[ Detta var ett beslut som utarbetades för Kinas kommunistiska partis Centralkommitté. ]
1. I det långvariga och hänsynslösa nationella befrielsekriget, i den stora kampen för att bygga upp ett nytt Kina, måste kommunistiska partiet ha förmåga att vinna de intellektuella, ty endast på detta sätt kommer det att bli i stånd att organisera en mäktig kraft för försvarskriget, organisera miljontals bönder, utveckla den revolutionära kulturrörelsen samt bygga ut den revolutionära enhetsfronten. Utan de intellektuellas deltagande är revolutionens seger omöjlig.
2. Vårt parti och vår armé har under de tre senaste åren gjort sig avsevärd möda att rekrytera intellektuella, och många revolutionära intellektuella har tagits upp i partiet, armén, regeringsorganen, kulturrörelsen och massrörelsen och sålunda breddat enhetsfronten. Detta är ett stort framsteg. Men många av armékadrerna har ännu inte de intellektuellas betydelse klar för sig, de betraktar dem fortfarande med en viss fruktan och är även benägna att diskriminera mot dem eller utestänga dem. Många av våra utbildningsinstitut är alltjämt tveksamma mot att skriva in unga studerande i stort antal. Många av våra lokala partiavdelningar är fortfarande betänksamma mot att låta intellektuella bli medlemmar. Allt detta beror på att de inte förstår de intellektuellas betydelse för den revolutionära saken, skillnaden mellan intellektuella i koloniala och halvkoloniala länder och i kapitalistländer och skillnaden mellan de intellektuella som tjänar godsägarna och bourgeoisin och de som tjänar arbetarklassen och bönderna och inte heller inser allvaret i det läge i vilket de borgerliga politiska partierna desperat konkurrerar med oss om de intellektuella och i vilket även de japanska imperialisterna på alla möjliga sätt söker att köpa upp kinesiska intellektuella eller korrumpera deras hjärnor. Detta beror särskilt på att de inte fattat den förmånliga omständigheten att vårt parti och vår armé redan utvecklat en hård kärna av välbeprövade kadrer och således är i stånd att leda de intellektuella.
3. Från och med nu bör uppmärksamhet därför ägnas åt följande:
a) Alla partiorganisationer i krigsområdena och alla arméförband som leds av partiet bör rekrytera intellektuella i stort antal till vår armé, utbildningsinstituten och regeringsorganen. Vi bör använda olika sätt och medel för att rekrytera alla intellektuella, som är villiga att bekämpa Japan och som är ganska lojala, arbetar hårt och kan uthärda svårigheter; vi bör ge dem politisk skolning och hjälpa dem att stålsätta sig i krig och arbete samt att tjäna armén, regeringen och massorna. Vi bör bedöma var och en efter hans meriter och låta de som fyller partiets krav för medlemskap ansluta sig till partiet. Till de som inte är kvalificerade eller inte vill ansluta sig, bör vi ha goda förhållanden i arbetet och ge dem ledning i deras arbete tillsammans med oss.
b) När vi tillämpar politiken att rekrytera intellektuella i stort antal, måste vi utan tvivel noga se till att förhindra en infiltration av de element som skickats av fienden och de borgerliga partierna och att utestänga andra illojala element. Vi måste vara mycket noga med att hålla sådana element utanför. De som redan smugit sig in i vårt parti, armén eller regeringsorganen måste beslutsamt men med urskiljning kammas ut på grundval av fällande bevis. Men vi får inte av detta skäl misstro intellektuella som är skäligen lojala, och vi måste hålla noggrann vakt emot kontrarevolutionärernas falska angivelser emot oskyldiga människor.
c) Vi bör ge passande arbete åt alla intellektuella som är skäligen lojala och nyttiga, och vi bör allvarligt skola dem politiskt och ge dem ledning så att de under kampens långa förlopp steg för steg övervinner sina svagheter, revolutioniserar sin åskådning, identifierar sig med massorna samt smälter samman med de äldre partimedlemmarna och kadrerna och med de partimedlemmar som är arbetare och bönder.
d) Nödvändigheten av att låta intellektuella delta i vårt arbete bör klargöras för de kadrer, och särskilt för vissa kadrer inom vår armés huvudstyrkor, vilka är motståndare till att släppa in dem. Samtidigt bör vi arbeta effektivt på att uppmuntra kadrer ur arbetar- och bondeklassen att studera hårt och höja sin kulturella nivå. Sålunda kommer arbetar- och bondekadrer att på en och samma gång bli intellektuella medan de intellektuella samtidigt kommer att bli arbetare och bönder.
e) I huvudsak kan de principer som ovan framlagts också tillämpas i kuomintangområdena och i de områden som ockuperats avJapan, med undantag för att då vi tar in intellektuella i partiet mer uppmärksamhet måste ägnas graden av deras lojalitet, för att säkerställa en ännu fastare partiorganisation i dessa områden. Vi bör upprätthålla passande kontakter med det väldiga antal partilösa intellektuella som sympatiserar med oss, och organisera dem i den stora kampen för motstånd mot Japan och för demokrati samt i kulturrörelsen och i enhetsfrontens arbete.
4. Alla våra partikamrater måste förstå att en riktig politik gentemot de intellektuella är en viktig förutsättning för seger i revolutionen. Det får inte förekomma någon upprepning av den oriktiga hållning till intellektuella som partiorganisationer på många orter och i många arméförband lade sig till med under agrarrevolutionen; proletariatet kan inte producera sina egna intellektuella utan hjälp från de redan existerande intellektuella. Centralkommittén hoppas att partikommittéer på alla nivåer och alla partikamrater ska ägna denna fråga allvarlig uppmärksamhet.
[1] Termen "intellektuella" gäller alla de som har mellanskole- eller högre utbildning samt de som nått liknande utbildningsnivåer. De innefattar universitets- och mellanskolornas lärare och personal, universitets- och mellan-skolestuderande, bottenskollärare, fria yrkesutövare, ingenjörer och tekniker, bland vilka de universitets- och mellanskolestuderande intar en viktig ställning. [TILLBAKA]