Skrivet i anslutning till offentliggörandet av ett brev som den unge Marx skrev till sin far den 10 november 1837. Tryckt första gången i Die neue Zeit, vol. 1, 1897-98.
Digitaliserat av Jonas Holmgren för Marxists Internet Archive.
När Karl förlovade sig med Jenny var han en ung man på bara sjutton år. Inte heller för dem var kärlekens stig särskilt lätt och enkel. Det är lätt att förstå att Karls föräldrar vände sig mot en "förlovning" vid så unga år ... Det allvar varmed Kari skildrar sin kärlek för fadern, får sin förklaring i de tämligen stormiga scener hans förlovning hade åstadkommit i hemmet. Pappan brukade säga att han den gången verkligen hade uppträtt som en rasande Roland. Men problemet bringades snart ur världen och "förlovningen" godtogs formellt någon gång strax före eller efter hans artonårsdag. Sedan väntade Karl i sju års tid på sin vackra Jenny, men "de sju åren föreföll honom allenast som lika många dagar, eftersom han älskade henne så mycket".
De gifte sig den 19 juni 1843. Sedan gick detta par, som lekt tillsammans som barn och förlovat sig i sin tidiga ungdom, hand i hand genom livets hårda kamp.
Och vilken kamp sedan! År av bitter och pinande nöd och än värre: år av brutal misstänksamhet, de infamaste smädelser och iskall likgiltighet. Men genom allt detta, i nöd som i lust, vacklade dessa båda som var vänner och älskande livet igenom aldrig i sin kärlek, tvivlade aldrig på varandra, var varandra trogna in i döden. Och inte ens döden har kunnat skilja dem åt.
Marx inte bara älskade sin fru livet igenom, han var djupt förälskad i henne. Medan jag skriver detta har jag framför mig ett kärleksbrev, skrivet med sådan passionerad glöd att man skulle kunna tro att det var författat av en artonåring. Men Marx skrev det år 1856, sedan Jenny hade fött honom sex barn. Och sedan han genom sin mors död 1863 förts till Trier, skrev han därifrån att han gjorde "dagliga pilgrimsfärder till familjen Westphalens gamla hus (vid Römerstrasse), som intresserar mig mer än hela den romerska antiken tillsammans,[1] därför att det påminner mig om min lyckliga ungdomstid och en gång inneslöt min käraste skatt. Dessutom frågar alla människor mig hur det står till numera med 'Triers vackraste flicka' och 'balens drottning'. Det känns förbannat behagligt för en karl när hans hustru lever kvar i en hel stads fantasi som den vackra prinsessan." ...
Marx var djupt fästad vid sin far. Han kunde berätta om honom i all oändlighet och bar alltid på sig en gammal daguerrotypi av fadern. Men han ville aldrig visa detta fotografi för främlingar, eftersom det, som han sade, inte alls liknade föremålet. Själv fann jag ansiktet mycket vackert. Ögonen och pannan liknade sonens, men däremot verkade han mjukare kring munnen och hakan; ansiktet var definitivt judiskt, men vackert judiskt. När Marx efter sin hustrus död företog en lång och dyster resa för att söka återvinna sin hälsa - eftersom han gärna ville fullborda sitt verk - förde han överallt med sig det där fotot av fadern, ett gammalt foto på glas av min mor (i en särskild liten ask) och ett foto av min syster Jenny. När han var död fann vi dem alla tre i hans bröstficka. Engels lade ner dem i hans kista.
[1] Römerstrasse betyder Romargatan.