ville krossa gemene mans tår men gjorde sig själv illa, och dog endast ett par, månader efter det att han blivit kejsare.[9] Tuan Chi-jui, Hsu Shih-chang, Tsao Kun, Bu Pei-fu och alla de andra ville undertrycka folket, men blev slutligen alla störtade av folket. Var och en som försöker profitera på andras bekostnad kommer att sluta illa.
Jag tror att de antikommunistiska yttersta högermännen av i dag, om de inte rör sig framåt, inte kan bli några undantag från denna regel. De planerar, med högtflygande ord om enhet som svepskäl, att likvidera det progressiva gränsområdet Shensi-Kansu-Ningsia, den progressiva åttonde routearmén och Nya fjärde armén, det progressiva kommunistiska partiet och de progressiva massorganisationerna. De har hur många planer som helst av detta slag. Men jag tror att slutet blir, inte att yttersta högern likviderar framåtskridandet, utan att den blir likviderad av framåtskridandet. Allvarligt talat har anhängarna av den yttersta högern inget alternativ till att undgå likvidering än att röra sig framåt. Därför har vi ofta rått dem att inte angripa Åttonde routearmén, kommunistiska partiet och gränsområdet. Om de måste göra det, vore det bättre att de antog en resolution som börjar: "Beslutna att likvidera oss själva och ge kommunistiska partiet fullt tillräckliga möjligheter att expandera, tar vi, den yttersta högern, ansvaret för angreppen mot kommunistiska partiet och gränsområdet." Dessa människor har stor erfarenhet i "undertryckning av kommunister" och om de nu vill gå en rond till, är de fria att göra det. Om de, efter att ha ätit sig mätta och sovit gott, har lust att utöva litet "undertryckning", är det deras ensak. De måste emellertid vara förberedda på att ovannämnda resolution då får effekt, ty den är oföränderlig. De tio gångna årens "undertryckning av kommunister" har beständigt utfallit i enlighet med denna resolution. All vidare "undertryckning" kommer att utfalla likadant. Därför råder jag dem att inte gå in för "undertryckning". Ty vad hela nationen vill är inte "undertryckning av kommunisterna" utan motstånd, enhet och framåtskridande. Därför kommer en var som försöker att "undertrycka kommunisterna" att lida nederlag.
Kort sagt, bakåtsträveri skapar så småningom motsatsen till vad dess befrämjare avser. Till denna regel finns inget undantag varken i nutiden eller i det förgångna, i Kina eller annorstädes.
Detsamma gäller om konstitutionell regering i dag. Om yttersta högern fortsätter att bekämpa den, kommer följden säkerligen att bli raka motsatsen till vad de avser. Rörelsen för en konstitutionell regering kommer aldrig att följa den kurs som yttersta högern har bestämt, utan kommer att gå tvärt emot dess intentioner, och oundvikligen slå in på den kurs som folket bestämmer. Detta är säkert, ty folket i hela landet kräver det, och det gör också strömmen i Kinas historiska utveckling och tendensen i hela världsläget. Vem kan motstå detta? Historiens hjul kan inte vridas bakåt. Arbetet som vi företagit oss kräver emellertid tid och kan inte genomföras på en natt; det kräver ansträngningar och kan inte utföras på ett slarvigt sätt; det kräver att folkets stora massor mobiliseras och kan inte effektivt genomföras av en enda man. Det är mycket bra att vi håller detta möte här i dag; efter mötet ska vi skriva artiklar och skicka telegram och vi ska också hålla liknande möten i Butaibergen, Taihangbergen, norra Kina, centrala Kina och över hela landet. Om vi fortsätter att göra detta och håller på i flera år, blir det ungefär tillräckligt. Vi måste göra ett bra jobb, vi måste vinna demokrati och frihet, vi måste upprätta en ny-demokratisk konstitutionell regering. Om detta inte görs och yttersta högern får sin vilja fram, kommer nationen att gå under. Detta är det sätt vi måste arbeta på för att undgå att nationen underkuvas. I detta syfte måste varenda människa göra sitt yttersta. Om vi gör det, finns det stort hopp för vår sak. Det måste ytterligare stå klart att när allt kommer omkring är den yttersta högern bara en minoritet, medan majoriteten utgörs, inte av anhängare av yttersta högern, utan av människor som är i stånd att gå framåt. När majoriteten ställs mot minoriteten, och de ansträngningar som vi gör läggs därtill, blir hoppet ännu större. Därför säger jag att det, trots uppgiftens svårhet, finns stort hopp.
[1] Gamle kamrat Wu är kamrat Wu Yu-chang, som då var ordförande i Yenans Förbund för främjandet av en konstitutionell regering.[TILLBAKA]
[2] "De" åsyftar den reaktionära klicken i Kuomintang med Chiang Kaishek i spetsen.[TILLBAKA]
[3] Är 1923 ordnade Tsao Kun, en stor krigsherre i norr, att han blev vald till republikens president genom att muta 590 ledamöter i parlamentet med 5.000 silverdollar var. Han proklamerade därefter en konstitution, som blev känd som "Tsao Kuns konstitution" eller "mutkolvarnas konstitution".[TILLBAKA]
[4] Li Yuan-hung var ursprungligen befälhavare över en brigad i Chingdynastins väpnade styrkor. Han tvingades av sina officerare och män att gå över på revolutionens sida under Wuchangupproret 1911 och blev militärguvernör i provinsen Hupeh. Senare blev han vice president och därefter president i republiken under de nordkinesiska krigsherrarnas regim.[TILLBAKA]
[5] Feng Kuo-chang var en av Yuan Shih-kais underhuggare. Efter Yuans död blev han ledare av Chihli (Hopei) gruppen inom den nordkinesiska krigsherreklicken. Är 1917 gjorde han sig av med Li Yuan-hung och övertog själv presidentposten.[TILLBAKA]
[6] Hsu Shih-chang var en politiker som tjänade den nordkinesiska krigsherreklicken. Han valdes till president 1918 av det parlament som stod under Tuan Chi-juis kontroll.[TILLBAKA]
[7] Folkets politiska råd var ett enbart rådgivande organ som kuomintangregeringen motsträvigt skapade efter det antijapanska krigets utbrott. Alla ledamöter var "inbjudna" av kuomintangregeringen. Till namnet innefattade rådet representanter från alla antijapanska politiska partier och grupper, men i verkligheten dominerades det av flertalet, som var kuomintangmedlemmar. Det hade ingen makt att öva inflytande på de riktlinjer eller de åtgärder som kuomintangregeringen antog. När Chiang Kai-shek och Kuomintang blev alltmer reaktionära, ökade antalet kuomintangmedlemmar och andra reaktionärer i rådet, medan antalet demokrater minskade samtidigt som deras yttrandefrihet blev strängt beskuren, intill dess att rådet blev enbart ett verktyg för kuomintangreaktionen. Efter intermezzot i södra Anhwei 1941 bojkottade rådets kommunistiska ledamöter dess möten flera gånger i protest mot Kuomintangs reaktionära åtgärder.[TILLBAKA]
[8] En resolution, som krävde att kuomintangregeringen skulle sammankalla en nationalförsamling och upprätta en konstitutionell regering inom en bestämd tidsperiod, antogs vid Folkets politiska råds Fjärde sammanträde i september 1939 enligt ett förslag från kommunistiska partiet och demokrater i andra partier och grupper. 1 november 1939 kungjorde Kuomintangs Centrala exekutivkommittés Sjätte plenarmöte att nationalförsamlingen skulle sammankallas den 12 november 1940. Detta löfte gavs bred publicitet i syfte att dupera folket, men uppfylldes aldrig.[TILLBAKA]
[9] Yuan Shih-kai proklamerade sig själv kejsare den 12 december 1915 men tvingades uppge titeln den 22 mars 1916.[TILLBAKA]