Marxists Internet Archive

Tekla
nr 1

mars 1977


Digitaliserat av Jonas Holmgren för Marxists Internet Archive.


Innehåll:


Början till en livshelhetlig marxism

av Thomas Lindén

1. Marxismen som frigörelsevetenskap. Tekla publicerar "Varuanalys och väsen. Om det samhälleliga livets logik" av Hans-Jürgen Krahl. Den fördjupar förståelsen av Marx' sätt att begripa samhället, hans "metod". Så ger den oss bättre verktyg att begripa samhället med.

Krahl var med i den tyska studentrörelsen under 60-talet. Han dog i en bilolycka 1970. Han var agitator, politiker och teoretiker i den proteströrelsen. Han ville formulera en förening av helhetligheten i proteströrelsens frigörelsesträvan med den klasskamp som måste komma. Men de teoretiska verktygen för den formuleringen fanns bara inte.

För Krahl var det för erövrandet av en frigörelseduglig marxism nödvändigt att i ett och samma gripa tillbaka på kritiken av den politiska ekonomin och marxismens hegelianska rötter. Så är Krahl en av utgångspunkterna för hela den "rekonstruktionsrörelse" för marxismen som frigörelsevetenskap, som vuxit fram sedan 60-talet. Denna rekonstruktion är inte bara en "återupprättelse" av Marx. Den bygger på Marx' "metod" och analys (de kan inte särskiljas så där) i Kapitalet, men går med dem djupare in i människolivet än vad Marx förmådde.

Denna marxism upphör aldrig att förarga och förbrylla sina belackare, framför allt dem som har skolning inom den borgerliga samhällsvetenskapen eller inom vänsterns parti-marxism. Ty å ena sidan verkar denna "tyska" marxism vilja härleda precis allting ur "ekonomin". Den talar om kapitalets inneboende logik och verkar vilja se hela samhällsprocessen som en enda stor kapitallogisk objektivitet[1], där allting kan härledas ur kapitalets logik, förklaras och förutspås, och där ingen vrå lämnas åt individernas fria vilja, åt slumpen eller åt de politiska taktikernas manövreringskonst (de blir också denna marxisms mest envetna fiender). Kort sagt tycks denna marxism bli den mest ytterliggående av alla ekonomismer. Å andra sidan verkar den vilja garnera sin ekonomism med dennas absoluta och oförbätterligt utopiska motsats, ett oförtrutet snack om frihet, frigörelse, revolt, emancipation. - Att nu denna motsägelse är reflekterad i teorin ända från dennas allra första början i Kapitalets första rader, nämligen i varans inre motsägelse mellan bruksvärde och värde och sedan löper med hela vägen - det är en enastående egenskap hos denna marxism, fullt begriplig för oförvillade hjärnor men tydligen ofattbar för dem som genom långvarig utbildning och skolning bär på andra idéer i system.

2. Hegel. (Detta avsnitt går att hoppa över.) Krahl studerade i Frankfurt. Som så många andra i den tyska studentrörelsen grep han tillbaka på Frankfurtskolan och den kritiska teorin.[2] Av grundarna från 20-talet var Max Horkheimer[3] och Theodor Adorno[4] då ännu verksamma i Frankfurt. De hade återvänt dit efter kriget och under 50-talet fostrat en ny generation teoretiker. Till den hörde Jürgen Habermas[5] och, mer marxistiskt inriktade, Alfred Schmidt[6] och Oskar Negt[7]. Men också Herbert Marcuses psykoanalytiskt inspirerade kritik av den utvecklade kapitalismen var kommen ur den kritiska teorin.[8]

På det hela taget var den kritiska teorin i sin ursprungliga högtstående form på 30-talet en marxistiskt inspirerad skola som sörjde den gångna borgerliga blomstringstidens positiva värden: frihet, konst, litteratur, vetenskap, kritisk offentlighet, broderskap, kort sagt den borgerliga subjektiviteten[9], d.v.s. ett aktivt, uppfattande och kritiskt världsmedvetande, självmedvetande och liv. (Det medvetandet och livet var såklart präglade av sin placering i cirkulationssfären och bortdragning från produktionssfären. Detta gav förvisso hela den borgerliga subjektiviteten en immaterialitet, alltså idealism.) Denna borgerliga subjektivitet förverkligades bara tendentiellt[10], nämligen när borgerligheten ännu kämpade för sin frihet. I hävdandet av dessa värden utvecklade Frankfurtskolans klassiker en omfattande analys av den kapitalistiska förnedringen genom fascismen, auktoriteten, familjen, i massmedia, i kulturlivet.[11] De försökte föra samman marxism och psykoanalys. De utvecklade ett frigörelsebegrepp, som nog i grunden var ett hävdande av den borgerliga subjektiviteten gentemot dennas förnedring i den utvecklade kapitalismen. Men det kunde tjäna som en mäktig källa att gå vidare från, tack vare kritikens oerhörda kraft.

Den kritiska teorin är en Hegel-inspirerad marxism, liksom Lukács'[12] och Korschs[13], som man också grep tillbaka på. Hegel är den borgerliga subjektivitetens djupaste filosof: filosofins, medvetandets, självmedvetandets väg och slutliga sammanfattning. "Andens fenomenologi"[14] går vägen från subjektivitetens första form (den blotta sinnligheten, medvetandet rätt och slätt) till dess absoluta (anden som vet sig själv som ande), och detta inte endera artshistoriskt eller individhistoriskt. "Logikens vetenskap"[15] tar vid där Fenomenologin slutar, handlar alltså enbart om det Absoluta (!). Nåväl, den mesta tillgängliga marxismen har i sitt Hegel-förakt ett gemensamt: teorins subjektlöshet.

För den marxismen faller samhället isär i en objektivitet och en subjektivitet. Å ena sidan blir människorna objekt i ett överordnat historiskt schema, där historien med nödvändighet fortskrider från det ena produktionssättet till det andra. Allt blir så att säga objektivitet i deras teori. Hur någon människa någonsin kan resa sig ur skiten är för denna teori egentligen ofattbart. Å andra sidan "löser" de detta problem genom att gå tillbaka till utom-marxistiska och borgerliga begrepp. Viljan förs på nytt in i historien; kampanjer, taktik, propaganda och självövervinnelse blir det i sanning subjektiva motstycket till teorins förkrossande objektivitet. För varje oförvillat huvud framstår nu detta som en besvärlig motsägelse mellan en objektivistisk teori och en subjektivistisk praktik.

Hur övervinner man den motsägelsen (för det är i sanning vad det är)? Kapitalismens hela förhistoria och historia handlar nu om att värdet (och kapitalet som dess utvecklade framträdelseform) underordnar bruksvärdet under sig. Detta innebär att den mänskliga sinnligheten dras ifrån produkten, abstraheras (av latinets ab, från, och trahere, dra) från den. Detta är värdeabstraktionen som Kapitalet börjar med. Med förkrossande logik går denna genom historien, och underordnar med tiden under sig livets olika delar. Men detta kan aldrig ske restlöst (fullständigt), och precis där ligger all historiens dialektik, all revolt, alla framtidsmöjligheter. Detta är nu bara en antydan. Se vidare nedan.[16]

Men därmed har man redan överskridit den kritiska teorin, och Lukács' och Korschs marxism med för den delen. Jag sade att Krahl såg det som nödvändigt att i ett och samma gripa tillbaka på kritiken av den politiska ekonomin och marxismens hegelianska rötter. I själva verket visar de sig också vara ett och samma. Det är den stora poängen, som Krahl ska få visa. Marx' Kapitalet upphäver (alltså såväl förintar som bevarar) hegelianismen som subjektfilosofi (Andens fenomenologi) och som filosofi om den låt vara avyttrade subjektivitetens (d.v.s. kapitalets) logiska utveckling (Logikens vetenskap). I ljuset därav gör Krahl en nyläsning av Marx' "metod" och hans analys av varan (d.v.s. av kapitalets urcell och av dess hela rörelselag). Resultatet är en av startpunkterna för marxismen som frigörelsevetenskap, överskridandet av den subjektlösa marxismens självmotsägelse.

3. "Rekonstruktionsrörelsen". (Även detta avsnitt går att hoppa över.) Nu ska jag försöka sätta in Krahl i ett sammanhang inom "rekonstruktionsrörelsen". Vad är den, och varifrån kom den? Först till dess grenar och intellektuellt-teoretiska källor.

3.1. Övervintrande marxister. Det har funnits några från 1917 (Ryssland) och 1918 (Tyskland) års generation övervintrande marxister, som till en ny generation kunnat förmedla något av den kärna i marxismen som de tack vare inspirationen från revolutionerna kunde nå fram till, tvärs igenom alla II:a och III:e Internationalens förkortningar av marxismen. Det finns fler än dessa tre: Rosdolsky, Mattick, Sohn-Rethel.

Roman Rosdolsky avslutade 1967 sitt stora verk "Om Kapitalets tillblivelsehistoria"[17] och det trycktes postumt 1968. - Marx har gett oss den politiska ekonomin utarbetad i Kapitalet. Idag kan vi inte enbart överta den i dess utarbetade form, utan måste kunna följa den genom gången i dess kunskapsframsteg för att kunna ta oss fram även de vägar som Marx inte gick men som hans teori kan gå. Genom ett oerhört noggrant studium av Grundrisse[18], Marx' 1857/58 skrivna förarbete till Kapitalet, kunde Rosdolsky blottlägga den väg Marx gick. Det innebär att vi inte längre står enbart med själva logiken i kapitalets och Kapitalets uppbyggnad - alltifrån analysen av varan och fram till krisanalysen i Kapitalets tredje band -, utan att vi kan följa Marx' teori i dess rörelse, hur han kom inifrån filosofin och den borgerliga ekonomin, gick utöver dem, ut i det arbete som via många irrvägar blev Kapitalet. Marx reflekterade aldrig sitt livsverk, men det har Rosdolsky så att säga gjort åt honom, och därför är "Kapitalets tillblivelsehistoria" grundläggande för "rekonstruktionsrörelsen".

Paul Mattick har förmedlat Marx' kristeori som en teori om mervärdeproduktionens kris i motsättning till så gott som hela den efter-marxska traditionen.[19]

Alfred Sohn-Rethel[20] har i ett ensamt pionjärarbete sökt finna den ursprungliga värdeabstraktionens (hur värdet särskiljer sig från den till vara blivna, kluvna produkten och därigenom gör sig och sin mänskliga bärare söndrade, abstraherade från denna produkts sinnliga, alltså bruksvärdesmässiga kvaliteter) samhälleliga, ja världshistoriska följder. Han har undersökt dess betydelse för filosofins och vetenskapens, alltså den arbetsdelade, rationella kunskapens uppkomst (i Jonien, det grekiska Mindre Asien, ca 600 f Kr).[21]

3.2. Själv har "rekonstruktionsrörelsen" tre huvudgrenar: Frankfurt, Berlin och Danmark. Gemensamt för denna breda och mångskiftande strömning inom marxismen är dock "kapitallogiken", d.v.s. begripandet av kapitalets logik, både som verklig, samhällelig utvecklingslogik och som kategoriernas (begreppens) logik i Marx' framställning i Kapitalet.

Krahl stod med ett ben i proteströrelsen och ett i det akademiska livet (han påbörjade ett doktorsarbete), men sällar sig till Frankfurtgrenen genom sina tydliga rötter i den kritiska teorin. Men om Krahl stod med en fot i proteströrelsen och en på universitetet, så är Frankfurtkretsen mer akademiskt förankrad. Det ska sägas att "rekonstruktionsrörelsen" till större delen är akademisk, än så länge. Det präglar den i riktning mot kunskap för kunskapens egen skull, låt vara under åberopande av revolutionen etc. Men då ska man ha klart för sig att det oerhört mödosamma och långt ifrån uttömda rekonstruktionsarbetet överhuvudtaget inte hade kommit till stånd på annat sätt. Idag är "rekonstruktionsrörelsens" begränsning förresten mogen att överskridas.

3.21. Frankfurt-kretsen har alltså gått ut från den kritiska teorin. Till kretsen hör Alfred Schmidt[22], Oskar Negt[23], Hans-Georg Backhaus[24]. Störst betydelse för att lägga grund till "rekonstruktionsrörelsen" har dock Helmut Reichelt[25] haft. Han gick vidare från Rosdolsky (låt vara att hans framställning slutar på ett för Frankfurtkretsen kanske betecknande ställe, vid pengarnas förvandling till kapital - där tar i så fall Berlinkretsen vid). Idag finns Frankfurtkretsen samlad runt tidskriften Gesellschaft[26], som ges ut från 1974. Frankfurtkretsen bevarar på gott och ont något av den kritiska teorins breda filosofisk-sociologiska reflektion.

3.22. Berlin-kretsen är i så fall raka motsatsen, mer "ekonomisk", förankrad i kapitalets rörelselagar och med oerhört noggranna analyser av kapitalackumulation, statens intervention i kapitalets cirkulation och produktion (bl.a. som "socialstat") , inflationen, kristendenserna o.s.v. Ändå har de tillägnat sig och bygger på marxismens "filosofiska" grunder i varuanalysen såsom t.ex. Krahl och Reichelt blottlagt dem. Framträdande i Berlinkretsen är Elmar Altvater[27] och Christel Neusüss[28]. Den finns idag samlad kring tidskriften "Probleme des Klassenkampfs"[29].

Berlinkretsen är den som nått längst ifråga om realanalys, d.v.s. analys av det kapitalistiska samhället i dess verkliga rörelse. Å andra sidan går kretsens realanalyser mer sällan utanför själva området kapitalets produktion och cirkulation och frågor nära hörande dit, såsom statens intervention eller arbetsförhållandenas förändring.

3.23. I Danmark finns en märklig och omfattande rörelse på universiteten, framkommen ur en förening av Danmarks på grund av den kapitalistiska krisen förlängda och återuppblomstrande studentrörelse, landets liberala utbildningstradition och närheten till den tyska marxismen. En viktig utgångspunkt har varit Hans-Jürgen Schanz' "Til rekonstruktionen af kritikken af den politiske økonomis omfangslogiske status".[30] Den förde vidare den tyska traditionen i Danmark. - Idag behärskar denna vänster universitetscentret i Roskilde och har en stark ställning i Århus. Den bär upp flera förlag och tidskrifter.[31] Allt tydligare skymtar också en marxistisk analys av fritiden, individualiteten, "privatlivet", sinnessjukdomen, medvetandet - delar av samhällslivet som sällan har begripits med marxistiska redskap.[32]

3.3. I Östeuropa finns en del värdefull Marx forskning, som haft betydelse för "rekonstruktionen" av marxismen. Vitali Vygodski[33] har skrivit om Kapitalets tillblivelse. Jindrich Zeleny[34] har skrivit om Kapitalets logiska struktur. Karel Kosik har skrivit "Det konkretas dialektik"[35]. Typiskt är att så gott som endast Marx-forskning (och genom en filosofisk språkdräkt skyddade analyser) från Östeuropa har något värde. Allt annat förfaller till ideologi eller empirisk sociologi.

3.4. Men till slut får vi gå till de historiska förutsättningarna för "rekonstruktions rörelsen". Marxismen hade inte skapats utan 1848 års revolutioner, de stora klasstrider vars förebådelser förberedde marxismen (ungdomsskrifterna från 40-talet) och vars nederlag tvingade Marx till grundliga ekonomiska och historiska studier för att utreda revolutionens förutsättningar. Resultatet blev Kapitalet. 1918 års generation, den krossade tyska novemberrevolutionens och Spartakusupprorets generation, födde en rad rekonstruktionsförsök, bland dem Lukács' och Korschs, men - efter års eller t.o.m. årtiondens arbete - viktigare de nämnda Rosdolskys etc. Slutligen är 1968 vändningsåret för vår egen rekonstruktionsrörelse - 1968 års stora klasstrider och händelser (framför allt franska Maj 68, men glöm inte FNL:s Tet-offensiv, Cabora Bassa, Kårhusockupationen i Stockholm, massakern vid OS i Mexico, studentrevolterna i hela "Västvärlden" liksom i Warszawa och Belgrad, matchen mot Rhodesia i Båstad) och sedan rörelsens nedgång och vilan. Så nådde 60-talets unga vänsteroptimism sitt slut, men där börjar också något nytt.

1848, 1918, 1968 är märkesåren. Hela 1918 års generation klämdes teoretiskt mellan två sidor av samma mynt, II:a Internationalens förfallna marxism - å ena sidan revisionisterna (Bernstein[36] m.fl.), å andra sidan de s.k. ortodoxa (Kautsky[37] m.fl.). Bolsjevikerna tillhörde i sitt samhällsbegripande den ortodoxa flygeln, fast de brutit politiskt med den. Hela 1968 års generation kläms på samma sätt från två sidor: de moskvaorienterade och de liberala kommunistpartiernas revisionism å ena sidan, den marxist-leninistiska vänsterns när det kommer till kritan Komintern[38]-ortodoxa marxism å den andra; sidorna förenas av samma rötter i Komintern-marxismen, alltså bolsjevikernas marxism, helt enkelt den s.k. ortodoxa marxismen från II:a Internationalen. Samtidigt ropar själva samhällsrörelsen efter en helt annan marxism.

4. Vad har nu Krahl att lära oss? Ytligt brukar sägas att Marx tog materialismen från Feuerbach, dialektiken från Hegel, ekonomin från England och socialismen från Frankrike och smälte dem samman.[39] Så har också Marx' efterföljare haft så lätt att skära honom sönder i olika delområden. Den officiella sovjetmarxismen bygger därvid precis som den jämt åberopade "marxismen-leninismen" på Lenin[39] och i sista hand på Engels[40]. De ville se marxismen som en allmängiltig världsåskådning. "Dialektiken" skulle vara marxismens allmänna världsåskådning, lagarna för allt varande, för tänkandet, för hela universum. "Den historiska materialismen" skulle vara "dialektikens" "tillämpning" eller specificering på den mänskliga historien. Slutligen skulle "ekonomin" vara "den historiska materialismen" "tillämpning" eller specificering på kapitalismen. Kännetecknande för denna förmenta marxism är dess synbarliga trestegsenkelhet och lättfattlighet[41], liksom dess oförmåga att bli något mer än just det där schemat, minsann en världsåskådning bland andra.

Fördelen med Krahl är att han gentemot denna förkortade marxism förmår visa på några av de viktigaste grunddragen i en marxism som inte vinner helhetligheten till ett så högt pris. Jag ska här dra fram tre saker hos honom: 1. abstraktionens reala (samhälleligt verkliga) karaktär (början av avsnitt III hos Krahl), 2. förhållandet mellan logik och historia i den samhälleliga och kategoriala logikens (alltså begreppens logik) uppkomst (slutet på avsnitt IV), samt 3. väsen/framträdelse-dialektiken (början på avsnitt IV). Redan själva orden här visar att "rekonstruktionen" än så länge har rättså filosofisk prägel. Så för att kunna begripa innebörden i dessa tre besvärliga och som det tycks så inomvetenskapliga (vetenskapsteoretiska) frågeställningar kan man gott göra ett litet studium av mänsklighetens historia. Det är ju den det handlar om.

4.1. Människosläktet har gått vägar från stamsamhälle till ett samhälle präglat av utvecklad varuproduktion (produktion för byte). I Sverige var å ena sidan övergången från vikingatid till medeltid en skärningspunkt då handeln utvecklades, ett klassamhälle på allvar stabiliserades, städer och skriftspråk kom till, kort sagt en civilisation utvecklades; å andra sidan var först senare delen av 1800-talet den tid då varuproduktionen genom det industriella kapitalet kom att prägla större delen av samhället. I Egypten och Mesopotamien uppkom å ena sidan civilisationen redan för flera tusen år sedan: bytets första stora uppsving, jordens avhändbarhet, skriftspråk och städer, organiserad förvaltning, klassamhällets befästande (staten), och noggrann utsugning; å andra sidan börjar Egypten först i dessa sista år, under Sadats regim, att tillfullo fogas in i den utvecklade kapitalistiska civilisationen. Motsvarande resonemang kan göras om s.k. primitiva samhällen som först nu börjar civiliseras. (Kina och andra nationer, som dragit sig undan den omedelbara inordningen i den kapitalistiska världsmarknaden och inte hålls samman främst genom värdelagen, är fall för sig; men så mycket är i alla fall klart som att också dessa nationer går igenom en fas där bytet, varuproduktionen spelar en stor roll.)

Tydligen går den mänskliga historien oändligt slingriga vägar genom en mångtusenårig epok, då bytet dock småningom genomsyrar samhällskropparna och omvandlar dem i grunden. Denna process skapar inte klasserna, men skapar civilisationen, och tycks befästa klasserna. För att begripa den förvandlingen måste vi börja med det som förvandlas, alltså stamsamhället.

4.2. Stamsamhällena hålls samman av det gemensamma arbetet. Hela samfälligheten - såväl arbetet som festerna och de till försörjningen och släktskapsförhållandena knutna riterna och föreställningarna ("myterna") - fotas på detta omedelbara och gemensamma förhållande till naturen. Samfälligheten är alltså "organisk". Å ena sidan är ämnesomsättningen med naturen (arbetet) gemensam för hela stammen. Den arbetsdelning som finns bygger på kön och ålder. Å andra sidan är inte bara varje individ en organisk del av samfälligheten genom arbete och släktskap, utan man förlänger denna organiska samfällighet ut till den omgivande naturen, så att djuren och träden, bergen och floderna blir besjälade, fiender och vänner, besläktade och främlingar.

Denna samhällsform är stabil och försvarar sig. När arbetet genom jordbruket och boskapsskötseln kan börja individualiseras och avkasta olika mycket, sörjer stammen för att produkterna ändå fördelas jämnt. Detta har socialantropologer beskrivit hur många gånger som helst.[42] Vad är det då som ändå till slut bryter upp den organiska helheten och alltså tar de första stegen mot dagens civiliserade, rationella, sekulariserade etc. samhälle?

4.3 Att bytet genomsyrar samhällena. Till grund för hela omvälvningen ligger naturligtvis att boskapsskötseln, jordbruket och inte minst bronsen och järnet ökar arbetets produktivkraft och skapar förutsättningen för bestående ojämlikhet och byte/varuproduktion. Det där är en egen historia - men vad händer under bytets utveckling?

Först utvecklas bytet vid samfälligheternas gränser - helt enkelt därför att den ena samfälligheten kan framställa salt, den andra hudar, o.s.v. Men till sina bytespartners har man ett annat förhållande än till sina stamfränder. Det är ett yttre, personligt likgiltigt förhållande, men man bildar å andra sidan med sina bytespartners en ny, på bytets ömsesidiga beroende vilande samfällighet, vars förlängning är världsmarknaden.

Men för det andra tränger bytet in i själva samfälligheten, stammarna upplöses, klassamhälleliga riken kan bildas. Detta skeende fick en utformning i Mesopotamiens och Egyptens bronsålder, en annan i feniciernas och det grekiska Mindre Asiens järnålder, en tredje i Nordens vikingatida järnålder, o.s.v. Sitt genombrott fick det först med övergången till kapitalismen.

4.4. Nyttan med Marx. Nu kan man med Marx tränga djupare in i detta skeende: att bytet tränger in i samhällskropparna och lägger dem under sig. Följande citat ur Grundrisse är svårt att förstå, men jag ska förklara det och gå vidare:

"Processen är alltså helt enkelt den: Produkten blir vara, d.v.s. ett rent moment i bytet. Varan förvandlas till bytesvärde. För att likställa den med den själv som bytesvärde blir den förbytt med ett tecken, som - i egenskap av bytesvärde som sådant - representerar den. Som sådant symboliserat bytesvärde kan den sedan åter bytas med varje annan vara i bestämda förhållanden /proportioner/. Därigenom att produkten blir vara, varan blir bytesvärde, erhåller den /produkten/ först i huvudet en dubbel existens. Denna ideella fördubbling går (och måste gå vidare dit), att varan i det verkliga bytet framträder dubbelt: som naturlig produkt på ena sidan, som bytesvärde på den andra. D.v.s. dess bytesvärde erhåller en från den materiellt åtskild existens."[43]

Kort sagt, bytesvärdet avsöndrar sig från produkten. Det uppträder som en egen samhällelig storhet, blir med tiden förkroppsligat som pengar, ja mynt och till slut kapital.

Denna fördubbling, detta åtskiljande, denna söndring, detta fråndragande, denna abstraktion (alltså: av latinets ab, från, och trahere, dra) är en nyckel till begripandet av hela epoken, innefattande kapitalet och det förment svårlästa Kapitalet, "alienationen", "varufetischismen", den moderna sinnessjukdomen, imperialismen och det mesta. Låt se.

4.41. Realabstraktionen. Å ena sidan "erhåller produkten först i huvudet en dubbel existens". Vad är nu denna "ideella fördubbling"? För stammedlemmarna å ena sidan är arbetsprodukten inget annat än ett stycke natur, bearbetad, avsedd att brukas till något, alltså bruksvärde rätt och slätt. Det som därvid spelar någon roll är alla dess särskilda, konkreta, sinnliga, kort sagt materiella egenskaper. Men bytet å andra sidan måste tendentiellt regleras av den i produkten nedlagda arbetstiden, abstrakt arbete, samhälleligt liksättbart arbete (denna reglering av bytessamfälligheten är värdelagen, som tendentiellt sätter sig igenom). I och genom bytet abstraheras från produktens sinnliga, bruksvärdesmässiga egenskaper; det är bytesabstraktionen.

Denna abstraktion befästs med tiden allt mer i bytets proportioner (en hud mot 14 saltstänger o.s.v.), i stående bytesobjekt (t.ex. saltstänger) alltså som reell fördubbling, som reala verkliga påtagliga abstraktioner d.v.s. pengar; i metall som exklusiv penningvara, i mynt som konungsligt garanterade pengar (först i Mindre Asien ca 700 f Kr), i kapital som pengar som avlar pengar, och slutligen i industriellt kapital som införlivat själva arbetet i sig och därigenom har så att säga byggt in sin förmering i sig själv - ja detta är en hel följd av ovanpå varandra byggda abstraktioner, högst verkliga abstraktioner, realabstraktioner. Men även den "ideella fördubblingen", som innebar den första abstraktionen, den första söndringen, består liksom alla de påföljande abstraktionerna genom hela epoken. Bytet söndrar tendentiellt människorna från deras produkter, från naturen, från den övriga mänskligheten, ja från den egna kroppen, den egna sinnligheten. Detta får sin yttersta inlösning först i den utvecklade kapitalismen, där som klass bara arbetarklassen behåller någon vidare sinnlighet (varav all revolt hämtar sin livskraft och duglighet) tack vare att den genom sitt manuella arbete ändå hålls kvar på marken.

Detta är nu den första av de tre frågeställningar som jag nämnde hos Krahl: abstraktionens reala karaktär, teorins förhållande till verkligheten. Kategorierna i Kapitalet är abstrakta och inbördes förenade till ett logiskt system. Men nu finns det en tvåtusenårig diskussion om kategoriernas (abstraktionernas , /allmän/begreppens) status i den verkliga världen. Somliga (även marxister, och bland dem Engels[44]) menar att kategorierna är det mänskliga tänkandets påfund för att strukturera upp världen.[44] Men kategorierna i Kapitalet är tvärtom högst verkliga. De har en uppkomst, utveckling och verkningshistoria. Bytet grundlägger den första abstraktionen i det att det som byts fördubblas och tendentiellt söndras från sina sinnligt-materiella kvaliteter.

Å andra sidan är abstraktionens historiska verkningar dubbla. Å ena sidan fördubblar den alltså människornas liv i konkret och abstrakt, söndrar ut det abstrakta och lägger tendentiellt det konkreta under det abstrakta. Å andra sidan är denna abstraktion, denna frånsöndring, också ett lösslitande (abstraktion) ur fastväxningen vid jorden, vid jordmodern, vid jorden och stammen som naturlig navelsträng. Den är ett tendentiellt lösslitande ur jordens och stammens trånga horisont, ur inskränktheten, mytologierna, vidskepelsen, sockenmentaliteten. Detta är nu förstås ännu inte universaliteten - släktets och individens allsidiga (universella) utveckling -, eftersom abstraktionen även innebär den samhälleliga totalitetens söndring genom arbetsdelningen. Men det skapar den allsidiga samhällstotalitetens i sin söndring stympade och vanställda men dock delar, och därigenom universalitetens visserligen stympade och vanställda men dock grundvalar.

4.42. Subsumtionslogiken. Nu bildar denna räcka av abstraktioner en likadan logisk följd både kategorialt (d.v.s. i Marx' Kapitalet) och realt. Den ena abstraktionen följer logiskt på den andra, och tendentiellt utvecklas de i alla mänskliga samhällen. Genom bytet, alltså bytesabstraktionen, uppträder för första gången en samhällelig logik, en naturlagsaktig utveckling som människorna genomför utan att själva veta om det. Bytes abstraktionen och dess logiskt efterföljande abstraktioner underordnar sig och upptar, uppsuger i sig (subsumerar - underordnar och formbestämmer) tendentiellt hela samhället. Genombrottet är när arbetet subsumeras av kapitalet, alltså det skeende som börjar med den våldspräglade s.k. ursprungliga kapitalackumulationen[45] och avslutas med storindustrin, där arbetets subsumtion är fullföljd. Först då får denna samhälleliga logik, denna följd av abstraktioner, grepp om samhällets själva livsnerv, arbetet. Då blir värdelagen upprättad som regulator; det abstrakta arbetet blir samhälleligt gällande och härskande. Det abstrakta arbetet gör sig gällande minsann också i all sin påtagliga abstrakthet:

"Värde är alltså repression", säger Krahl, för det rycker subjektiviteten från människorna; "Värde är abstraktionen från de konkreta bruksvärdena, individerna, behoven och intressena." Värdet är kort sagt främmandegjord subjektivitet. Men detta faktum kan också bli uppenbarat först då kapitalet såsom självförmerande värde (pengar som avlar pengar) börjar uppträda som samhällets verkliga subjekt, människorna omvänt som dess objekt. Och det sker i och med det industriella kapitalet. Då har den naturlagsaktiga samhälleliga logiken skridit så långt att den kan blottläggas (Marx' insats) och avskaffas (arbetarklassens uppgift). (Jfr not 1 & 9, subj-obj.)

Det finns ett inom marxismen klassiskt problem med denna logik, och det är den andra av de tre frågeställningar som jag nämnde hos Krahl: förhållandet mellan logik och historia. Så mycket är klart som att de reala abstraktionerna inte kan uppkomma i historien i någon annan ordning än den logiska. Penningen kan inte uppträda före bytet, kapitalet inte före penningen, o.s.v. Å andra sidan räcker det inte med att kategorierna uppstår, de måste också vinna samhälleligt erkännande, "historiskt erkännande", som Krahl säger. Penningkapital samlades under antiken, men ingen kapitalism utvecklades. Slutligen är det i Kapitalet uppenbart att vissa kategorier uppträder annorlunda där än i historien. Sålunda tas jordegendomen och handelskapitalet upp i Kapitalets tredje och sista band, fast de i historien såklart uppkommer före det egentliga, industriella kapitalet. Jorden fanns före bytet, men den subsumeras av kapitalet sedan penningen och kapitalet utvecklats i städerna. Därför uppträder den dels före Kapitalet överhuvudtaget, dels logiskt efter kapitalet. Handelskapitalet i sin tur spelade en roll i kapitalets första uppkomst, innan det industriella kapitalet fanns, och uppträder därför också logiskt, men helt kort, då penningen i Kapitalet förvandlas till kapital. Men å andra sidan underordnas handelskapitalet i den utvecklade kapitalismen under industrikapitalet, varifrån det får sitt mervärde. Därför uppträder det logiskt fullt ut i Kapitalets tredje band.

4.43 Väsen/framträdelse-dialektiken. Den mänskliga aktiviteten, närmare bestämt arbetet, fördubblas, söndras, i konkret och abstrakt. Det abstrakta arbetet är främmandegjord, avyttrad mänsklig subjektivitet. Just genom att vara något yttre (avyttrad) kan det abstrakta uppträda som en främmande makt som i och med kapitalismen slår igenom som subsumtionslogik och tendentiellt subsumerar (fast inte restlöst) varje del av människolivet.

Det abstrakta arbetet - som mäts enbart som tid (det mest abstrakta som finns), som arbetstid, och inte räknas efter någon av sina sinnliga, förnimbara, kvalitativa, bruksvärdesmässiga egenskaper - är värdets substans. Värdet är därför inget som syns, känns, luktar, smakar eller hörs, som Krahl säger. Det har överhuvudtaget ingen förnimbarhet, ingen positiv existens; det verkar vara den tunnaste av abstraktioner. Men nog gör det sig gällande i människolivet. Värdet är den verksamma abstraktion som subsumerar det sinnliga och konkreta. Värdet är den avyttrade mänskliga subjektivitet som framträder som bytesvärde, pengar och kapital. D.v.s. bakom den förnimbara penningen och det förnimbara kapitalet döljer sig en tvingande logik, ett väsen, som verkar på och genom oss. Bakom de internationella kapitalen, bakom stormarknaderna, bakom MTM, bakom neurosernas förallmänneligande, döljer sig värdets, eller egentligen det självförmerande, processerande, värdets (kapitalets) opersonliga, rationella och allting rationaliserande logik. Företeelserna på samhällets yta kan därför bara förstås när man väl fattat dem som framträdelseformer för samhällskroppens inre väsen.

Hela kapitalismens historiska utveckling fram till dess senaste mest förfrämligade framträdelseformer kan återföras på dess väsen, på värdeabstraktionen som verksam, självständig, ja självsvåldig storhet. Men väsendet, värdet, skulle inte kunna vara en repressiv abstraktion om inte dess substans och verksamma ämne vore någon mänsklig aktivitet, någon mänsklig subjektivitet, fast söndrad från människorna. Det skulle vara substanslöst och utan kraft att förtrycka någon. Väsendet är inte bara de "inre sambanden". Det är främmandegjord subjektivitet. De abstrakta begreppen (i marxismen), abstraktionerna, är inte endast de mest enkla bestämningarna, vilkas inbördes relationer visar de bakomliggande sambanden, etc. - såsom i naturvetenskapen. I så fall vore denna vetenskap, marxismen, överhuvudtaget inget annat än naturvetenskap (repressivt) genomförd på samhället. Väsendet är främmandegjord och avyttrad mänsklig subjektivitet, men inte fullständigt, restlöst. Därur föds reflektionen (ty subjektivitet är också reflektion), eftertanken och revolten.

Begripandet av väsen/framträdelse-dialektiken är upplösningen av den givna samhällelighetens naturlagsaktiga sken, öppnar blicken för ett bättre samhälle, blottar den förträngda mänskligheten, kort sagt är inbegreppet av kritik, samhällets (möjliga) återförande på och till människorna själva, ja den avyttrade mänskliga subjektivitetens (möjliga) hemkomst. Begripandet av väsen/framträdelse-dialektiken är marxismens livskärna; och varje marxism som inte fotar sitt samhällsbegripande på denna dialektik förfaller till positivism (att ta den samhälleliga verkligheten för given i sin omedelbarhet) och blir i sista hand som all annan samhällsvetenskap: bokstavligen evigförklarandet av människolivets fördubbling.

4.5. Individens väg. Ett förtydligande. Historien, alltså människosläktet, går den logiska vägen genom abstraktionerna. Men en sådan väg går även individerna. Barnets sinnlighet förtrycks, dess oerhörda möjliga utvecklingsvägar förkortas, stympas. Först lär sig barnet självförtrycket överhuvudtaget: att förneka sina önskningar, helt enkelt att söndra sig från en del av sig själv, minsann att abstrahera. Därmed läggs grunden för att alls kunna träda in i och fungera i detta samhälle, tillägna sig bytets och penningens magi, fostras in i först skolans och sedan arbetslivets nya krav på självförtryck, och slutligen som vuxen godta familjelivets snöpningar och stå ut med att utsättas för resp. utöva förtrycket - d.v.s. att som arbetare subsumeras av kapitalet eller att som företagsledare, tjänsteman etc. bära upp och verkställa kapitalets döda och livsutsugande logik.

Helt enkelt griper abstraktionerna tag i en, den ena efter den andra, från den första abstraktionen till det industriella kapitalet o.s.v. I den stympningen av hela livet ligger å andra sidan med samma styrka revolten mot hela skiten förborgad. Utan den revolten vore allt detta studium hopplöst likgiltigt.

4.6. Marx' "metod". Allt som allt visades nu två saker, som i verkligheten är en och samma. Det ena är hur det är med samhället; det gavs ett skelett till att begripa de samhällen som förvandlats och förvandlas genom bytet. Det andra är särarten hos Marx' metod: den är inte några allmänt tillämpbara "regler för forskningen". Marx' metod är inte så där yttre i förhållande till studiets föremål, utan står i ett invändigt förhållande till bytesepoken. Den är själva begripandet[46], och därigenom avslöjar sig de två sakerna som en och samma. Det inser man just genom att så här gå igenom realabstraktionen, subsumtionslogiken och väsen/framträdelse-dialektiken. Vid närmare eftertanke visar sig även de vara samma sak.

Nu ska läsaren vara mogen att gå över till Krahl.

5. Hans-Jürgen Krahls bidrag till den grundläggande "rekonstruktionen" av marxismen som på en gång och i ett och samma "kapitallogisk" och frigörelsevetenskap finns framför allt i två arbeten, som liksom alla Krahls är tillfälligt gjorda, ogenomarbetade. De publicerades, tillsammans med annat efterlämnat, i "Konstitution und Klassenkampf".[47]. Det ena är "Zur Wesenslogik der Marxschen Warenanalyse"[48], som bygger på en inledning som Krahl gjorde vintern 1966/67 på Adornos seminarier. Det andra är "Beiträge aus den Schulungsprotokollen"[49], som efter Krahls död redigerats från bandupptagningar från en skolning i kritiken av den politiska ekonomin som SDS i Frankfurt höll vintern 1969/70. Det består av fyra avsnitt. Här publiceras de två sista avsnitten därför att de har störst djup och bredd.

Denna artikel är ingen introduktion till ämnet. Texten kräver tvärtom en kännedom om de marxistiska grundfrågor som tagits upp i avsnitt 4 och som behandlas av t.ex. Lundkvist[50] och Broady[51]. Krahl kan också vara svår att läsa utan åtminstone något hum om den allmänna filosofihistorien från försokratikerna till Hegel.[52] Det märks också att det är talat ord som sedan skrivits ut. Men klarar man läsningen, så är det värt mödan. Prova att läsa i grupp. Texten kan inte bara läsas rätt upp och ner.

Vid översättningen har i en del fall för tydlighets skull det tyska originalets ord satts inom parentes, i en del fall finns det på svenska och inom klammer /klammer/ förtydliganden eller t.o.m. inskjutna extra ord.

De tyska utgivarnas noter betecknas med (ty), noter som lånats från den danska översättningen med (da), och de svenska översättarnas med (sv). I en del fall har hänvisningarna i de övertagna noterna kompletterats.

Göteborg 17.3.77

Innehåll

 


Noter:

[1] Objektivitet: egentligen något som är objekt. Det begrepp som ordet objektivitet här står för får inte förväxlas med "saklighet", "opartiskhet" etc. Objektivitet är här detsamma som en verklighet som har lagbunden och tingslig karaktär.

[2] På svenska finns den kritiska teorin presenterad genom antologin Vetenskap som kritik, utg. av Kurt Aspelin och Tomas Gerholm, Stockholm 1974. Innehåller skrifter av Albrecht Wellmer, Jürgen Habermas och Alfred Schmidt. På norska finns: Horkheimer, Marcuse, Adorno, Habermas: Kritisk teori (Gyldendals, Oslo 1970), med inledning av Ragnvald Kalleberg. Vidare: Martin Jay: The dialectical imagination. A history of the Frankfurter School and Institute of social research, 1923-1950. London 1973. Jfr också Göran Therborn: Frankfurtskolan. Till kritiken av den kritiska teorin, Arkiv, Stockholm 1976.

[3] Främst samlingsverket Kritische Theorie I-II, Fischer, Frankfurt/Main 1968.

[4] På danska finns Kritiske modeller (Rhodos) , på svenska Inledning till musiksociologin (1976, Cavefors). Mycket översatt till engelska.

[5] På norska finns Vitenskap som ideologi (Technik und Wissenschaft als "Ideologie"), Gyldendals, Oslo 1969, Borgerlig offentlighet (Strukturwandel der Öffentlichkeit), Gyldendals, Oslo, på danska Legitimationsproblemer i senkapitalismen (Fremad). Mycket översatt till engelska.

[6] Se not 22.

[7] Se not 23.

[8] Främst Eros and civilization (Boston 1955). Reason and revolution (New York 1941) handlar om Hegel. Flera skrifter finns på svenska.

[9] Subjektivitet: egentligen något som är subjekt. Det begrepp som ordet subjektivitet här står för får inte förväxlas med "osaklighet", "partiskhet" etc., utan innebär just detta att vara subjekt, att ha en medvetenhet om sig själv som individ och om sitt förhållande till världen omkring: I den unga borgerligheten blev hemmen härdar för kultur, böcker (romaner!) lästes, musik utövades, etc. Tidningar började komma ut på 1700-talet, blev snabbt populära och var viktiga bärare av den borgerliga offentligheten (skärningsplatsen för individernas subjektivitet). Hela detta samhälleliga skeende - den borgerliga subjektivitetens och offentlighetens uppkomst - var f.ö. överhuvudtaget en historisk förutsättning för Hegels filosofi.

[10] Tendentiellt: som tendens. Viktigt begrepp. När något ligger inneboende i sakens natur, följer av dess begrepp, men ändå inte utvecklas automatiskt och inte heller behöver utvecklas fullt ut, så säger man att det utvecklas tendentiellt. - Kan bara förekomma i människohistorien, ty det förutsätter främmandegjord subjektivitet (se 4.42 och 4.43).

[11] På norska finns Horkheimer/Adorno: Opplysningens dialektik, Gyldendals, Oslo 1972, och Kulturindustri (Cappelens).

[12] Främst Historia och klassmedvetande (1968, Cavefors), som först utkom 1923.

[13] På svenska finns Marxism och filosofi (Tema, Stockholm 1972), liksom på norska (Pax, Oslo). På danska finns Staten og kontrarevolution (Paludan).

[14] Phänomenologie des Geistes utkom 1807. Finns på norska i urval (Pax, Oslo 1967). Hegel i urval (Gidlunds, 1973) innehåller en del ur Fenomenologin, liksom ur Logiken.

[15] Wissenschaft der Logik utkom först 1812-16. Jfr not 14.

[16] Se avsnitt 4. Se även Johan Fornäs: "Det inre förtrycket" i detta nummer av Tekla.

[17] Roman Rosdolsky: Zur Entstehungsgeschichte des Marxschen "Kapital", EVA, Frankfurt/Main 1968. På danska: Kapitalens tilblivelsehistorie 1-2, Modtryk, Århus 1976-77. På svenska: Kapitalets tillblivelsehistoria, 1, Röda Bokförlaget, Göteborg 1977.

[18] Grundrisse der Kritik der politischen Ökonomie utgavs först 1939 och 1941 i Moskva, 1953 i Östberlin. På svenska ett urval: Grunddragen i kritiken av den politiska ekonomin, utg. och översatt av Sven-Eric Liedman, Tema 1971. På danska komplett: Grundrids til kritikken af den politiske økonomi, Modtryk/Kurasje, Århus 1974-76 (tre delar).

[19] På svenska finns Marx och Keynes (Röda Bokförlaget, Göteborg 1975), på danska bl.a. Krise og arbejdsløshed (Kurasje, København 1973), Kritik af neomarxisterne (1974, Rhodos), Krise og kriseteorier (Kurasje, København 1975).

[20] Viktigaste arbete är Geistige und körperliche Arbeit (Suhrkamp, Frankfurt/Main 1970), som även finns på danska som Handens og åndens arbejde (1975, Rhodos). På danska även Erkendelseteori og klassekamp. En antologi (Rhodos) och Økonomi og klassekamp i den tyske faschisme (GMT). På svenska finns "Grunddragen av en historisk-materialistisk kunskapsteori" i Människans samhälleliga vara. Marxistisk forskningsteori i humanistisk forskning, utg. av Kjerstin Norén (1973, Cavefors).

[21] Om detta finns i Häften för Kritiska Studier nr 5/76, sid. 44-53 en skitfin liten artikel av Fredrik Lång: "Om vetenskapens ursprung".

[22] Långt innan studentrörelsen inspirerad av klasskampens återkomst skapade nya förutsättningar för marxismen skrev Schmidt Der Begriff der Natur in der Lehre von Karl Marx (EVA, Frankfurt/Main 1962, rev 1971). På danska Naturbegrebet hos Marx (1976, Rhodos). "Det strukturalistiska angreppet på historien" finns i Vetenskap som kritik (se not 1), även på danska (Kurasje 1972).

[23] På norska Negt/Kluge: Offentlighet og erfaring (NSU:s skriftserie nr 3, GMT, 1974). På danska Sociologisk fantasi og exemplarisk indlaering. Til teori og praxis i arbejderuddannelsen (1975, RUC).

[24] I Alfred Schmidt (utg.): Beiträge zur marxistischen Erkenntnistheorie (Suhrkamp, Frankfurt/Main 1969) finns "Zur Dialektik der Wertform" (s 128-152).

[25] Zur logischen Struktur des Kapitalbegriffs bei Karl Marx (EVA, Frankfurt/Main 1970), på danska Kapitalbegrebets logiske struktur hos Karl Marx (Kurasje, København 1974).

[26] Utges på Suhrkamp från 1974, hittills nio nummer.

[27] På svenska finns "Några anteckningar om statsinterventionismen" i Altvater/Müller/Neusüss: Stat och kapital - om statsinterventionism och socialstat (Röda Bokförlaget, Göteborg 1976), "Förändringar i den västtyska kapitalismens ackumulationsbetingelser" (läsvärd) i KOMMUNIST nr 17, s 29-36 (1974, Göteborg), samt utdrag ur Die Weltwährungskrise (EVA, Frankfurt/Main 1969) i Valutakrisens politiska ekonomi (1972, Röda Bokförlaget), s. 5-22 ("Världsekonomin och valutasystemet"). Die Weltwährungskrise finns på danska som Kapitalismens valutakriser (1973, Demos). I nästa nummer av TEKLA kommer en översättning av Altvater/Hoffman/Künzel/Semmler: Inflation und Krise der Kapitalverwertung (Probleme des Klassenkampfs 17/18, Berlin 1975). På danska finns (Kurasje nr 12 och 13, Köpenhamn 1975 och 1976) en översättning av Altvater/Hoffman/Schöller/Semmler: Entwicklungstendenzen des Kapitalismus in Wetsdeutschland (Probleme des Klassenkampfs nr 13 och 16, Berlin 1974).

[28] På danska finns Imperialismen og det kapitalistiske verdensmarked (Imperialismus und Weltmarktbewegung des Kapitals), Kurasje, København 1976. På svenska Müller/ Neusüss: "Socialstaten och motsättningen mellan lönearbete och kapital" i Stat och kapital (se not 27).

[29] Hittills 25 nummer från 1971, Västberlin (nu på Rotbuch).

[30] Modtryk, Århus 1973.

[31] Se vidare Röda Bokförlagets lagerkatalog.

[32] Se Johan Fornäs: "Det inre förtrycket" (detta nummer av Tekla) och nothänvisningar i den.

[33] Finns på svenska: Den stora upptäckten. Hur Marx skrev Kapitalet (Röda Bokförlaget, Göteborg, 1974). Utkom först i Moskva 1965.

[34] Finns (ej fullständig) på svenska: Metod och teori i "Kapitalet" (1976, Norstedts). På tyska Die Wissenschaftslogik und "Das Kapital" (Östberlin 1967, EVA, Frankfurt/Main 1969). Utkom först i Prag 1962.

[35] Finns på tyska som Dialektik des Konkreten. Eine Studie zur Problematik des Menschen und der Welt (Suhrkamp, Frankfurt/ Main 1967). Utkom först på tjeckiska.

[36] 1899 publicerades Die Voraussetzungen des Sozialismus und die Aufgaben der Sozialdemokratie. Utkom på svenska 1907 som Socialismens förutsättningar och socialdemokratins uppgifter. Finns på norska som Socialismens forutsetninger (Pax, Oslo). Rosa Luxemburgs kända Socialreform eller revolution?, som utkom 1900, är ett svar till Bernstein.

[37] Kautsky var redaktör för den tyska socialdemokratins teoretiska organ "Neue Zeit" och var partiets och därmed Internationalens teoretiska centralfigur efter Engels' död 1895. Fram till tjugotalet översattes många av hans skrifter till svenska.

[38] Komintern är den III:e (kommunistiska) Internationalen, bildad 1919 i Moskva och upplöst 1943.

[39] Jfr Lenin: "Marxismens tre källor och tre beståndsdelar" i Valda verk I:1 (Moskva 1946), s. 9-15.

[40] Främst förmedlat genom Engels' Anti-Dühring (utkom först 1878, på svenska på Arbetarkultur).

[41] Detta når sin höjdpunkt i Stalins "Om den dialektiska och den historiska materialismen" (1938) i Leninismens problem, Moskva 1951, s. 817-854; även i Teori och praktik (1967, Cavefors), s. 95-127.

[42] Se Ernest Mandel: Traité d'économie marxiste, 1 (éd 10/18, Paris 1962), s. 30ff; i den engelska utgåvan s. 30ff.

[43] Grundrisse s. 63, danskan s. 58. (Se not 20.)

[44] Engels skriver om detta i ett brev till C. Schmidt 12.3.1895 (MEW 39, s. 431), och säger att värdet är en fiktion och att värdebegreppet är en uppskattning (han använder "annähern", närma) av verkligheten. Som om abstraktionens realitet ens skulle ha att göra med det faktum att en varas värde inte automatiskt och rätlinjigt framträder som dess pris (jfr brev till Sombart 11.3.1875). (Hämtat från citat ur de nämnda breven i Bo Gustafsson: Marxism och revisionism, Uppsala 1969, s. 69ff.)

Otto Morf visar i Geschichte und Dialektik in der politischen Ökonomie. Zum verhältnis von Wirtschaftstheorie und Wirtschaftsgeschichte bei Karl Marx (EVA, Frankfurt/Main 1970, utkom först i Bern 1951), s. 15-19, hur å ena sidan denna "strukturalism" (ej Morfs ord) och å andra sidan empirismen, faktanärsyntheten, utgör den borgerliga samhällsforskningens båda poler, och att Marx överskrider denna dåliga motsägelse.

Kritiken kan överhuvudtaget riktas mot den s.k. strukturalistiska marxismen.

[45] S.k. ursprunglig kapitalackumulation: Under 1500-1700-talen hopades i Europa genom yttre vald (plundring av främmande kontinenter o.s.v.) stora rikedomar, och genom inre våld (fördrivning av arrendatorer etc. från jorden) skapade s.k. fria arbetare. I all sin förenkling visar detta dock hur kapitalförhållandets båda sidor (kapital/arbete) skapades.

[46] D.v.s. den begreppsliga (begrepp-begripa), den kategoriala analysen, ej realanalysen. Jfr ovan, avsnitt 3.22 om realanalys.

[47] Konstitution und Klassenkampf. Zur historischen Dialektik von bürgerlicher Emanzipation und proletarischer Revolution, Neue Kritik, Frankfurt/Main 1971. På danska finns ett urval (1975, Rhodos).

[48] s. 31-55. I den danska utgåvan s. 29-68. Finns även i Aktualität und Folgen der Philosophie Hegels (utg. Oskar Negt), Suhrkamp, Frankfurt/Main 1971.

[49] s. 360-383. I den danska utgåvan s. 186-220.

[50] Anders Lundkvist: Introduktion till metoden i Kapitalet, Röda Bokförlaget, Göteborg 1975.

[51] Donald Broady: Grundcirkel, Röda Bokförlaget, Göteborg 1976.

[52] Den som vill studera filosofihistorien bör nog läsa Gunnar Aspelin: Tankens vägar - ej Wedberg, Russell, o.s.v.

 


Last updated on: 10.24.2010