[ Detta tal hölls vid en minneshögtid som folket i Yenan anordnat för martyrerna i Pingkiang. ]
I dag, den första augusti, samlas vi här för en minneshögtid. Varför håller vi denna minneshögtid? Därför att reaktionärerna har dödat våra revolutionära kamrater, dödat män som kämpar mot Japan. Vem är det som bör dödas i dessa tider? De kinesiska förrädarna och de japanska imperialisterna. Kina har kämpat mot den japanska imperialismen i över två år och utgången är ännu inte avgjord. Förrädarna är alltjämt mycket verksamma och mycket få av dem har dödats. Ändå har våra revolutionära kamrater, allesammans kämpar mot Japan, blivit dödade. Vem har dödat dem? Trupperna. Varför har trupperna dödat män som kämpar mot Japan? De följde order; vissa personer gav dem order att döda. Vem gav dem order att döda? Reaktionärerna.[1] Kamrater! Logiskt sett, vem skulle vilja döda dem som kämpar mot Japan? Först de japanska imperialisterna och sedan de kinesiska kollaboratörerna och förrädarna, sådana som Wang Ching-wei. Men dödandet skedde inte i Shanghai, Peiping, Tientsin eller Nanking eller någon annan plats som är ockuperad av de japanska angriparna eller de kinesiska kollaboratörerna, det skedde i Pingkiang, i försvarskrigets uppland, och bland offren var kamraterna Tu Cheng-kun och Lo Tzu-ming, som var ansvariga kamrater i Nya fjärde arméns förbindelseavdelning i Pingkiang. Uppenbarligen dödades de av ett gäng kinesiska reaktionärer som handlade på order av de japanska imperialisterna och Wang Ching-wei. Reaktionärerna beredde sig för att kapitulera och genomförde därför slaviskt japanernas och Wang Ching-weis order, och de första som de dödade var de mest ståndaktiga kämparna mot Japan. Detta är ingen småsak, vi måste höja våra röster mot detta dåd, vi måste fördöma det!
Hela nationen kämpar nu mot Japan och har smitt ett stort folkets förbund för motståndets sak. Men inom detta stora förbund finns reaktionärer och kapitulanter. Vad gör de? De dödar dem som kämpar mot Japan, håller framåtskridandet tillbaka samt spelar under täcke med de japanska angriparna och de kinesiska kollaboratörerna i syfte att röja väg för en kapitulation.
Har någon gått till aktion i detta allvarliga fall av mord på antijapanska kamrater? Mordet begicks kl 3 e m den 12 juni, i dag är det första augusti, men har vi under hela denna tid sett en enda träda fram och gå till aktion? Nej. Vem skulle ha gjort detta? De som ska upprätthålla lagen i vårt land borde i lagens namn ha vidtagit åtgärder. Om något liknande hade inträffat i gränsområdet Shensi—Kansu—Ningsia skulle vår högsta domstol ha handlat för länge sedan. Men trots att nästan två månader gått sedan Pingkiangmassakern har lagen och dess upprätthållare ingenting gjort. Vad är skälet? Skälet är att Kina inte är enat.[2]
Kina måste bli enat, utan enhet kan det inte bli någon seger. Men vad innebär enhet? Det innebär att alla bör bekämpa Japan, att alla bör enas och sträva att göra framsteg och att det bör finnas tillbörliga belöningar och straff. Vem bör belönas? De som kämpar mot Japan, de som håller fast vid enheten, de som är progressiva. Och vem bör straffas? Kollaboratörerna och reaktionärerna, vilka undergräver motståndet, enheten och framåtskridandet. Är vårt land enat i dag? Det är det inte. Pingkiangmassakern bevisar detta. Den bevisar att ingen enhet finns där den borde finnas. Vi har länge krävt att hela landet ska enas. För det första, att det ska enas på grundval av försvarskriget. Men nu har Tu Cheng-kun, Lo Tzu-ming och de andra kamraterna som kämpade mot japanerna, i stället för att belönas, blivit brutalt mördade, medan skurkar som bekämpar motstånd, förbereder kapitulation och begår mord går ostraffade. Detta är inte enhet. Vi måste bekämpa dessa skurkar och kapitulanter och arrestera mördarna. För det andra, att landet ska enas på grundval av enhet. De som håller på enhet bör belönas och de som undergräver den bör straffas. Men nu har kamraterna Tu Cheng-kun, Lo Tzu-ming och de andra som försvarade enheten blivit straffade, blivit brutalt mördade, medan de skurkar som undergräver enheten tillåts gå skottfria. Detta är inte enhet. För det tredje, att landet ska enas på grundval av framåtskridande. Hela landet måste gå framåt, de efterblivna måste försöka hålla takten med de progressiva och de progressiva får inte hållas tillbaka till de efterblivnas takt. Slaktarna vid Pingkiang dödade progressiva människor. Sedan försvarskriget utbröt har hundratals kommunister och patrioter lönn-mördats, massakern vid Pingkiang är endast det senaste fallet. Om detta fortsätter, kommer det att bli katastrofalt för Kina, alla som bekämpar Japan kan bli mördade. Vad betyder dessa mord? De betyder att de kinesiska reaktionärerna, som handlar under order från de japanska imperialisterna och Wang Ching-wei, förbereder sig att kapitulera och det är därför de börjar med att döda dem som kämpar mot Japan, med att döda kommunister och patrioter. Om det inte blir slut på detta, kommer Kina att gå under genom dessa reaktionärers förvållande. Dessa mord rör därför hela landet, de är av synnerligen allvarlig betydelse, och vi måste kräva att den nationella regeringen straffar dessa reaktionärer med ytterlig stränghet.
Kamraterna måste också inse att den japanska imperialismen nyligen har intensifierat sin splittringsverksamhet, att den internationella imperialismen alltmer aktivt hjälper Japan,[3] samt att förrädarna i Kina, både de som öppet och de som i det fördolda spelar rollen av en Wang Ching-wei, mer aktivt än någonsin saboterar försvarskriget, förstör enheten och vrider klockan tillbaka. De vill avträda större delen av vårt land, åstadkomma en inre splittring och få till stånd ett inbördeskrig. I dag tillämpas vitt och brett vissa hemliga åtgärder, kända som "Åtgärder för att begränsa främmande partiers verksamhet".[4] Dessa är reaktionära in i märgen, hjälper den japanska imperialismen och skadar motståndet, enheten och framåtskridandet. Vilka är de "främmande partierna"? De japanska imperialisterna, Wang Ching-wei och förrädarna. Hur kan det kommunistiska partiet och alla andra antijapanska politiska partier, vilka är enade i sitt motstånd mot Japan, kallas "främmande partier"? Ändå skapar kapitulanterna, reaktionärerna och den yttersta högern medvetet slitningar och oenighet inom de antijapanska leden. Är en dylik verksamhet riktig eller oriktig? Den är absolut oriktig! (Alla applåderar). När det gäller att begränsa, vilken sorts människors verksamhet är det som bör begränsas? De japanska imperialisternas, Wang Ching-weis, reaktionärernas och kapitulanternas. (Alla applåderar). Varför begränsa verksamheten för det kommunistiska partiet, som är ståndaktigast i sitt motstånd mot Japan, som är mest revolutionärt och mest progressivt? Det är absolut fel. Vi, folket i Yenan, uttalar vårt beslutsamma motstånd mot detta och protesterar kraftigt. (Alla applåderar). Vi måste bekämpa "Åtgärderna för att begränsa främmande partiers verksamhet", ty sådana åtgärder är roten och upphovet till alla slags brottsliga handlingar som förstör enheten. Vi håller detta massmöte i dag för det fortsatta motståndets, enhetens och framåtskridandets sak. I detta syfte måste "Åtgärderna för att begränsa främmande partiers verksamhet" avskaffas, kapitulanterna ochreaktionärerna straffas och alla revolutionära kamrater, alla kamrater och människor som bekämpar Japan skyddas. (Varma applåder och utrop av paroller).
[1] Dessa reaktionärer var Chiang Kai-shek och hans handgångna män. Den 12 juni 1939 skickade Kuomintangs 27:e grupparmé på hemlig order av Chiang Kai-shek trupper för att omringa Nya fjärde arméns förbindelseavdelning i Pingkiang i provinsen Hunan. De mördade kallblodigt kamrat Tu Cheng-kun, stabsofficer i Nya fjärde armén, kamrat Lo Tzu-ming, major och adjutant i Åttonde routearmén, samt ytterligare fyra kamrater. Denna massaker väckte indignation inte bara bland folket i de antijapanska demokratiska basområdena utan även bland hederligt folk i kuomintangområdena.[TILLBAKA]
[2] Kamrat Mao Tse-tung definierade begreppet enhet för att motverka kuomintangreaktionärernas sätt att använda "enhet" som förevändning för sina planer på att likvidera de kommunistledda antijapanska väpnade styrkorna och basområdena. Sedan Kuomintang och kommunisterna återupptagit samarbetet för gemensamt motstånd mot Japan blev parollen om "enhet" Kuomintangs främsta vapen i dess angrepp mot kommunistiska partiet, vilket det anklagade för att alltid försöka vara annorlunda och lägga hinder i vägen för enheten samt för att skada motståndsrörelsens sak. Detta reaktionära larm ökade efter januari 1939, då Kuomintangs Femte centrala exekutivkommittés femte plenarmöte antog Chiang Kai-sheks förslag om "Åtgärder för att begränsa främmande partiers verksamhet". Kamrat Mao Tse-tung vred parollen om "enhet" ur händerna på kuomintang-reaktionärerna och förvandlade den till en revolutionär paroll för att bekämpa Kuomintangs splittringsverksamhet mot folket och nationen.[TILLBAKA]
[3] Efter Wuhans fall i oktober 1938 blev Japans huvudlinje att använda politiska åtgärder för att locka Kuomintang att kapitulera. Den internationella imperialismen, de brittiska och amerikanska imperialisterna inberäknade, föreslog också upprepade gånger Chiang Kai-shek att han skulle förhandla om fred. Chamberlain, den brittiske premiärministern, antydde att Storbritannien skulle delta i det så kallade "återuppbyggandet av Fjärran östern". De japanska angriparna och de internationella imperialisterna intensifierade 1939 sina konspirationer. I april samma år agerade den brittiske ambassadören till Kina, Clark-Kerr, som mellanhand mellan Chiang Kai-shek och de japanska angriparna för att få en fredsöverläggning till stånd. I juli nådde Storbritannien och Japan en överenskommelse i vilken den brittiska regeringen var redo att erkänna det "faktiska läge" som Japan hade åstadkommit i Kina.[TILLBAKA]
[4] "Åtgärderna för att begränsa främmande partiers verksamhet" utgavs ihemlighet 1939 av Kuomintangs centrala myndigheter. I syfte att spränga alla folkets antijapanska organisationer lade de svåra restriktioner på kommunistiska och alla andra progressiva idéer, uttalanden och aktioner. De stipulerade också att på de ställen där, enligt Kuomintangs uppfattning, "kommunisterna var mest aktiva" skulle "lagen om kollektivt ansvar och kollektivt straff" genomdrivas samt att ett "informationsnät" eller en kontrarevolutionär hemlig polis skulle upprättas allmänt inom pao-chia organisationerna. Pao och chia var på den tiden den fascistiska kuomintangregimens grundläggande administrativa enheter. Tio hushåll utgjorde en chia och tio chia var en pao. [TILLBAKA]