[ Detta var ett beslut som utarbetades för Kinas kommunistiska partis Centralkommitté.]
1. Det imperialistiska världskrigets utbrott är resultatet av imperialistländernas försök att lösgöra sig ur en ny ekonomisk och politisk kris. Kriget är, vare sig man ser det från den tyska eller den brittisk-franska sidan, till sitt väsen ett orättfärdigt krig, ett erövringskrig och ett imperialistiskt krig. Kommunistiska partier världen över måste beslutsamt bekämpa detta krig och även de socialdemokratiska partiernas brottsliga handling att förråda proletariatet genom att stödja kriget. Det socialistiska Sovjetunionen fortsätter som förut sin fredspolitik, vidmakthåller en strikt neutralitet gentemot båda stridande parter och har, genom att skicka sina väpnade styrkor in i Polen, satt stopp för de tyska aggressionsstyrkornas framträngande mot öster, stärkt freden i östra Europa samt befriat sina brodernationer i västra Ukraina och Vitryssland från de polska härskarnas förtryck. Sovjetunionen har slutit en rad pakter med sina grannländer för att hindra eventuella angrepp från den internationella reaktionens styrkor och söker att återställa världsfreden.
2. Den japanska imperialismens politik i detta nya internationella läge är att koncentrera sina angrepp mot Kina för att avgöra kinafrågan som förberedelse för att utsträcka sina internationella äventyr i framtiden. Den politik med vilken den söker avgöra kinafrågan är följande:
a) I de ockuperade områdena är dess politik att stärka sitt grepp om dem som förberedelse för att underkuva hela Kina. För att göra detta måste den "rensa upp" i de antijapanska gerillabasområdena, exploatera de ekonomiska resurserna, upprätta marionettregeringar och krossa folkets nationella anda.
b) I Kinas uppland är dess politik att inleda huvudsakligen politiska offensiver, som kompletteras med militära offensiver. Politiska offensiver innebär koncentration, inte på att inleda omfattande militära angrepp, utan på att splittra den antijapanska enhetsfronten, bryta sönder samarbetet mellan Kuomintang och kommunisterna samt förmå kuomintangregeringen att kapitulera.
I nuvarande period är det inte troligt att fienden kommer att inleda stora strategiska offensiver som den mot Wuhan. Skälen härtill är de slag som Kinas hjältemodiga försvar under de två senaste åren givit fienden samt hans otillräckliga väpnade styrka och finansiella resurser. I denna mening har försvarskriget i grunden nått den strategiska patt-ställningens skede. Och den strategiska pattställningens skede, är skedet för förberedande av vår motoffensiv. Men, för det första, när vi säger att en pattställning i grunden har uppnåtts, utesluter vi inte möjligheten av ytterligare offensiva fälttåg från fiendens sida; Changsha angrips nu och andra ställen blir måhända angripna senare. För det andra, allt eftersom möjligheten till en pattställning vid fronten växer, kommer fienden att intensifiera sina "upprensnings"-aktioner mot våra gerillabasområden. För det tredje, om Kina skulle misslyckas med att störa fiendens ockupation av de områden som han gripit och tillåta honom att lyckas i sina försök att stärka sitt grepp om dem och exploatera dem, om Kina skulle misslyckas med att slå tillbaka fiendens politiska offensiver och med att fortsätta motståndet, enheten och framåtskridandet och på så sätt misslyckas med att samla krafter för motoffensiven, eller om kuomintangregeringen skulle kapitulera av egen drift, då är det möjligt att fienden kommer att inleda större offensiver. Med andra ord, den pattställning som nu uppnåtts kan fortfarande brytas antingen av fienden eller av kapitulanterna.
3. Faran för kapitulation, splittring och tillbakagång inom den antijapanska enhetsfronten är fortfarande den största aktuella faran, och de stora godsägarnas och storbourgeoisins nuvarande antikommunistiska och bakåtsträvande verksamhet utgör alltjämt förberedande åtgärder för deras kapitulation. För att bygga upp krafter för motoffensiven, är det fortfarande vår uppgift att i samverkan med alla kinesiska patrioter mobilisera massorna till att effektivt tillämpa de tre stora politiska paroller som vi lade fram i vårt partis Manifest av den 7 juli: "Håll fast vid motstånd och bekämpa kapitulation", "Håll fast vid enhet och bekämpa splittring" samt "Håll fast vid framåtskridande och bekämpa bakåtsträveri". För att uppnå detta mål är det av yttersta vikt att fortsätta gerillakrigföringen bakom fiendens linjer, slå ned fiendens"upprensnings"-aktioner, störa fiendens ockupation i de områden han tagit samt införa djupgående politiska och ekonomiska förändringar som gagnar de massor som bekämpar Japan. Vid fronten är det av yttersta vikt att vidmakthålla ett militärt försvar och slå tillbaka alla offensiva fälttåg som fienden kan tänkas inleda. I Kinas uppland är det av yttersta vikt att införa snabba och verkliga politiska reformer, sätta stopp för Kuomintangs enpartidiktatur, sammankalla en nationalförsamling, som verkligen representerar folkets vilja och har verklig makt, utarbeta och anta en författning samt i praktiken genomföra ett konstitutionellt styre. All vacklan och all förhalning, all politik av motsatt slag, är absolut felaktig. Samtidigt måste de ledande organen i vårt parti på alla nivåer och alla partimedlemmar utöva en större vaksamhet i det nuvarande läget och göra sitt yttersta för att uppnå ideologisk, politisk och organisatorisk konsolidering av vårt parti och de väpnade styrkor och politiska maktorgan som står under dess ledning, så att de är förberedda för vilken som helst krissituation som kan hota den kinesiska revolutionen samt redo att förhindra oförutsedda förluster för partiet och revolutionen.